Fortsätt till huvudinnehåll

Be candidatus then

SvT arrangerar dokusåpa om unga politiker. De är inte politiker i någon annan mening än att de delar i såpan. Å andra sidan har de mera pressutrymme än de flesta riksdagsmän.

SvT arrangerar TV-serie om politiska ideologier. Nästan inga partipolitiker där heller. Men åtskilliga pålästa ungdomar men övertänkta och sammansatta samhällsuppfattningar.

”Toppkandidaterna” (kandidater till vad?) var inte nödvändigtvis sämre än de flesta ”riktiga” politiker. Möjligen kan man påstå att de blev sämre under seriens gång. De började som välartikulerade unga människor med väl genomtänkta åsikter. Nåja ”väl genomtänkta” är kanske en överdrift, men de var i alla fall grundade i något slags värderingar och personliga ställningstaganden. De slutade med att de hade lärt sig inte svara på reportrarnas eller varandras frågor för att istället rabbla upp förberedda svar. Precis som ”riktiga” politiker. Vad som är intresantast är kanske inte att vänsterradikalen vann (även om det är lite spännande att den han vann över var en konservativ) utan hur SvT tänker sig att politiker bör vara i tvåtusentalet. De skall vara unga (under 30). De skall vara personliga, dvs de skall vara originella men inte på något sätt som inte kan sammanfattas i ett ”tydligt” koncept som kan sammanfattas på en halv minut. De skall framförallt inte vara med i några politiska partier.

Inte ens SvT tror numera på att de politiska partierna har framtiden för sig. Har SvT rätt i att de inte längre har ideologisk förankring kan det nog ligga någonting i det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…