GAL-TAN och WVS i pandemins tid.

Det har blivit allt vanligare att förklara förändringar i det svenska politiska systemet med den så kallade GAL-TAN-skalan, som nu också börjar göra sig märkbar i diskussionen i Norge. Liknande diskussioner finns också i många andra länder, och det är uppenbart att någonting har förändrats i de flesta partisystem de senaste årtiondet. Samtidigt har jag hela tiden varit skeptisk till just GAL-TAN som analysverktyg, trots eller kanske rent av på grund av, dess popularitet bland svenska politiska kommentatörer.

GAL-TAN står för globalist, alternative, liberal, versus traditionalist, authoritarian, nationalist. Det borde vara tydligt att dessa kombinationer inte består av variabler som är självklart sammanhängande med varandra. De senaste tio åren verkar det onekligen som att det sker en förflyttning mot traditionalism, auktoritetstro, och nationalism, eller åtminstone mot nationalism. Traditionalismen och auktoritetstron framstår ofta som påtagligt selektiv. De nationalpopulistiska partier som är den stora nya vågen politik globalt sett utmärks tvärtom just av att de utmanar etablerade auktoriteter i form av etablerade politiska partier, experter, akademi, kulturelit, och så kallade "eliter" i största allmänhet. På det sättet står de, som jag påpekat flera gånger, i direkt motsättning till traditionell konservatism. När etablerade konservativa och liberalkonservativa partier allierar sig med dem är det alltså inte självklart på grund av ideologisk gemenskap. På motsvarande sätt är andra kombinationer till vänster också fullt tänkbara, och inte ens ovandliga i historisk närtid. Mao Tse-dongs kulturrevolution var t.ex. ett typexempel på en auktoritär - för att inte säga totalitär - extrem antitraditionalism med endast inkonsekventa inslag av nationalism. Även om kommunismen med tiden kom att alliera sig med nationalismen var den i grunden en auktoritär, globalistisk, och anti-traditionalistisk ideologi.

Ett annat sätt att fånga liknande värderingsmotsättningar är Ingleharts och Weltzels värderingskarta, baserad på den internationella värderingsundersökningen World Value Survey. Här gör man inte samma gruppering utan ställer survival values mot self-expression values, respektive traditional values mot rational-secular values. Ett typexempel på hur Sverige hamnar i en extrempunkt ur ett sådant perspektiv är hanteringen av den pågående pandemin. Sverige har varit påtagligt motviliga att använda juridisk auktoritet och statens våldsmonopol, men verkar samtidigt hysa stor tilltro till den av staten erkända expertisen, alltså en auktoritet baserad på sekulära-rationella värden. Samtidigt är det tydligt att frihetsapekter nära relaterade till vad Inglehart och Weltzel beskriver som self-expression values är något som man lägger vikt vid också när människors överlevnad står på spel. En nationell självidentifikation med rationalitet och modernitet spelar nog också en viss roll här (authority-liberal-national?).

Samtidigt är naturligtvis också värderingskartan ett resultat av att flera olika faktorer vägs samman. Precis som när det gäller GAL-TAN så döljs vissa skiljelinjer samtidigt som andra lyfts fram. Sätter man rationella och sekulära värden mot traditionella så riskerar man att dölja skillnader mellan olika typer av traditionella värderingar, liksom  rationellt tänkade inom andra system än det moderna västerländskt sekulära. Samtidigt hör det till de mer intressanta sakerna med värderingskartan att den lyfter fram både skillnaderna mellan kulturella regioner och hur dessa kan förändras över tid. Det är för övrigt ofta man ser den statiska värderingskartan i pressen, och hur sällan man ser länkar till hur kartan förändrats över tid under de 40 år som undersökningen pågått: https://youtu.be/ABWYOcru7js

Också höger-vänster-skalan är naturligtvis ett liknande konglomerat. I svenska sammanhang definieras den ofta i rent fördelningspolitiska termer. När den första gången togs i bruk, i samband med franska revolutionen, definierades högern snarare av lojalitet mot traditionell auktoritet. Under 1800-talet definierades den snarare av sin acceptans för hierarkier när dessa uppfattades som legitima, medan vänstern definierades av sitt motstånd mot sådana. Idag spelar acceptans för sociala skullnader fortfarande en stor roll.

När jag lyckas slita mig från rapporteringen om coronasmittan och funderingar kring responsen på den försöker jag skriva en analys av hur konsensus kring svensk kulturpolitik har börjat brytas upp de senaste fem åren. Senare i vår får jag en artikel om de senaste tjugo årens diskussioner om Världskulturmuseet publicerad i International Journal of Cultural Policy. Där diskuterar jag frågor som nationell självbild, mångkulturalism och politisk styrning. I vår medverkar jag också i en antologi om lärande i civilsamhället med ett kapitel om den tilltagande polariseringen. På det hela  taget tror jag att en konsensus där staten väntades hålla armlängds avstånd till både kultursvären och det civila samhället nu är på väg att övergå i en tilltagande polarisering där man vägrar acceptera stöd till politiska motståndares organisationer och kulturuttryck, och istället vill bruka statliga stöd för sin egen agenda. Detta har lyckligtvis inte slagit igenom ännu, och kommer förhoppningsvis aldrig att göra det fullt ut, men tendensen finns där och är oroväckande stark.



Länkar:
Tidigare inlägg om Ronald Inglehart och WWS. Läste för övrigt just klart Ingleharts och Pippa Norris utmärkta bok Cultural Backlash: Trump, Brexit, and Authoritarian Populism.
Inspirerande podcast med Blanche Sande och Lars Anders Johansson på detta tema som jag lyssnade till innan jag skrev detta. 

Tillägg:
Bara så att jag har det sagt: inget av ovanstående ska tolkas som en kommentar på riktigheten i den svenska strategin för pandemibekämpning. Mina kunskaper i epidemiologi är minst sagt begränsade. Förhoppningsvis är detta en riktig strategi i svensk kontext, kanske just på grund av de värderingsmönster som dominerar i Sverige. Vad jag däremot tror mig kunna säga är att sådant som värderingar och förtroende för staten och vetenskapen spelar en viss roll för hur människor agerar i sådana här tider.