Fortsätt till huvudinnehåll

Boken som text och som fysiskt objekt

På senare år har jag ibland funderat på relationen mellan läsning och fysiska böcker. Till att börja med handlar läsning inte alltid om böcker, eller ens tidningar. Mycket läsning sker också på internet i olika format. Idag verkar dessutom film/video på internet spela en allt större roll, inte minst som nyhetskälla. Ändå är det fortfarande så att ryktet om bokens död är synnerligen överdrivet, även om vi räknar bort ljudböckerna och fokuserar på böcker som består av text. På senare år har jag själv kommit att läsa allt fler böcker i e-bokform. I mångt och mycket var detta något som jag vande mig med när jag bodde i Finland och de flesta av mina egna böcker fanns i ett förråd i Stockholm. Inte minst Gutenberg.org har varit en välsignelse. Just nu - när jag arbetar hemifrån och inte har tillgång till universitetsbibliotekets fysiska böcker - är jag också tacksam för att så mycket finns tillgängligt elektroniskt.

Ändå har jag fått en delvis ny relation till den boken som fysiskt objekt. Jag tror heller inte att jag är ensam. På Instagram följer jag till exempel flera konton helt dedikerade till att posta bilder på antikvariska böcker och bibliotek. Här handlar det alltså om bilder av boken som fysiskt estetiskt objekt, ofta helt utan explicit relation till boken som informationslagringsmedium. Boken som antikvariskt och estetiskt objekt har naturligtvis varit med oss länge. I många årtionden (århundraden?) har inredningsdesigners arbetat med bibliotek som estetisk och social rekvisita i hemmet. I århundraden har bibliotek fungerat som en statussymbol, och som ett synbart tecken på bildning, också bland dem som inte egentligen läser böckerna. 

Böcker och bibliotek som fysiska objekt märks också i andra medier, för att inte tala om i böcker. Nyligen läste jag Dumasklubben för första gången, en bok som snabbt blev en bestseller när den kom ut på 1990-talet. Mycket tidigare hade jag också sett den mycket vackra filmatiseringen The Ninth Gate. När jag läste den slogs jag dock av hur få av karaktärerna som egentligen läser böcker. Huvudpersonen citerar ofta kända verk, men verkar aldrig spendera tid med att läsa dem. När han besöker ett bibliotek eller öppnar en bok är det istället bokbindarens, tryckarens och illustratörernas hantverk som han studerar. De enda som verkar intressera sig för själva innehållet i böckerna är den lätt löjliga Dumasklubben själva, som också strukits i filmversionen. Bokens och filmens antagonist tar istället steget längre och river helt enkelt ut illustrationerna och kasserar resten av böckerna. Satan själv läser dock böcker, både i boken och i filmen (om hon nu är Satan i boken, eller om det bara verkar så ibland). 

Även om man inte går fullt så långt så spelar boken dock en viss roll som artefakt, och inte bara som text. Detta blir tydligare när man vänjer sig vid att läsa böcker också på mobiltelefonen och datorn. Det är inte helt och hållet samma sak som att hålla det fysiska objektet i sina händer, kunna bläddra fram och tillbaka och stryka under. Det har påpekats att e-boken också läser sin läsare. Den noterar hur fort man läser vissa avsnitt. Vissa format kommer med understrykningar av ofta uppmärksammade rader. Vissa format sänder information tillbaka till producenterna. 

Läser man istället äldre fysiska böcker kan man emellertid också se spåren av tidigare läsare (även om de inte rapporterar till förlag eller författare). Man kan se spåren i understrykningar och kommentarer. I några av de böcker jag ärvt från min farfar (som dog när jag var liten) finner jag tidningsurklipp insamlade under decennier. I äldre böcker kan man hitta exlibris, ett fenomen som tyvärr verkar ha blivit mer ovanlig mot slutet av 1900-talet. Den talande exlibrisen i mitt exemplar av Moralens genealogi, (som jag köpte på antikvariatet August i Stockholm i början av 2000-talet) och de understrykningar och kommentarer som man finner i boken, säger intressanta saker om Nietzschereceptionen i Sverige, även om jag naturligtvis inte vet säkert när under de senaste hundra åren de tillkommit.  

Jag gissar att elektroniska böcker med tiden kan komma att tränga undan de fysiska annat än för de specielintresserade. De elektroniska böckerna blir bättre i takt med att skärmarna blir det, och i takt med att programmeringen gör det lättare att göra egna markeringar och bläddra fram och tillbaka (väl värt att märka är att många sådana förbättringar helt enkelt tillför sådant som den fysiska boken redan har). Det är trots allt texten som är det viktigaste. Samtidigt lär dock fascinationen för den fysiska boken dock inte nödvändigtvis avta. Snarare verkar det just nu som att boken som fysisk representation för vetande, kultur, och läsupplevelse tilltar i styrka, i takt med att den blir mindre självklar som informationsförmedlande teknololgi. Jag har sett flera exempel på böcker som medvetet ges ut i påkostade begränsade utgåvor, ibland med ett billigare elektroniskt alternativ för dem som bara vill läsa boken, men inte vill eller har råd att äga den som fysisikt objekt. Vare sig bibliotek som just boksamlingar, eller bokhandlar - i synnerhet second hand och antikvariat - har nog spelat ut sin roll ännu. Långt därifrån tror jag. Däremot kan det nog tänkas att böcker med lägre kvalitet kan komma att konkureras ut av de elektroniska i takt med att skärmarna blir allt bättre.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li