En intressant aspekt av flytten till Finland har varit att tvingas fundera över vilka böcker som jag ska ta med mig
snarare än magasinera. Ett svårt val, men det är alltid bra att fundera över vad man behöver och vad man kan lämna, åtminstone för en tid.
En bok som jag
funderar på att läsa om den närmaste tiden är Hannah Arendts The Origin of
Totalitarianism, och kanske i synnerhet tilläggen från slutet av 50-talet. Arendt är kanske mest känd för sin reflektion över Eichmanns
”banala ondska”. Här analyserar hon den
totalitära staten på samhällsnivå. I den antika filosofins mening tycks det enligt henne inte röra sig om någon stat i egentlig mening. Den totalitära staten
saknar den stabilitet som man förknippar med statsbegreppet. Istället handlar
det om ett tillstånd i ständig artificiell rörelse. Precis som i Orwells 1984
handlar det om en situation där ingen kan vara säker på sanningen för dagen.
Ingen kan heller vara säker på vem som kommer att bli härskarens nästa
måltavla. Den förutsägbarhet som ligger till grund för rättsstaten har upphävts
och alla kan när som helst ställas inför rätta, eller helt enkelt försvinna.
Rörligheten förutsätter enligt Arendt en mycket stor kritisk massa i fråga om
folkmängd. Den totalitära staten är ett modernt fenomen. Huvudexemplen är
Hitlers Tredje Rike och Stalins Sovjet, men också Kina under Maos
kulturrevolution skulle kanske kunna passa in. Mussolinis Italien var däremot för litet, ineffektivt och korrupt, mer av en klassisk auktoritär stat eller diktatur än av
verklig totalitärianism. Det är kanske detta som är kärnan i Arendts budskap;
den totalitära staten hör inte till det förflutna, tvärtom är det först i vår
tid som redskapen finns för att skapa en statsapparat som samtidigt kan övervaka
merparten av sina medborgare, sätta dem i ständig skräck och samtidigt hålla
samman strukturen tillräckligt väl för att kunna upprätthålla rörelsen över tid istället för att bara falla sönder. Så mins jag i alla fall boken. Dags att läsa om den.
Kommentarer