Fortsätt till huvudinnehåll

Packbestyr och totalitarianism

En intressant aspekt av flytten till Finland har varit att tvingas fundera över vilka böcker som jag ska ta med mig snarare än magasinera. Ett svårt val, men det är alltid bra att fundera över vad man behöver och vad man kan lämna, åtminstone för en tid.

En bok som jag funderar på att läsa om den närmaste tiden är Hannah Arendts The Origin of Totalitarianism, och kanske i synnerhet tilläggen från slutet av 50-talet. Arendt är kanske mest känd för sin reflektion över Eichmanns ”banala  ondska”. Här analyserar hon den totalitära staten på samhällsnivå. I den antika filosofins mening tycks det enligt henne inte röra sig om någon stat i egentlig mening. Den totalitära staten saknar den stabilitet som man förknippar med statsbegreppet. Istället handlar det om ett tillstånd i ständig artificiell rörelse. Precis som i Orwells 1984 handlar det om en situation där ingen kan vara säker på sanningen för dagen. Ingen kan heller vara säker på vem som kommer att bli härskarens nästa måltavla. Den förutsägbarhet som ligger till grund för rättsstaten har upphävts och alla kan när som helst ställas inför rätta, eller helt enkelt försvinna. Rörligheten förutsätter enligt Arendt en mycket stor kritisk massa i fråga om folkmängd. Den totalitära staten är ett modernt fenomen. Huvudexemplen är Hitlers Tredje Rike och Stalins Sovjet, men också Kina under Maos kulturrevolution skulle kanske kunna passa in. Mussolinis Italien var däremot för litet, ineffektivt och korrupt, mer av en klassisk auktoritär stat eller diktatur än av verklig totalitärianism. Det är kanske detta som är kärnan i Arendts budskap; den totalitära staten hör inte till det förflutna, tvärtom är det först i vår tid som redskapen finns för att skapa en statsapparat som samtidigt kan övervaka merparten av sina medborgare, sätta dem i ständig skräck och samtidigt hålla samman strukturen tillräckligt väl för att kunna upprätthålla rörelsen över tid istället för att bara falla sönder. Så mins jag i alla fall boken. Dags att läsa om den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…