Fortsätt till huvudinnehåll

Illviljans hermeneutik

Hermenutik, eller tolkningslära, har alltid varit ett viktigt område i humanistisk forskning. Kvalitativ tolkning av olika material, kanske främst text, är helt enkelt en mycket stor del av det vi gör. Det är därför alltid av intresse när det skrivs någonting intressant på området, som t.ex. den text om illviljans hermeneutik som Erling Bjurström presenterade på ett seminarium nyligen (den finns tillgänglig på nätet i den här volymen). Här fokuserar han inte på den textnära kritiska eller förståelsefördjupande tolkning som många humanister strävar efter, eller åtminstone säger sig sträva efter, utan istället på den likaledes vanliga form av tolkning då motivet till läsningen är illvilja mot författaren snarare än en vilja att förstå texten. Detta är bara ett utdrag ur essän i fråga, men notera också konstaterandet att också en allt för välvillig tolkning kan vara helt igenom okonstruktiv ur akademiskt hänseende.
Den illvillige hermeneutikern är inte beredd att lyssna till vad texten har att säga eller att göra den rättvisa. Givetvis har han eller hon inte heller någon som helst beredskap för att låta texten ifrågasätta den egna förförståelsen eller sätta sina egna fördomar på spel i förhållande till den. 
Den hermeneutiska illviljans ogästvänlighet gör den endimensionell: den tar så att säga fasta på det kritiska sinnelag förutan vilken varje tolkning av en text tenderar att bli ointressant eller platt, men överdriver det, utan beredskap att samtidigt se till textens förtjänster eller i någon mening försonas med den. Ett överdrivet eller överkänsligt kritiskt sinnelag, men som det kan vara nog så svårt att påtala som entydigt negativt eller bemöta på ett fruktbart sätt i olika situationer, hör följaktligen till illviljans specifika kännetecken när den manifesterar sig hermeneutiskt. Och i denna mening är den, inte minst i akademiska sammanhang, lika svår att påtala, bemöta eller komma till rätta med som dess motsats: välviljans hermeneutik
Inte minst finns det en poäng i att skilja på illvillig läsning och kritisk läsning. Kritik och illvilja är definitivt inte samma sak. En annan variant som berördes under seminariet var den betydligt äldre tolkningsmodell som går ut på att tillskriva en auktoritet sina egna idéer. Eftersom hermeneutiken ursprungligen har sin bakgrund bl.a. i bibeltolkningen kan man ana att detta är dels en av de ursprungliga användningarna och dels ett av de missbruk som diskussionen om hermeneutiken som metod ursprungligen formulerade för att bekämpa. Det är nämligen här som jag tror att mer diskussion kring hermeneutiken kan ha någonting att bidra med i dagens humaniora, och för den delen samhällsdebatt; insikten att tolkning är en process som sker i en kulturell och social kontext och utövas av ett tolkande subjekt, men också att detta inte innebär en fullständigt relativism utan ett möte mellan det tolkande subjektet och det som tolkas. Tolkningar kan vara mer eller mindre rimliga i förhållande till det som tolkas, och tolkningar kan vara mer eller mindre givande, öppna, kritiska eller intressanta. De kan också vara dåliga, tveksamma, fördomsfulla och för den delen illvilliga. Det sista en humanist bör tillåta sig att vara är fördomsfull; om man redan vet vilken tolkning man ska komma fram till - illvillig eller inte - så finns det inte mycket anledning att vare sig läsa eller tolka. Tycka kan man bevisligen göra ändå.

---
Kan också passa på att rekommendera en ny bok om det tidigmoderna Sverige som också togs upp under samma seminarium; Annika Sandéns och Erik Peterssons Mot undergången: Ärkebiskop Angermannus i apokalypsens tid, som bl.a. innehåller goda exempel på hur saker och ting kan tolkas som tecken på, eller orsaker till, den hastigt annalkande apokalypsen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…