Fortsätt till huvudinnehåll

Har Sverige för många universitet?

Den har inte rönt så mycket uppmärksamhet i den allmänna debatten, Resursutredningen, ändå kan dess förslag om de genomförs få en enorm betydelse för de hundratusentals svenskar som arbetar eller läser vid svenska universitet, och i förlängningen därmed för oss alla. Vad jag kan se efter en hastig genomläsning är att detta skulle vara en betydande förbättring. Anslagsfördelning på basis av examinerade helårsstudenter har varit oerhört skadligt för svensk högre utbildning.

Även om urvalsmetoderna kan diskuteras har de också en poäng i att vi inte behöver fler universitet. De mest inflytelserika forskningsinstitutionerna i världen är inte sådana som försöker ha expertis inom alla områden utan de som specialiserar sig. Det är inte utan att jag känner en smula för att säga "vad var det jag sa" om den här slutsatsen. Redan för sex år sedan förordade jag detta i en artikel. På den tiden var det bara studentpolitiker med konstiga åsikter som drog den slutsatsen, och då bara i tidskrifter på den politiska skalans liberala utkant. Att tala om kvalitetsskilnader eller olika lösningar för olika lärosäten var helt enkelt inte acceptabelt på den tiden.

Även om argumentationen är lite oslipad är jag ganska nöjd med hur jag argumenterade den gången. En insikt som har blivit starkare för mig de senaste åren är dock att ett universitets ålder inte i sig är en garanti för att det bedriver spetsforskning. Storlek och tradition har fördelar, men de är inte allt. Jag hoppas att de nyare forskningsmiljöerna ute i landet förstår att driva den linjen, men också att högskolorna och universiteten faktiskt satsar på de starka forskningsmiljöer de har och kan utveckla.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...