Fortsätt till huvudinnehåll

Varför jurister är konservativa – på gott och ont

Ur Max Webers Wirtschaft und Geselschaft (transl. Roth & Wittisch)

The vocational responsibility of maintaining the existing legal system seems to place the practitioners of the law among the “conservative” forces. This is true in the twofold sense that legal practitioners are inclined to remain cool not only toward pressure of substantive postulates put forward from “below” in the name of “social” ideals but also towards those from “above” which are put forward in the name of patriarchal welfare politics. Of course, this statement should not be taken as representing the whole truth without qualifications. The role of representative of the underprivileged, and of the advocate of formal equality before the law is particularly suited to the attorney… This is why attorneys, and lawyers in general, have played such a leading role in the movements of the popolani of the Italian communes and, later, in all the bourgeois revolutions of modern times as well as in the socialist parties. It also explains why in purely democratic countries, such as Italy, France, or the United States, the lawyers, as the professionally expert technicians of the legal crafts, as honoratiores, and as fidunciaries of their clients, are the natural aspirants to political carriers.

Weber fortsätter sin analys av juristernas roll med att diskutera hur tyska jurister under tiden före Första Världskriget ändrat sin inställning och alltmer börjat acceptera auktoritära drag i det politiska systemet som en följd av rättspositivismen. Trots att den är skriven före kriget pekar den på ett obehagligt sätt fram emot hur de skulle agera under mellankrigstiden och under Andra Världskriget:

Among the general ideological factors which account for the change in the lawyers’ attitude, the disappearance of the belief in natural law has played a major role. If the legal profession of the present day manifests at all typical ideological affinities to various power groups, its members are inclined to stand on the side of “order,” which in practice means that they will take the side of the “legitimate” authoritarian political power that happens to predominate at the moment. In this respect they differ from the lawyers of the English and French revolutionary periods and of the period of enlightenment in general.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…