Akademiska synpunkter

In every system of morality, which I have hitherto met with, I have always remark'd, that the author proceeds for some time in the ordinary ways of reasoning, and establishes the being of a God , or makes observations concerning human affairs; when all of a sudden I am surpriz'd to find, that instead of the usual copulations of propositions, is, and is not, I meet with no proposition that is not connected with an ought, or an ought not. This change is imperceptible; but is however, of the last consequence. For as this ought, or ought not, expresses some new relation or affirmation, 'tis necessary that it shou'd be observ'd and explain'd; and at the same time that a reason should be given; for what seems altogether inconceivable, how this new relation can be a deduction from others, which are entirely different from it. (David Hume)

Ibland känns det som att Sverige håller på att falla samman. I skrivande stund sitter jag på ett SJ-tåg som nu börjat rulla igen, bara en aning försenat. Passagerarna är därmed positivt överraskade. Det har snöat igen. Senast det var storm låg stora delar av landet strömlöst i flera dagar, eftersom elnätet fortfarande inte är anpassat för att klara svenska väderförhållanden, lika lite järnvägsnätet är anpassat för att tåla snö och vind. Nu talar vi ändå inte om några särskilt anmärkningsvärda väderförhållanden. Tsunamin gav en fingervisning om hur taget på sängen det politiska systemet blev när någonting oförutsätt faktiskt inträffade. Tsunamin inträffade i Asien. Den svenska infrastrukturen och organisationen var alltså hundraprocentigt oskadda. Vad skulle bli resultatet om någonting allvarligt inträffade på hemmaplan, något som faktiskt skadade organisationen, som till exempel ett större terroristangrepp på Stockholm. Katastrofer kan inte få vara oförutsedda för en regering. De inträ...

För någon vecka sedan besökte jag en wokshop (eller seminarium, som det hette förr i tiden) med temat ”kulturens autonomi” på Centrum för kulturpolitisk forskning . Diskussionen var mestadels rätt givande. Här är några utdrag ur mitt bidrag, på temat ”kulturens gränser”. Det är värt att notera att den här texten skrevs i slutet av förra året och att åtminstone ett av de privilegier jag räknar upp här (särbehandling vid arbetslöshet) redan har avskaffats. Det ger viss trovärdighet åt slutsatsen att föreställningen om en offentligfinansierad konstnärlig frihet som en positiv rättighet för specifika delar av befolkningen (de erkända konstnärerna) faktiskt håller på att bli ifrågasatt, för första gången på nära hundra år. ”Konstarter som teater, litteratur, film och bildkonst föreställs ofta som gränslösa. Kulturpolitiken är allt som oftast bunden till klart avgränsade enheter såsom nationalstater, regioner och kommuner. Religiösa samfund är avgränsade i både tiden och rummet även när de s...

Före detta presidentfrun Hilary Clinton har nu tagit ytterligare ett steg mot att kandidera till USA:s president. Före detta vice statsministern Mona Sahlin kommer att kandidera till ordförande i SAP och därmed också till posten som Sveriges statsminister. Båda har fram tills nu undvikit att uttala sig särskilt bindande om huruvida de kandiderar, men båda har länge antagits stå till förfogande. Jag ska inte uttala mig om deras kvalifikationer (även om jag tycker att det är uppenbart att Clinton åstadkommit mera än Mona, även om man bortser från att hon har haft betydligt mera att säga till om, redan innan hon hade några egna politiska poster). Istället kan det vara på sin plats att reflektera lite över demokratin med en jämförande kommentar. Jag har svårt att tänka mig två procedurer som är mer olika, åtminstone inte om man ska hålla sig inom den demokratiska västvärlden. I SAP är valberedningens arbete slutet och inte särskilt mycket hade läckt ut innan man öppet frågade Sahlin om hon...

Carl Bildts affärer går alltså inte till åtal. Flertalet konservativa och högerliberala bloggare jublade över detta för några dar sen. Man kan nästan gissa att många journalister inte är lika förtjusta. Bildt är en av de få politiker (den enda i Sverige) som inte visar några som helst tendenser att försökta ställa sig in hos journalistkåren. Han är också en av de få som väljer att gå förbi journalisterna och rikta sig direkt till väljarna genom en blogg . Innan han blev utrikesminister var detta en av de bästa analyssidorna när det gäller internationell politik (återigen utan konkurrens i Sverige). När han tillträtt låg den i träda under en period, men nu är den igång igen. Att döma av posterna präglas den fortfarande av samma skärpa. Fram till och med sin statsministertid präglades Bildts utrikespolitiska grundsyn av en djup antikommunism. Detta framgick inte minst i polemiken mot Palme. I den nya världsordning som vuxit fram efter murens fall är skillnaden dock mindre mellan Bildts o...

Jag noterar att TV-serien Romes historiska konsult bloggat under inspelningen. Bloggen innehåller en allmän samling intressanta fakta och reflexioner kring livet i det gamla Rom. Tyvärr skriver han inte där längre, men den kan fortfarande läsas. Det är trots allt inte fråga om något som kommer att bli inaktuellt innom en snar framtid.

Maria Hagberg och Ibrahim Kakahama kräver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att yttrandefriheten skall inskränkas för imamer i landets moskéer. Nyckelresonemanget tycks vara att ” vi har religionsfrihet. Det ska vi ha, men”… Med tesen att religion skall vara en ”privatsak” tycks de mena att människor kan få tro vad de vill om den yttersta verkligheten, men bara så länge som deras moral inte påverkar hur de ser på politiken. ” I Sverige har vi en jämställdhetslag, som vi ska följa och rätta oss efter” hävdar artikelförfattarna och drar därav slutsatsen att imamerna inte ska få ifrågasätta den. Man kan fråga sig om detta bara gäller imamer och bara när de predikar, eller om det rör sig om ett generellt förbud mot att kritisera jämstäldhetslagstiftningen. Författarna kräver vidare bland annat att imamer skall förbjudas kritisera svensk arvsrätt. Yttrandefriheten tycks just nu inte stå högt i kurs. Per Wirtén gör emellertid i senaste numret av Arena helt om och drar sent om sider slut...

Läste just på Månskensdans att bokförlaget Aleph och dess tidskrift Minothauren kommer att bli vilande. Jag har tidigare skrivit och berömt detta som ett av de verkligt bra små bokförlagen. När det gäller skräcklitteratur på svenska är detta en svår förlust. Själv läser jag ganska mycket av just gotisk skräcklitteratur men sällan svenska. Det främsta skälet till detta är att utgivning av så kallad genrelitteratur i det här landet tycks ha väldigt låg status. Det innebär att översättare ofta slarvar och att de översättningar de producerar oftare vänder sig till ungdomar snarare än till vuxna, även när detta inte gäller originalen. Språket är helt enkelt förenklat till en lägre nivå. Eftersom de stora förlagen inte erkänner att det fins något sådant som litterär kvalité i de här genrerna satsar de aldrig på de smalare författarna utan letar snarare efter kassakor bland internationella bestsellers. Bokförlaget Aleph har alltid varit ett undantag, vilket fortfarande är fallet om man ser ...

Det är kanske anmärkningsvärt men Svenska akademien åtnjuter en rätt så betydande respekt bland något så när bildade svenskar. När folkpartiet i samband med sitt kanonförslag anklagades för att vilja införa politisk styrning över kulturen var de raska med att förklara att utformningen borde skötas av en helt neutral instans. Den mest neutrala instans de kunde komma på var uppenbarligen svenska akademien. Jag kom att tänka på detta apropå en länk som en tid cirkulerat på diverse håll på nätet, nämligen ständige sekreterarens oerhört roliga svar på en enkät han fått sig tillskickad. Ingen klagar över att han är dryg. Alla tycks erkänna hans auktoritet och större kulturella djup. Uppenbarligen är Gustav III: ambition att skapa sig en kulturell institution som inte kan ifrågasättas fortfarande mycket framgångsrik. En av de få som faktiskt ifrågasätta akademien är f.d. ledamoten Knut Ahnlund vars kritik mot Jelineks nobelpris , som fortfarande står sig som en av de mest stilistiskt lyckade ...

Den libertarianske bloggaren Henrik Alexandersson (som skriver från Bryssel) ger en intressant inblick i hur det går till när EPP-ED (European Peoples Party - European Democrats dvs. den konservativa/kristdemokratiska/liberalkonservativa partigruppen i Europaparlamentet) ska välja ny ordförande.

Personligen gillade jag Skatteskrapan på Södermalm i Stockholm. Gigantisk. Grå. Fantasilös. Fullständigt okänslig för sin egen image. På många sätt en perfekt symbol för det byråkratiska system som styrt Sverige i decennier. Dess försvinnande är också tämligen symboliskt. Skattemyndigheten flyttar in i nya trevliga lokaler upprustade för skattebetalarnas pengar. Ännu mer pengar går åt för att bygga om den före detta Skatteskrapan till – studentbostäder. Eftersom jag själv var studentaktiv en gång i tiden, och bland annat suttit i styrelsen för Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO), har jag en hel del negativt att säga om det här projektet. Nya studentbostäder behövs verkligen i Stockholm. Så långt är tanken god. Sedan blir det tyvärr inga fler goda tankar. Att lägga pengar på studentbostäder på en av Stockholms dyrare adresser är – förutsägbart nog – inte den modell som ger mest studentbostäder för pengarna. Däremot blir de väldigt dyra. Vilka studenter kan betala 3500 kr...