Fortsätt till huvudinnehåll

Vilka blir 2022 års ideer?

 Hur kommer man i framtiden att se tillbaka på de senaste åren? Det finns kanske anledning att tänka sig att en historisk period inleddes med murens fall 1989 och tar slut vid krigsutbrottet 2022, en period präglad av globalisering, relativt fri handel, och en värld där demokratierna blev allt fler. Vi har känt trenden vända i några år nu. Många har diskuterat den i samband med allt från Trump till pandemin, men med Rysslands invasion av Ukraina och de påföljande sanktionerna är det nog definitivt slut. Frågan är vad som ska komma sedan. Putin verkar tänka sig en multipolär värld där Östeuropa och Rysslands “nära utland” tvingas tillbaka in i dess intressesfär och den regelbaserade internationella ordningen upphör. På sikt handlar det om att helt avvisa de värderingar som det liberaldemokratiska västerlandet står för. Det är värt att notera att både Putin och Zelensky beskriver kriget som en kamp om värderingar och framtidsvisioner: Putins “ryska värld” mot Zelenskys försvar av fri- och rättigheter och demokrati, inte bara i Ukraina, utan i hela Europa.

Även om Ukraina och dess västliga allierade vinner kriget lär 2022 innebära stora förändringar. Pandemin har gjort många uppmärkssamma på hur beroende vi är av kinesisk produktion. Nu har vi uppmärksammats på Europas beroende av rysk gas. Europa och USA lär nu se till att bli mer självförsörjande inom fler områden. Åtminstone så här inledningsvis verkar det som att Putins angreppskrig har gjort det som inga västliga politiker har lyckats med: att ena väst, och kanske framförallt att ena EU. Konflikten mellan Öst- och Västeuropa ter sig mindre viktig. Samtidigt har populistiska grupper som stötts av Putin nu misskrediterats. Ingen kan tvivla på att ukrainarna är beredda att slåss för de värderingar som vi i väst brukar påstå att vi står för. Kan Ukrainas exempel bidra till att långsiktigt ena även oss bakom rättsstaten och den liberala demokratin?

Även om Ukraina vinner kriget står vi dock inför en multipolär värld. De två dominerande supermakterna är USA och Kina. Om Ryssland förlorar kriget är de knappast ens en andra rangens makt som Indien. Ekonomiskt är EU en supermakt. Kulturellt är flera europeiska länder globala centra. Kan Europa enas utrikes- och säkerhetspolitiskt kan vi också stå upp emot länder som Kina och Ryssland. Vi skulle också kunna göra en större insats i vårt närområde, inte bara i försvaret av Östeuropa, utan också i att stabilisera situationen kring Medelhavet.

En annan fråga är vad som ska hända med Ryssland efter kriget. Sanktionerna hävs troligen om Ryssland lämnar Ukraina, men investeringarna lär inte återkomma, i alla fall inte från väst. Inte heller lär rubeln återhämta sig. Ryssland är helt enkelt inte stabilt nog. Samtidigt fortsätter välutbildade ryssar att lämna Ryssland. Om Putin blir kvar vid makten är det heller inte troligt att han kommer att öppna upp Ryssland till en nivå liknande den före kriget. Inte minst lär han göra sitt bästa för att förhindra braindrain genom att i sovjetisk anda stänga gränserna. 

Borde Ukraina kräva krigsskadestånd? Utlämning av krigsförbrytare? Finns det risk för en situation liknande Tyskland efter Versaillesfreden, inklusive dolkstötslegend? Det finns också risker med att Ryssland blir allt mer beroende av Kina, som om inte annat lär vara intresserade av råvarutillgångarna. Ett isolerat Ryssland riskerar också att bli utlämnat till sin egen propagandaapparat. Europa har all anledning att arbeta på sin politiska och militära makt, men vi får heller inte glömma det område där vi redan har bäst utgångspunkt; kulturen. Det är inte minst kulturellt som väst har dragningskraft på ryssar och ukrainare. Paradoxalt nog har vi samtidigt under- och överskattat detta. Å ena sidan har många i väst föreställt sig att alla egentligen tänker som vi. Å andra sidan har vi - kanske just därför - utgått ifrån att all politik egentligen handlar om ekonomisk tillväxt. Det gör det inte. Det handlar i minst lika hög grad om värderingar och kultur, och just nu verkar ukrainarna ha större förmåga att se värdet i dessa än vad många i väst har - se att frihet och demokrati kan vara värda att slåss för. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...