1453 erövrades staden av Mehmet Erövraren som gjorde den till huvudstad i Osmanska Riket. Hagia Sophia - Ayasofya på turkiska - byggdes nu om till moské och blev den främsta moskén i detta rike. Det innebar också att de mosaiker som avbildade Gud och helgon täcktes över eller förstördes. 1517, i samband med erövringen av Mecca, la den osmanske härskaren "kalif" till sina titlar, som redan inkluderade både kejsare och sultanernas sultan. Han förklarade sig därmed som ledare och beskyddare för hela den sunnimuslimska gemenskapen. 1918, mot slutet av Första Världskriget, intogs Konstantinopel av franska och brittiska trupper. Ett par år senare tog sig några grekiska officerare in i Hagia Sophia tillsammans med en grekisk-ortodox präst som förättade mässan där för första gången på nära 470 år. 1922 abdikerade den siste osmanske sultanen. Följande år intogs Konstantinopel av Republiken Turkiet och det osmanska kalifatet avskaffades slutgiltigt.
1934 förklarade president Mustafa Kemal, kallad Atatürk, Hagia Sophia som museum. Under byggnadens tid som museum har omfattande restaureringar genomförts och många av de bysantinska mosaiker som pryder den har åter gjorts synliga. 1985 förklarades den, tillsammans med andra historiska områden i Istanbul, som världsarv av UNESCO, och bevarandet garanteras därmed av Turkiets godkännande av världsarvskonventionen. Historien slutar emellertid inte där. Nu i år, 2020, förklarade en turkisk domstol Atatürks beslut som olagligt, eftersom byggnaden inte är statlig utan, enligt domstolen, tillhör den moskéstiftelse (waqf) som instiftades av Mehmet Erövraren, och får därför inte användas för andra syften. President Erdogan har nu stängt museet och deklarerat att Ayasofya på nytt ska öppnas som moské.
När Hagia Sophia blev museum innebar det också att all religiös aktivitet i bygnaden förbjöds. På samma sätt som Hagia Sophia tidigare har varit en symbol för statens skiftande religion - ortodox, iconoclastisk, katolsk, sunnimuslimsk - blev den som musemum en symbol för Turkiets övergång från muslimskt kalifat till sekulär republik. Nu blir den återigen symbolen för en ny turkisk självbild. President Erdogan har på flera sätt betonat både den historiska kontinuiteten från Osmanska Riket till dagens Turkiet, och Turkiets roll som ledande sunnimuslimsk nation. I linje med denna nyosmanska politik har Turkiet involverat sig allt mer i konflikterna i bland annat Syrien och Libyen, samtidigt som Turkiet självt har blivit allt mindre sekulärt. Nu blir Hagia Sophia symbolen för detta som central moské i en alltmer uttalat muslimsk turkisk stat.
Internationellt har reaktionerna varit många. UNESCO kritiserar beslutet. Påven förklarar sig vara bedrövad. Ortodoxa kyrkor är mycket kritiska. Vissa kritiker beskriver Erdogans beslut som ett angrepp på kristenheten, eller sekularismen, medan andra fokuserar på kulturarvsaspekterna, och på det faktum att Turkiet har förbundit sig att hålla världsarvet tillgängligt för besökare, oavsett tro, nationalitet etc. Hagia Sophia skulle dock inte bli det enda världsarv som används som religiös helgedom. Vaticanstaten är t.ex. världsarvsförklarad i sin helhet (men Peterskyrkan är ändå öppen för ickekristna turister och konstälskare).I flera av de kritiska uttalandena beskrivs Hagia Sophias status som museum som en neutralisering av dess religiöst omstridda status. Den beskrivs som en neutral plats öppen för människor av alla trosinriktningar och folk. Denna inställning påminner på många sätt om förslaget att flytta kontroversiella statyer till museer, och därmed neutralisera konflikten kring monomuent som hyllar t.ex. kollonialism och slaveri. Det borde vara uppenbart att det inte fungerar riktigt så enkelt. Museer och museiföremål är ofta starkt symboliska, och det faktum att något finns på museum hidrar inte att det kan ha betydelse t.ex. som nationalsymbol. Samtidigt verkar det ha fungerat relativt väl just i Turkiet. Det religiösa bruket av Hagia Sophia har dock återinförts under flera år. Redan 2006 öppnades ett bönerum för kristna och muslimska anstälda. Sedan 2013 ropas muslimska böner ut från de minareter som restes efter den osmanska erövringen. 2016 hölls muslimska böner i Hagia Sophia för första gången sen 1934. Den förändring som nu äger rum verkar alltså vara betydligt mer genomgående. Turkiet har förklarat att den även i fortsättningen kommer att vara öppen för icke-muslimer. Vad som kommer att hända med de kristna delarna av monumentet återstår dock att se. Kommer muslimska böner t.ex. att förrättas under den gigantiska renoverade madonnamosaiken som nu pryder kuplen (en mosaik som skapades som en manifestation bildvördnadens återinförande och kejsarens utrotande av ikonoclasmen)?
Det i mitt tycke mest tilltalande förslaget vore att öppna Hagia Sophia för såväl kristna som muslimska troende, och för sekulära besökare. I dagsläget förefaller detta dock extremt osannolikt. Konflikterna mellan kristna, muslimer, och turkiska sekularister är långt ifrån begravda, och president Erdogan tycks fast besluten om att använda en nyosmansk kombination av islamism och turkisk nationalism för att legitimera ett allt mer auktoritärt styre. Att symboliskt utmana Väst är helt i linje med detta, men min gissning är att det i första hand handlar om att manifestera den nya turkiska självbilden, internt i Turkiet, och externt främst med inriktning på resten av den muslimska världen. Detta bådar inte särskilt gott vare sig för kulturarvet eller för Turkiet.
BILDER: Modernt foto från av Hagia Sophia via Wikipedia. Hagia Sophia som moské, målning från 1852.
Kommentarer