Fortsätt till huvudinnehåll

Svenska kyrkor som postkristna heliga platser

I början av sommaren fick jag en artikel publicerad i den akademiska tidskriften Culture Unbound under titeln "Heritage Churches as Post-Christian Sacred Spaces: Reflections on the Significance of Government Protection of Ecclesiastical Heritage in Swedish National and Secular Self-Identity". Jag tar utgångspunkt i den svenska kulturarvslagstiftningens prioritering av skyddet av det svenskkyrkliga kulturarvet för att diskutera vilken roll historiska kyrkobygnader spelar i det sekulära, eller postkristna, Sverige, ett land där över två tredjedelar av befolkningen är medlemmar i religiösa samfund, men där bara 45 procent tror på Gud. Här följer ett utdrag ur artikeln. Hela artikeln kan läsas här (pdf).

It has often been claimed that we see a process where religious objects and sites are heritagized, and through this process secularized: religious objects and buildings become seen as historical monuments and museum pieces, rather than as sacred objects and places. Yet, it has also often been observed that there are similarities between the norm-prescribed approach of museum and heritage audiences to the displayed objects, and the prescribed venerating attitude expected of a religious worshiper approaching a sacred object or place. It is not only the case that churches are becoming increasingly museum-like, it is also that museums have always had similarities with sacred places.

Based on the examples in this article, I suggest that the ongoing heritagization of Church of Sweden’s church buildings could also be seen as a process where they are decontextualized from the  denominationally specific religiosity of the Church of Sweden, but rather than being re-contextualized only as secular heritage, they could be more clearly understood as becoming the sacred places and sacred objects of a post-Lutheran civil religion and generalized religiosity, i.e. not simply as a disenchantment, but also as a re-enchantment. People come to churches to contemplate heritage, spirituality, and aesthetics, as well as to celebrate life events, often without making a difference between secular and religious categories. This approach could be understood as a continuation of traditions of approaching memory and the sacred, developed in a society characterized by the near hegemony of the established church in the religious sphere, but also in partially counter-clerical movements, such as the Romantic movement (including, e.g. von Heidenstam). It is not only an example of heritage and religion coexisting in the same spaces, but of the close relationship and strong similarities between these two categories. While many visitors to Swedish churches may seek to experience both spirituality and history, the separation of church and state requires both state and Church to separate religion and heritage, even when both the state and the Church appears to want to take responsibility for aspects which could be described as spiritual.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...