Fortsätt till huvudinnehåll

Svenska kyrkor som postkristna heliga platser

I början av sommaren fick jag en artikel publicerad i den akademiska tidskriften Culture Unbound under titeln "Heritage Churches as Post-Christian Sacred Spaces: Reflections on the Significance of Government Protection of Ecclesiastical Heritage in Swedish National and Secular Self-Identity". Jag tar utgångspunkt i den svenska kulturarvslagstiftningens prioritering av skyddet av det svenskkyrkliga kulturarvet för att diskutera vilken roll historiska kyrkobygnader spelar i det sekulära, eller postkristna, Sverige, ett land där över två tredjedelar av befolkningen är medlemmar i religiösa samfund, men där bara 45 procent tror på Gud. Här följer ett utdrag ur artikeln. Hela artikeln kan läsas här (pdf).

It has often been claimed that we see a process where religious objects and sites are heritagized, and through this process secularized: religious objects and buildings become seen as historical monuments and museum pieces, rather than as sacred objects and places. Yet, it has also often been observed that there are similarities between the norm-prescribed approach of museum and heritage audiences to the displayed objects, and the prescribed venerating attitude expected of a religious worshiper approaching a sacred object or place. It is not only the case that churches are becoming increasingly museum-like, it is also that museums have always had similarities with sacred places.

Based on the examples in this article, I suggest that the ongoing heritagization of Church of Sweden’s church buildings could also be seen as a process where they are decontextualized from the  denominationally specific religiosity of the Church of Sweden, but rather than being re-contextualized only as secular heritage, they could be more clearly understood as becoming the sacred places and sacred objects of a post-Lutheran civil religion and generalized religiosity, i.e. not simply as a disenchantment, but also as a re-enchantment. People come to churches to contemplate heritage, spirituality, and aesthetics, as well as to celebrate life events, often without making a difference between secular and religious categories. This approach could be understood as a continuation of traditions of approaching memory and the sacred, developed in a society characterized by the near hegemony of the established church in the religious sphere, but also in partially counter-clerical movements, such as the Romantic movement (including, e.g. von Heidenstam). It is not only an example of heritage and religion coexisting in the same spaces, but of the close relationship and strong similarities between these two categories. While many visitors to Swedish churches may seek to experience both spirituality and history, the separation of church and state requires both state and Church to separate religion and heritage, even when both the state and the Church appears to want to take responsibility for aspects which could be described as spiritual.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"? Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblo

Ernest Thiel och kulturpolitiken

Ett bra exempel på en person som verkade i gränslandet mellan konstens fält och den ekonomiska maktens var finansmannen och konstnären Ernest Thiel (1859–1947) som genom investeringar i Sveriges industrialisering och malmproduktion i slutet av 1800-talet blev en av Sveriges mest förmögna män. Till en början tedde sig Thiels liv som en rätt typisk, om en mycket framgångsrik, borgerlig karriär. Han föddes i industristaden Norrköping dit föräldrarna invandrat från Belgien, bland annat eftersom hans mor var judinna och Norrköping fortfarande var en av de få svenska städer där judar fick bosatta sig utan att först konvertera. Med tiden gifte han också in sig i Sveriges prominenta judiska släkter. Genom äktenskapet med grosshandlardottern Anna Josephson blev han svåger till bokförläggaren Karl Otto Bonnier, själv en central person i litteraturfältet och förläggare åt bland andra August Strindberg, Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg. Den stora förändringen i Thiels li