Fortsätt till huvudinnehåll

Bildning och folkbildning

Senaste numret av Nordisk Kulturpolitisk Tidskrift är ett temanummer om folkbildning med exempel från Sverige, Norge och Finland redigerat av mig och Henrik Nordvall. Stort tack till Jorun, Stenöien, Ann-Marie Laginder, Johan Jövgren, Annika Turunen och Louise Malmström för medverkan. Nordisk Kulturpolitisk Tidskrift är helt open access, så samtliga bidrag finns att ladda ner härifrån. Närmast de ämnen som brukar förekomma på den här bloggen är förmodligen Henrik Nordvalls och Louise Malmströms artikel om svenska socialdemokratiska riksdagsmäns utbildningsbakgrund och (folk)bildningssyn, samt min egen artikel om bildningssynen i svensk kulturpolitik de senaste hundra åren.
 part of a wider policy intended to change the culture of the Swedish people,using arts and culture – as well as formal education – as tools to create a cul-tural re-awakening, deepening democracy. The core perspective of ArthurEngberg, the minister responsible for cultural policy 1932–1939, can be sum-marized as a view of cultural policy as a process of
bildning
directed at theentire people, focusing on the cultural re-awakening of the working classes andthe reconnection of the arts to the people of the nation. Engberg was also anexample of a politician without a firm footing in the culture and educationorganizations which were already forming in the popular movements.Together with his respect for high art, this appears to have influenced his pol-icies and thus the early part of the establishment phase of Swedish cultural pol-icy, making it more focused at the central institutions of cultural policy and lessfocused on existing popular movements than it could otherwise have been.During the second half of the century, cultural policy largely became a supportsystem for professional arts and culture, aiming to enable the entire populationto gain access to the high quality arts produced by these, in that particular sensecontinuing this
 folkbildning
 project. Yet, the ambition to use explicit cultural
During the interbellum period, Swedish cultural policy could be viewed as a part of a wider policy intended to change the culture of the Swedish people,using arts and culture – as well as formal education – as tools to create a cul-tural re-awakening, deepening democracy. The core perspective of ArthurEngberg, the minister responsible for cultural policy 1932–1939, can be sum-marized as a view of cultural policy as a process ofbildningdirected at theentire people, focusing on the cultural re-awakening of the working classes andthe reconnection of the arts to the people of the nation. Engberg was also anexample of a politician without a firm footing in the culture and educationorganizations which were already forming in the popular movements.Together with his respect for high art, this appears to have influenced his pol-icies and thus the early part of the establishment phase of Swedish cultural pol-icy, making it more focused at the central institutions of cultural policy and lessfocused on existing popular movements than it could otherwise have been.During the second half of the century, cultural policy largely became a supportsystem for professional arts and culture, aiming to enable the entire populationto gain access to the high quality arts produced by these, in that particular sensecontinuing this folkbildning project. Yet, the ambition to use explicit cultural

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...