Fortsätt till huvudinnehåll

Bibliotek


"Det fanns någonting mer än böcker i de där hyllorna. Jag kände det tydligt. Ett slags värde. En tyngd. Tyngden som kunde överföras. Som gjorde läsaren tung efter läsningen. Vara tung, som man säger på persiska, sangin bodan. Till skillnad från att vara sabok; flyktig, förgänglig, någon som inte lämnar avtryck på sin omgivning. Böckerna i min mammas hyllor stod glest men vägde desto mer." (Pooneh Rohi).

Jag gillar verkligen DN Kulturs sommarartikelserie där författare berättar om bibliotek som har haft betydelse i deras liv. I förra veckan skrev Horace Engdahl om bibliotek i allmänhet och sin barndoms bibliotek i 50-talets Karlskrona i synnerhet. Idag skriver den iranskfödda författaren Pooneh Rohi om sin uppväxts bibliotek. Båda är den sortens essäer som man gärna läser långsamt och som väcker egna tankar och minnen.

När jag läser Endahls text dyker minnet upp av min egen barn- och ungdoms relation till Täby bibliotek. Under högstadiet och gymnasiet gick jag i skolan ganska nära och särskilt under högstadietiden besökte jag ofta biblioteket efter skolan.  Lustigt nog hann jag under uppväxten till och med med flera av samma böcker som Engdahl nämner. Jag fick Fem-böcker lästa för mig någon gång i tidig ålder. Poe läste jag med en liknande känsla någonstans i gymnasiet. På biblioteket lånade jag bl.a. Jules Verne och Asimov - och läste rätt mycket serier, som Carl Barks och Tintin - men senare också Platons Staten och Helmut von Gasenapps De fem världsreligionerna. Senare skulle Kungliga Biblioteket och Stockholms Universitetsbibliotek ta över rollen som de offentliga bibliotek som jag oftast besöker.

"Biblioteket var en plats av ett annat slag än de lokaler jag dittills hade besökt i mitt unga liv. Det hade en aura. Där rådde särskilda regler, där härskade en särskild stämning, kanske inte högtidlig men allvarlig. Den som steg in där var tvungen att visa särskild respekt, inte tala högt, helst inte tala alls, inte röra sig för häftigt, inte leka och stoja.

Det fanns förstås en praktisk motivering för allt detta – inte störa andras läsning! – men det var som om själva byggnaden med böckerna krävde denna respekt. [...] Vad som gjorde intryck på mig på dessa platser var inte bara böckerna och museiföremålen utan lika mycket känslan att befinna sig på en fredad plats, ett ställe där man viskar." (Horace Engdahl).

Just nu tillbringar jag en stor del av sommaren i föräldrarhemmet i Täby och passar på att återknyta bekantskapen med mina föräldrars växande boksamling. Det var här jag en gång stiftade min första bekantskap med författare som J.R.R. Tolkien, Bertrand Russel, Grimberg, Eco, Alf Henriksson och Frans G. Bengtsson. Mitt eget bibliotek är just nu till större delen magasinerat och jag har endast en bråkdel med mig till Finland. Också detta var en nyttig upplevelse; att tvingas välja ut de böcker jag vill använda aktivt, inte bara samla på sig för samlandets skull. Just nu är mycket av det jag läser elektroniskt; nättidskrifter, eböcker, Runeberg.org och Gutenberg.org hör till det som har fogats till biblioteket på senare år.

I en tid då allt mer information finns i datorer och moln är det kanske som plats som biblioteken har störst värde, på samma sätt som den fysiska bokens värde allt mer är som artefakt. Ur det perspektivet är det inte överraskande att så mycket känslor fortfarande är koplade till de kommunala biblioteken. Att vi behöver vägledare i informationsmängden är en annan sak, men där är biblioteken bara en av flera möjliga platser. Deras största särmärke är snarare den fysiska närvaron av böcker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från Homo Sapiens till Homo Deus?

Artificiell intelligens blir allt mer en fråga som diskuteras i den allmänna debatten och inte bara av specialintresserade. Det är hög tid. En av de författare som har bidragit till att sprida diskussionen kring mänsklighetens framtid, transhumanism och vår historia som art är den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari som under de senaste åren har gått från att vara en mindre välbekant professor i medeltida krigshistoria till att bli en internationellt känd röst som ständigt frågas om vad han tror om mänsklighetens framtid.

Under hösten hann jag vid sidan av arbetet bland annat med att läsa hans båda senaste böcker: Sapiens: En kort historik över mänsklighetenoch uppföljaren Homo Deus; En kort historik över morgondagen.Hararis ambition är att diskutera hela mänsklighetens historia, och sedan säga någonting om hur den kan komma att utvecklas i framtiden. Naturligtvis kan ingen vara expert på allt detta. Resultatet är dock en tankeväckande och relativt lättläst redog…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Spengler

I första världskrigets efterdyningar publicerades en bok som snabbt skulle få spridning över hela Europa, en analys av den västerländska civilisationens historiska läge och framtidsutsikter. Författaren hette Oswald Spengler och boken Västerlandet undergång. Författaren som dittills varit verksam som gymnasielärare, uppvisade en omfattande bildning och en tendens till ofta halsbrytande jämförelser mellan de mest skiftande länder och tidsåldrar. Hans tes var att världshistorien som sådan saknar riktning och att alla försök att betrakta den som en utveckling från längre kulturformer till högre var dömda att misslyckas. Istället var all mänsklig framgång resultatet av ett fåtal historiska högkulturer som till exempel den grekisk-romerska, den indiska, den kinesiska, den egyptiska och den västerländska. Dessa var inte bara åtskilda i tiden och rummet utan även av att skillnaderna i mentalitet mellan dem gjorde det i det närmaste omöjligt att kommunicera över kulturgränserna. Även till syn…