Fortsätt till huvudinnehåll

Bibliotek


"Det fanns någonting mer än böcker i de där hyllorna. Jag kände det tydligt. Ett slags värde. En tyngd. Tyngden som kunde överföras. Som gjorde läsaren tung efter läsningen. Vara tung, som man säger på persiska, sangin bodan. Till skillnad från att vara sabok; flyktig, förgänglig, någon som inte lämnar avtryck på sin omgivning. Böckerna i min mammas hyllor stod glest men vägde desto mer." (Pooneh Rohi).

Jag gillar verkligen DN Kulturs sommarartikelserie där författare berättar om bibliotek som har haft betydelse i deras liv. I förra veckan skrev Horace Engdahl om bibliotek i allmänhet och sin barndoms bibliotek i 50-talets Karlskrona i synnerhet. Idag skriver den iranskfödda författaren Pooneh Rohi om sin uppväxts bibliotek. Båda är den sortens essäer som man gärna läser långsamt och som väcker egna tankar och minnen.

När jag läser Endahls text dyker minnet upp av min egen barn- och ungdoms relation till Täby bibliotek. Under högstadiet och gymnasiet gick jag i skolan ganska nära och särskilt under högstadietiden besökte jag ofta biblioteket efter skolan.  Lustigt nog hann jag under uppväxten till och med med flera av samma böcker som Engdahl nämner. Jag fick Fem-böcker lästa för mig någon gång i tidig ålder. Poe läste jag med en liknande känsla någonstans i gymnasiet. På biblioteket lånade jag bl.a. Jules Verne och Asimov - och läste rätt mycket serier, som Carl Barks och Tintin - men senare också Platons Staten och Helmut von Gasenapps De fem världsreligionerna. Senare skulle Kungliga Biblioteket och Stockholms Universitetsbibliotek ta över rollen som de offentliga bibliotek som jag oftast besöker.

"Biblioteket var en plats av ett annat slag än de lokaler jag dittills hade besökt i mitt unga liv. Det hade en aura. Där rådde särskilda regler, där härskade en särskild stämning, kanske inte högtidlig men allvarlig. Den som steg in där var tvungen att visa särskild respekt, inte tala högt, helst inte tala alls, inte röra sig för häftigt, inte leka och stoja.

Det fanns förstås en praktisk motivering för allt detta – inte störa andras läsning! – men det var som om själva byggnaden med böckerna krävde denna respekt. [...] Vad som gjorde intryck på mig på dessa platser var inte bara böckerna och museiföremålen utan lika mycket känslan att befinna sig på en fredad plats, ett ställe där man viskar." (Horace Engdahl).

Just nu tillbringar jag en stor del av sommaren i föräldrarhemmet i Täby och passar på att återknyta bekantskapen med mina föräldrars växande boksamling. Det var här jag en gång stiftade min första bekantskap med författare som J.R.R. Tolkien, Bertrand Russel, Grimberg, Eco, Alf Henriksson och Frans G. Bengtsson. Mitt eget bibliotek är just nu till större delen magasinerat och jag har endast en bråkdel med mig till Finland. Också detta var en nyttig upplevelse; att tvingas välja ut de böcker jag vill använda aktivt, inte bara samla på sig för samlandets skull. Just nu är mycket av det jag läser elektroniskt; nättidskrifter, eböcker, Runeberg.org och Gutenberg.org hör till det som har fogats till biblioteket på senare år.

I en tid då allt mer information finns i datorer och moln är det kanske som plats som biblioteken har störst värde, på samma sätt som den fysiska bokens värde allt mer är som artefakt. Ur det perspektivet är det inte överraskande att så mycket känslor fortfarande är koplade till de kommunala biblioteken. Att vi behöver vägledare i informationsmängden är en annan sak, men där är biblioteken bara en av flera möjliga platser. Deras största särmärke är snarare den fysiska närvaron av böcker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sverigedemokrater, populism och konservatism i ett förändrat politiskt landskap

2018 tycks bli ett val då den etablerade höger-vänsterskalan inte bara inte räcker till för att beskriva det politiska landskapet i Sverige, utan också blir direkt missvisande. Under 1900-talet byggdes ett partisystem upp som formerade sig utifrån motsättningar om fördelningspolitik och välfärdsstatens storlek. I ena ytterkanten stod kommunisterna. Under stora delar av seklet dominerades politiken av Socialdemokraterna, medan oppositionen ugjordes av dem som i varierande utsträckning förespråkade mer begränsade reformer. Det är ingen slump att det stora center-högerpartiet i Sverige heter Moderaterna. Dess inverkan på politiken handlade under lång tid främst om att vara en modererande motvikt till Socialdemokraterna. De senaste årtiondena har de flesta etablerade partier successivt tappat stöd bland väljarna, och än mer bland sina medlemmar. Under 1980-talet var en stor del av väljarna också medlemmar i partierna och deras sidoorganisationer. Inte minst betraktades LO och SAP som gre…

Borgerliga värderingar, vilka är de?

Ordet "borgerlighet" dyker ibland upp i debatten, ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ. I Timbros Kulturförändring observerad talar Carl Rudbeck om en "borgerlig kultursyn" och t.o.m. om en "borgerlig ideologi". Sverige är det enda land jag känner till där andra än socialister talar om ”borgerliga partier”. Men vad är egentligen "borgerlighet" och vad är "borgerlig kultursyn"?

Det enklaste svaret på frågan är att hänvisa till de fyra borgerliga partierna: borgerliga värderingar – eller åtminstone borgerlig politik – är de som drivs av partierna i Allians för Sverige. Partiers politik är naturligtvis alltid resultatet av en historisk process där olika aktörer har stridit mot varandra. Ibland har någon vunnit. Ibland har man kompromissat. Resultatet är partiets idéer. Lägger man ihop dem kan man beskriva ideologin. Även då får man emellertid problem. Vad är ideologi och vad är taktik? (Frågan ställs bl.a. på en ny filosofiblogg…

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor.

En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållnin…