torsdag, oktober 04, 2012

Den stora omställningen

Tidigare i år skrev jag om mitt intryck att kulturekonomen Richard Florida är på väg att bli allt mer omodern, åtminstone i svensk kulturpolitik. Inte så mycket motbevisad som just omodern, mer som ett mode som ersätts av nya än som en teori som överges efter att ha visat sig felaktig (det nya modenamnet att nämna – att döma av hur ofta jag har hört det det senaste halvåret – tycks vara Piere Luigi Sacco).

Efter att ha läst en del av Floridas senare produktion kan det finnas anledning att komplettera detta intryck, inte därför att det tycks felaktigt, utan därför att Florida inte svepte in över Sveriges kulturpolitiska samtal i första hand som en koherent teoretiker utan mer som ett ideologiskt mode. En bedömning av framtiden för det svenska mottagandet av hans idéer är därför inte det samma som en bedömning av det han säger. Inte heller Den stora omställningen en bok från 2010 som jag just läst klart – presenterar emellertid någon koherent ekonomisk teori, i alla fall inte i strikt mening. Snarare handlar det om en berättelse om den ekonomiska kris som när boken skrevs redan hade pågått något år, en berättelse grundar sig på ekonomisk analys men som också innehåller en mer personlig tolkning.

Floridas grundtes är här att det vi nu ser inte bara är en tillfällig ekonomisk nedgång utan en process som närmast är att likna vid det sena 1800-talets utdragna ekonomiska kris. Vad det handlar om är i så fall inte bara att försöka rädda ekonomin undan krisen. Istället handlar det om ett gammalt ekonomiskt system som håller på att dö bort och om att den nya tillväxten också måste komma ur ett nytt ekonomiskt system som redan har varit på väg att växa fram under ett drygt decennium. Medan 1800-talets kris handlade om att jordbrukssamhället fick ge plats för en urbaniserad och storsföretagsbaserad industriell ekonomi så handlar den nuvarande krisen om att denna industriella ekonomi får ge plats för en framväxande mer flexibel kreativitetsbaserad ekonomi.

I så fall handlar det för politikens del om att underlätta övergången genom att stödja den framväxande ekonomin inte minst genom att bygga upp den nödvändiga infrastrukturen. Detta inkluderar bland annat en förnyelse av utbildningssystemet men också den fysiska infrastrukturen och transportsystemet och den fysiska staden. Han menar nämligen att själva staden, eller snarare storstadsregionen, är den kreativa miljö där framtidens ekonomi byggs. Samtidigt riktar han kritik mot politiska punktsatsningar som ensidigt fokuserar på enskilda byggnader eller projekt men som inte angriper de grundläggande problemen i omvandlingen av själva livsmiljön. I jämförelse med hur hans idéer ibland har översatts i praktisk politik förordar han alltså – åtminstone på senare år – betydligt mer omfattande och långtgående åtgärder.

Det är också väl värt att märka att han här inte längre nöjer sig med att se den kreativa sektorn som en avgränsad del av samhället, utan snarare närmar sig den kreativa ekonomin som helhet. Det innebär också att det mer blir en fråga om kreativa miljöer än om kreativa individer: mer Googleplex än konstnärer, även om de kreativa personerna fortfarande är de som står i fokus. Inte heller framställs utvecklingens resultat som nödvändiga eller ödesbestämda. Han reser istället ett varningens finger mot ett USA där en inte oväsentlig del av de nyutexaminerade naturvetarna söker sig till Wall Street och finansmarknaden istället för till forskning och teknisk utveckling. Ändå finns den utopiska tonen fortfarande kvar när han närmar sig slutet, åtminstone som en möjlighet:

Den pågående omställningen bär på löftet om ett liv som inte berikas av ägandet av fastigheter, prylar, bilar och andra materiella ting utan av större flexibilitet, mindre skulder, mer tid över för familj och vänner, större möjligheter till personlig utveckling och tillgång till fler och bättre upplevelser. Alla organismer och system genomgår cykler av liv, död och pånyttfödelse. Skogsbränder ödelägger landskapet men fyller samtidigt en nödvändig funktion genom att bygga upp för en ny växtlighet. På hösten blir gräset brunt och löven faller från träden, men på våren kommer nya löv och träden växer sig högre och starkare. Våra ledare kommer att behöva fatta kloka beslut om hur mycket tid och resurser vi ska lägga på att försöka rädda företag som kanske borde lämnas åt sitt öde, särskilt när våra ansträngningar istället skulle kunna ägnas åt att förbereda människor för någonting nytt och underlätta deras anpassningar till mer hållbara försörjningar. Utbildning, infrastruktur, kreativitet och sammankoppling – detta är saker som vi bör ta upp och som vi måste förbättra och kunna garantera om den här omställningen ska kunna realiseras och alstra ett nytt välstånd.

Detta är en berättelse som på många sätt känns bekant och som jag föreställer mig att vi kommer att få höra igen under de kommande åren, vare sig det är från Florida, från Sacco, eller från någon annan. En berättelse som riktar sig till ett samhälle i kris, i det här fallet till ett USA som nu börjar känna av utmaningen inte bara – eller ens i synnerhet – från Europa, utan också från länder som Kina och Indien. Kanske är det signifikant att Florida när boken skrevs redan hade lämnat USA för Kanada.

Inga kommentarer: