Akademiska synpunkter

And now for something completely different... Ola Wikander har gjort sig känd som översättare, författare och expert på ett flertal länge sedan döda språk. Hans produktion innefattar inte minst översättningar till svenska av texter från den forntida Mellanöstern och populärvetenskapliga texter om språkhistoria . För inte så länge sedan försvarade han sin avhandling  vid Lunds universitets Centrum för teologi och religionsvetenskap. I denna fokuserar han mer på innehållet i texterna än på själva språket (i den mån en sådan distinktion över huvud taget är möjligt) och genomför en jämförande analys av myter från staden Ugarit , som blomstrade under 1000-talet före Kristi födelse, och de i forntidens Israel, numera återfunna i Gamla Testamentet. I jämförelsen fokuserar han, som titeln antyder, på solen som bringare av torka och död. Det handlar alltså om texter från en tid som på många sätt är mycket olik vår egen, men som samtidigt bildar en del av bakgrunden till de berättel...

Morgonen börjar för min del med en session under rubriken Heritagization, den tredje sådana sessionen, men den första som jag hinner med att ta del av. Först en diskussion om kulturarvets moral som jag tyvärr missade början på. Laermans tycks mena att synen på kulturarvet har genomgått en förändring och nu brukas i samtiden på mer instrumentella sätt; det förflutna är inte längre enbart dåtid. Jag är inte helt övertygad om hur nytt detta är, men bör nog läsa den skriftliga versionen först. ”If you are too close to the past it is not strange.” ”Strangeness or alterity of the past.” Marit Johansson beskrev sitt avhandlingsarbete om världsarvet Angra do Heroismo på Azorerna, huvudsakligen med betoning på spänningen mellan Unescos världsarvsregler, den lokala administrationen, boende, lokala näringsidkare och andra   stakeholders.   Från publiken frågar en portugisisk deltagare om   Estado Nuevos   inflytande på det som idag uppfattas som traditionellt portugisis...

I Sverige befarar många att regionaliseringen ska leda till ökad politisk styrning av konstarterna. Här diskuterades vad som händer när armslängdsprincipen implementeras i nya sammanhang. Inte minst uppskattade jag en lovande jämförelse mellan de tre baltiska staterna, där man kan se skillnader mellan en mer styrd modell i Litauen och modeller närmare den brittiska i Lettland och Estland. Detta ledde till intressanta reflektioner om den brittiska modellens ställning i Europarådet normerande arbete, som om den vore en   best   practice  snarare än en modell som utvecklats i en viss kontext. Någonting som tycks intressant, men som inte hittills studerats i någon större utsträckning, är det civila samhällets betydelse i uppbyggnadsfasen i de estniska och lettiska fallen som en möjlig förklaring till skillnaderna mellan dessa och det litauiska fallet. Per Mangset understryker också att den handlar om en armslängdsdimmention snarare än om en modell, och att den idealtypi...

En av de intressantaste sakerna med internationella konferenser är att man matas med internationella exempel. I det här fallet var det inte minst de svenska stadsutvecklingsprojekten som sattes i perspektiv. Över hela världen försöker städer placera sig på en global karta både genom event som de europeiska kulturhuvudstäderna och OS (i teorin inskrivna i en internationalistiska men i praktiken på stads- och nationsmarknadsföring i Berlin-OS efterföljd) och genom ofta monumental nybyggnation i städernas tomma zoner, som förfallna hamnområden. Gemensamt är också fokuset på framtiden och på nya museer, för att inte tala om planerade. Nextopia Guggenheimization? Ett intressant exempel är försöken att regenerera Rio de Janeiro, en stad vars nuvarande situation också kan ses mot bakgrund av Rios historia som kolonial, nationell och kejserlig huvudstad och 1960-talets futuristiska projekt att skapa en ny förment neutral huvudstad i Brazilia. Om relationen mellan representation av städer oc...

Efter att ha ägnat veckoslutet åt att vila och ta del av Barcelonas rika kulturliv, sådant det visas upp för stadens besökare, är det dags för årets internationella konferens om kulturpolitikforskning (ICCPR 2012). Detta är den mer organiserade delen av mina anteckningar och alltså något av ett axplock från konferensen. Den inledande panelen kom i hög grad att handla om skillnader och likheter mellan utvecklingen i USA och Europa. Jämförelsen inleddes av den amerikanska forskaren Vera Zoelberg som på ett förtjänstfullt sätt grundade beskrivningen i en analys av en i USA:s fall tvåhundraårig historia, och inte minst i de Toqcuevilles analys, som enligt henne fortfarande äger viss giltighet; USA präglas fortfarande av en modell där konst och kultur huvudsakligen finansieras med hjälp av privata, förvisso avdragsgilla, gåvor, men också ständigt hotade av en populistisk antielitism; medan Frankrike/Europa präglas av en statlig finansiering som fortfarande bär på ett arv från ancien...

Det här gamla diagrammet över antal medlemskap i ungdomsorganisationer kan kanske också vara relevat.

Kanske är den här inställningen en del av det som gör att jag finner hans böcker så underhållande: " Jag ser litteratur mer som bränsle att kasta på läsarens egen fantastiska brasa än som ett instrument för att via text förmedla författarens idé till samma idé hos läsaren. Med andra ord välkomnar jag tolkningar och ligger de sedan utanför mina avsikter så blir de bara intressantare. Motbjudande tolkningar har jag nog inte stött på än men de kan man ju bara skratta åt. Jag kan däremot föreställa mig att den som skriver en politisk allegori skulle bli missnöjd av att misstolkas, om till exempel folk trodde "Djurfarmen" handlade om kommunalpolitiken i Tierp på sextiotalet. Å andra sidan kan allt hända i Tierp enligt deras egen TV-reklam. Det vore väl coolt om en vandöd arme trängde upp ur asfalten utanför COOP i centrum och hävdade att affären var deras. Sedan är det väl inte så konstigt att det redan färdiga är tråkigare än det som kittlar min fantasi som läsare? ...

Ingen rast ingen ro. Fullt upptagen med att skriva en rapport om det svenska civilsamhället. Några axplock ur den statistik om ideella föreningar som jag håller på att gå igenom: (enligt SCB)  (enligt undersökningar utförda av Ersta Sköndal Högskola) (via Trägårdh & Vamstad 2009)