Fortsätt till huvudinnehåll

På konferens med Vetenskapsrådet och Ideell Arena

De båda senaste dagarna har jag tillbringat på idrottsrörelsens kursgård Bosön på Lidingö, med en konferens som handlat om forskning om det civila samhället. Inbjudare var Vetenskapsrådet och de svenska ideella organisationernas samarbetsorganisation Ideell Arena. Det handlade alltså om sambandet mellan ideell verksamhet och forskning om ideell verksamhet, och kanske i synnerhet om Vetenskapsrådets ramanslag till forskning om det civila samhället. Forskarna var en blandning av etablerade civilsamhällesforskare, t.ex. Wijkström och Svedberg, och mer eller mindre nya ansikten som kommit in i sammanhanget på senare år, som till exempel undertecknad.

Vilka som fick representera civilsamhället är naturligtvis en minst lika intressant fråga. Begreppet civilt samhälle genererar uppenbarligen en annan grupp personer och organisationer än det traditionella begreppet folkrörelse. Arbetarrörelsens organisationer var tydligt orepresenterade. Nykterhetsrörelsen däremot välrepresenterad, liksom idrotten. Folkbildningen tämligen ojämnt representerad, med Sensus som medarrangör och flera studieförbund helt frånvarande. Inte heller de religiösa samfunden var särskilt välrepresenterade, med undantag av några socialt aktiva frikyrkor. Den sociala sektorn var å andra sidan mycken väl representerad, inte helt överraskande med tanke på den överenskommelse som regeringen efter brittisk förebild har slutit med ett antal ideella organisationer angående just den sociala sektorn, en överenskommelse som verkar bli stilbildande i den politik som nu håller på att ta över det som en gång kallades folkrörelsepolitik.

Den stora behållningen av konferenser var just att träffa alla dessa människor, vilket jag ber att få tacka för. Alla var inte direkt eniga, men intressant nog var den oenighet som märktes inte huvudsakligen mellan forskare och praktiker, utan snarare mellan en del forskare och Vetenskapsrådet, och - som blev uppenbart på slutet - kanske också mellan Vetenskapsrådet och Regeringskansliet.

Ser man till konferensens slutsatser kring framtida forskningsbehov så var själva diskussionen mycket intressant. Bland många forskningsbehov kan nämnas forskning kring organisationernas samspel med omvärlden i en allt mer globaliserad tid samt hur människor organiserar sig idag och hur man kan organisera sig för att kunna kanalisera människors engagemang och vilja att ge ideellt av både pengar och arbete. Förhoppningsvis kan detta bli intressant forskning. Jag tror också att det bådar gott t.ex. för den bok som jag är just nu är med och skriver, som ska handla om demokrati och folkbildning i nya och gamla organisationer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gemensamma värderingar?

Sedan en tid tillbaka pågår en diskussion om samhällets - eller nationens - gemensamma värden, om de finns, vilka de är och hur de kan säkras. Inte minst talas det om svenska värderingar som en grund för demokratin i Sverige. Naturligtvis är det så att det finns värderingar som är något vanligare i Sverige än i andra länder. Om man kan urskilja en skillnad gentemot t.ex. Finland eller Norge är tveksamt, men i jämförelse med mer avlägsna länder, som t.ex. USA kan man åtminstone urskilja tydliga skilnader i de genomsnittliga svaren på surveyundersökningar, som World Value Survey. Till det intressanta med den undersökningen hör dock även att den visar att dessa värderingar förändras över tid och att diasporaminoriteter i västvärlden ofta förefaller vara väl integrerade i det omgivande samhället. Det finns också mer kvalitativa undersökningar som visar att synen på demokrati och på statens roll i samhället här i Norden - och kanske särskilt i Sverige - har följt en särskild utvecklingsli…

Rosens namn

Skriver i Tidningen Kulturen om en av mina favoritböcker: Umberto Ecos Rosens namn:
"Kort efter författaren och semiotikprofessorn Umberto Ecos död bestämde jag mig för att läsa om hans debutroman Rosens namn. Jag hade redan läst den ett par gånger, men detta var snart tjugo år sedan. Detta är en bok med gott om referenser och anspelningar på såväl medeltida fenomen som samtida filosofisk diskussion. Den har beskrivits som allt från kriminalroman i medeltida klostermiljö till filosofisk roman. I inledningen konstaterar författaren att det har varit en befrielse att fördjupa sig i ett mysterium som ligger så långt borta från vår egen tid att det nu saknar all praktisk relevans. Detta är i viss mån sant, men samtidigt är det svårt att tolka som något annat än ett utslag av Ecos ironiska humor. Rosens namn är en bok som utspelar sig vid modernitetens gryning, och som just därför ger Eco tillfälle att säga åtskilligt om modernitetens egen världsbild ... "
(Resten av essän här).

Kulturarvspropositionen

Igår offentliggjordes regeringens kulturarvsproposition i och med att den överlämnades som remiss till lagrådet. Detta är i sig rätt ovanligt i kulturpolitiska sammanhang, inte minst eftersom kulturpolitiken i Sverige i rätt liten utsträckning brukar beröra lagstiftningen. I andra länder är det däremot vanligt att kulturområdet i hög grad regleras i lagtext. I och med den här propositionen föreslås att Sverige, som många andra länder, får en museilag. 

I det stora hela tycker jag att propositionen ger ett både gediget och välgenomtänkt intryck. Synen på museer och kulturarvsinstitutioner verkar i grunden vara den att de bör fungera som oberoende kultur- och kunskapsinstitutioner. Den föreslagna museilagen skulle innebära att det blev lagstadgat att offentliga museihuvudmän som staten, landstingen och kommunerna är skyldiga att ”säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.” Hittills har de statliga museerna rent juridiskt sett bara skyddats från…