Akademiska synpunkter

Demokrati: folkstyre, rättssäkerhet, demokratiska värden... Det verkar finnas en tendens till att positivt värdeladdade ord förlorar sin mening. Ord som demokrati och kultur tycks kunna betyda i stort vad som helst beroende på vem som uttalar dem, tills de till sist inte förmedlar något annat innehåll än att den som pratar menar att det han pratar om i någon mening är bra. Det här är ett problem när man försöker grunda en stat på demokratiska värden. Allt kan försvaras med hänvisning till demokratin. Ändå betyder demokrati för de allra flesta någonting mer än bara någonting i största allmänhet bra (även om ordet inte nödvändigtvis betyder samma sak för alla). En av de grundläggande aspekterna med en demokratisk stat är för mig att styret är allas - dvs. folkets - angelägenhet. Betydlesen av ordet demokrati är alltså en fundamental demokratisk fråga i sig. Ändå är detta ingenting som man särskilt ofta hör politiker diskutera kring. Man hänvisar till demokrati och demokratiska värden, me...

Det är idag som min anställning i regeringskansliet går ut. Utredningen är snart avslutad. Så här i efterhand måste jag konstatera att jag åtminstone är nöjd med min egen arbetsinsats. Det har utan tvekan varit en mycket intressant tid.

Det förefaller som att undertecknad och bloggaren Henrik Alexandersson har en gemensam favoritserie, nämligen den lite över 20 år gamla brittiska TV-serien Yes Minister! På hans blogg idag finner man hela avsnittet Big Brother . Oerhört roligt, och oerhört träffande, inte minst idag! Jag drar mig till minnes att man till och med hämtade exempel från serien när jag läste statsvetenskap. Sir Humphry är närmast ett statsvetenskapligt begrepp. Riktigt roligt blir Alexanderssons inlägg förstås när man ser scenen i den sista rutan och inser att han för fram parallellen inte bara som en parodi på dagens politiker, utan som en förebild. Det här är nämligen ett av de få avsnitten där ministern vinner över byråkratin och allting avlöper till det bästa. Mycket sevärt. HÄR.

Niclas Lundblad recenserar i dagens SvD ett antal nya inlägg i den akademiska debatten om immaterialrätten: juridikprofessorerna Michele Boldrins och David K Levines Against Intellectual Monopoly , Janet Hopes Biobazaar och Robert Laughlins Crime of Reason: And the Closing of the Scientific Mind . Resultatet blir en av de få artiklar i svensk press på länge som höjer blicken från kampen mellan pirater och piratjägare. Hans tes är att den striden bara är början. Om han har rätt så är en av vår tids viktigaste kulturpolitiska frågor på väg att bli en av de viktigaste politiska frågorna över huvud taget. Vi närmar oss en punkt där inte bara konsten och vetenskapen utan också livet självt blir fokus för immaterialrättslig konflikt. Hope driver tesen att det bara är genom att tillämpa de framgångsrika kunskapsdelningsmekanismer som utformats i öppen källkod-rörelsen för att dela och sprida kunskap om biotekniska landvinningar som vi kan undvika att hämma utvecklingen. Hopes ambition är nä...

Ett annat jubileum som man rimligen borde fira är det av 1809 års regeringsform, den som med tiden blev en av de äldsta i världen men som hastigt undanskaffades på 1970-talet. Så sent som för ett par dagar sedan framhöll Maciej Zaremba i DN denna gamla grundlag som en förebild, denna gång med tanke på dess kompromisslösa språk, som jag nu inte kan avhålla mig ifrån att citera: "Konungen bör ... ingen förderfwa eller förderfwa låta til lif, ära, personlig frihet och wälfärd, utan han lagligen förwunnen och dömd är" Tänk om detta faktiskt hade stått i Grundlagen av idag. Och tänk om vi hade haft en högsta domstol med rätt att lägga in sitt veto mot lagstiftning som överträdde principen. Mycket hade kunnat vara annorlunda Samtidigt är det kanske det senare som är problemet med Regeringsformen; inte enbart språket, utan att den tycks vara skriven med utgångspunkten att politikerna i riksdagen inte skall begränsas i sin maktutövning. På sin höjd satte 1974 års regeringsfor...

Bland många jubileer 2009 hade jag nöjet att vara med om invigningen av 500 årsjubileet av kyrkomålaren Albertus Pictor s dödsdag i Storkyrkan och Tyska Kyrkan igår. För den som får möjlighet att besöka de vanligen stängda delarna av Storkyrkan är det väl värt ett besök. Inte minst är det värt att kasta ett extra öga på takmålningarna i Själakoret, där man, om man har ögonen med sig och/eller en bra guide, kan få en inblick i den religiösa tankevärden precis innan reformationen, t.ex. i form av illustrerade paralleller mellan händelser i Nya och Gamla Testamentet. Tyvärr är målningarna svåra att se eftersom de målades över med vit kalk under 1600-talet, och därför fortfarande är ganska bleka och suddiga. Aldrig övermålade bilder av Albertus Pictor finns däremot att beskåda i Täby Kyrka, där man bl.a. kan se hans klassiska bild av Döden som spelar schack, den som Ingmar Bergman lär ha sett i sin barndom och sedan aldrig riktigt lyckats glömma. I en kyrka någonstans i Uppland finns ock...