Akademiska synpunkter

En författare som inte upphör att fängsla mig är Ernst Jünger . Hans historiesyn erinrar tydligt om Spengler. Johan Tralau ägnade sin avhandling åt att jämföra hans syn på förfrämligandet med Marx. Själv läser jag honom i första hand som skönlitterär författare och främst hans romaner från 1940 och framåt. Jag gör inga försök att klassificera hans politiska ståndpunkt. Fredstraktaten Der Friede från 1943 tycks vara det sista av hans verk med tydliga replipunkter i samtidspolitiken. Som författare kännetecknas han av en osviklig iakttagelseförmåga. Det är inte enbart överraskande att han under sitt liv hann med att identifiera flera tidigare helt okända insektsarter. Han strävar emellertid efter att fånga mer än tingen. Själv använder han återkommande begreppet Gestalt. Han beskriver historiska processer i termer av sedimentering och bergartslager. Skönlitteraturen blir ett forum för en verklighetsskildring som går utanför den empiriska verkligheten. Det är heller inte överraskande att ...

Det får väl sägas vara något av en märkesdag i det seriösa bloggandets utveckling när den tillträdande ständige sekreteraren i Svenska Akademien intervjuar sig själv på sin egen blogg . Föga överraskande blir intervjun både intressant och trevlig, och till och med rimligt självkritisk. Om någon till äventyrs skulle ha missat den så är Peter Englunds blogg dock alltid läsvärd.

Jag har en viss förtjusning i böcker som öppnar ett fönster till en annan värld. Det senaste exemplet är Winston Churchill s My Early Life från 1930. Där beskriver han sinn barndom och ungdom i slutet av 1800-talet. Att den också öppnar ett fönster till förståelsen för en av 1900-talets största personligheter ökar definitivt intresset. Historien tar sin början i Imperiets absoluta elit. Den miljö som Churchill växte upp i har få motsvarigheter idag. Brittiska Imperiet stod på höjden av sin makt. Ledare inom båda parlamentets partier umgicks i samma aristokratiska miljöer. Den liberale ledaren Gladstone sveper förbi i Churchills barndomshem, liksom hans konservative motståndare Lord Beaconsfield (”whom evryone called Dizzy”). Läsningen blir ännu mer underhållande om man håller reda på vilka personerna är. Även om man inte gör det får man dock en övergripande känsla. Själv befinner jag mig någonstans däremellan eftersom jag fortfarande minns en del från den biografi över Disraeli ...

Grundlagsutredningens förslag att slopa uppenbarhetskriteriet (se föregående bloggpost) är verkligen ett viktigt steg mot ett rättssäkrare samhälle. Vi får bättre möjligheter att överklaga myndighetsbeslut som strider mot grundlagen. Ett väl utbyggt sådant system för efterhandskontroll utgör grunden för konstitutionalismen i många länder. USA:s högsta domstol kontrollerar t.ex. inte lagar förrän de tillämpats och överklagats. Varför detta inte skulle räcka i dagens Sverige får man dock ett exempel på i dagens debattartikel i SvD . Vi behöver också en instans som kontrollerar lagars grundlagsenlighet innan de träder i kraft. " Sverige ska få en ny hemlig specialdomstol, som står i direkt strid med grundlagen och från demokratisk synpunkt är en icke acceptabel ordning. Sverige är ju inte Nordkorea. Denna ”underrättelsedomstol” ska ge tillstånd och reglera FRA:s signalspaning i kabel och ”fatta beslut om tillstånd för sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person med...

Grundlagsutredningens betänkande framstår definitivt som ett litet steg i rätt riktning. Uppenbarhetsrekvisitet för lagprövning avskaffas. Det innebär att domstolar - alla domstolar - får rätt att pröva om de lagar de tillämpar strider mot grundlagen . Tidigare har lagar behövt vara "uppenbart" grundlagsstridiga för att domstolarna inte ska behöva tillämpa dem. De högre domarna ska enligt förslaget anställas med ett professionellt anställningsförfarande istället för att "kallas" av regeringen. Enligt pressmeddelandet "förstärks" lagrådets roll i kontrollen av föreslagna lagars grundlagsenlighet. Att tillfråga juristerna i lagrådet blir obligatoriskt för regeringen när de föreslår nya lagar. Däremot blir de inte tvugna att följa rekommendationerna. Jag har en tämligen uttalad uppfattning i de här frågorna. Jag misstänkar att en ökande del av svenska folket misstror regeringens och riksdagens respekt för medborgarnas grundlagsfästa rättigheter. Förtroendet t...

En av de nyaste inneböckerna inom kulturekonomi är Nextopia . Skriven av en professor som ser ut som en rockstjärna och som långt innan boken kommit ut skrivit om den på en blogg är den ett av de tydligaste exemplen på sin egen teori: att nutidsmänniskan inte lever i nutiden utan i sina förväntningar på den nära framtiden. Kanske sägs det mesta redan i titeln. Dessvärre tror jag att han kan ha rätt, men Nextopia är knappast något positivt Utopia. Har vi förlorat förmågan att lära av det förgångna och leva i nuet? I USA händer någonting nytt. Fram till den 5:e var blivande president Obama närmast den arketypiske nextopiske presidenten. I viss mån är han det fortfarande, men redan nu tvingas han in i rollen som faktisk ledare med faktiskt ansvar. Man kan inte leva enbart på känslan av hopp.