Fortsätt till huvudinnehåll

Undergången

Var för någon tid sen och såg Undergången på bio. Utmärkt film om livet i riksbunkern under tredje rikets sista tid. En allt vansinnigare Führer och en omgivning som i dras mellan dekadensens rus och viljan att följa Ledaren i döden, de som inte kan ge upp ännu en gång, inte kan tänka sig ett urrepande av förnedringen efter första världskriget, och som inte kan tänka längre än så. Situationen blir allt mer surrealistisk. Lysande scener som när Goebbels försöker få en sekreterare att nedteckna hans politiska testamente för diktamen, bara för att upptäcka att hon redan är upptagen med att göra Führern samma tjänst, och han tvingas ställa sig i kö. Uppenbarligen har vissa kommentatorer ansett att detta innebär ett idealiserat porträtt av bunkerns innevånare. Det låter överdrivet. Man kan heller inte skildra nazismen utan att ta itu med den självförgudningen som i viss utsträckning drev de här människorna. Å andra sidan har den också kritiserats för att göra dem allt för mänskliga. Hur skall man kunna skildra nazismen utan att skildra verkliga människor? Varför skulle man inte vilja göra Hitler mänsklig? Är det fortfarande för svårt att acceptera att koncentrationslägren var ett verk av människohänder och inte av något slags opersonlig demonisk makt? Är det inte just det som vi måste inse; människans förmåga till ondska? Det vansinnigaste porträttet av alla var kanske Frau Goebbels. Detta är en film som absolut måste ses!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...