Fortsätt till huvudinnehåll

Så definierar staten sina medborgare

Under strecket i SvD 26/5 2003

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_5634015.asp

Att termen nationalstat i de flesta västerländska språk är ett sammansatt ord är knappast någon slump. Redan från början har fenomenet haft sin grund i två helt skilda sammanhang: ett relaterat till nationen som kulturell gemenskap på det känslomässiga planet och ett annat relaterat till staten som suverän innehavare av våldsmonopolet inom ett klart avgränsat territorium. I inget av fallen är nationalstaten emellertid enbart en territoriell enhet. Samtidigt utgör den nämligen en enhet där enskilda människor mer eller mindre frivilligt ingår som medlemmar. Eftersom nationalstatens båda sidor är så pass olika är det långt ifrån självklart att det kulturella och det juridiska medborgarskapet sammanfaller. Tvärtom kan nationalstatens uppkomst och vidmakthållande i stora drag beskrivas som en ständigt pågående kamp för att hålla dem samstämmiga.


Före revolutionen hade definitionen av de franska undersåtarna varit tämligen ad hoc, och dessutom nästan helt saknat ideologisk betydelse. I och med att medborgarskapet upphöjdes till att bilda den ideologiska grunden för en republikansk gemenskap blev frågan däremot av avgörande politisk betydelse.


Den medborgarskapslagstiftning som kom till stånd under den jakobinska perioden skulle å andra sidan främst bli en produkt av de konflikter som just då dominerade den politiska agendan. Det högst prioriterade kravet på den nya lagstiftningen blev därför oron för att inkludera illojala individer. Samtidigt såg man gärna att även fransmän drivna i exil förblev underordnade fransk lag. Resultatet blev en synnerligen restriktiv lagstiftning som för första gången i modern tid renodlade principen om jus sanguinis, medborgarskap förbehållet barn till medborgare – oavsett födelse- och bostadsort. Ett annat skäl till detta var att man uppfattade ett territoriellt medborgarskap som en kvarleva från feodalismen. Nationen tillhörde man inte på grund av att man råkade födas inom en viss furstes territorium, utan därför att man hade en viss härstamning; det var folket som skulle äga staten, inte tvärtom.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...
6 kommentarer
Läs mer

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tragedins födelse

När jag var strax under trettio läste jag väldigt mycket Nietzsche. Jag samlade också på mig flera av banden i de samlade verk som gavs ut på svenska av Symposion i början av 2000-talet. Särskilt Bortom gott och ont  gjorde starkt intryck. Inte därför att jag skulle hålla med Nietzsche, utan därför att hans angrepp på etik och samhällelig harmoni är så pass starkt att det över hundra år senare fortfarande är omskakande, i alla fall om man tar det på allvar. På senare år har jag av akademiska skäl läst om Historiens nytta och skada , och nu senast Tregedins födelse . Den senare har stått i min bokhylla i snart 15 år (om än i ett magasin i Stockholm under min tid i Finland). Jag har för mig att jag börjat läsa den en eller ett par gånger. Det är dock först i år som jag faktiskt läst den. Nu slås jag av hur inflytelserik den faktiskt har varit i västerlandets idéhistoria. Rent generellt sett skulle jag säga att 1900-talets idéhistoria i stor utsträckning har präglats av Nietzsches...
Skicka en kommentar
Läs mer