Akademiska synpunkter

Stieg Larssons Millenniumtrilogi torde vara en av de mest lästa böckerna på svenska just nu. Den litterära kvaliteten är dock tveksam. Istället så skulle jag tro att det framförallt är samhällsskildringen som ligger bakom framgången. Den svenska deckargenren har numera en lång historia som just samhällskommenterande genre. Detektivromanen har med andra ord fått rollen att avslöja samhällsproblem ungefär som detektiven avslöjar brott. Själv läser jag sällan svenska deckare. Det kan höra till saken att jag sällan delar de mest populära åsikterna om samhället i andra genrer eller media heller. Det är därför föga förvånande att jag inte väntar mig att jag skall uppskatta en genre som recensenterna berömmer när den lyfter fram de samhällsproblem som de anser att man bör lyfta fram. Den här gången har jag dock gjort ett undantag sedan en god vän rekommenderat den på grund av en enda utmärkt karaktärsskilldring. Så vilket samhälle är det då som skildras i Millenniumtrilogin? Det förefaller so...

Läser igenom den lilla SNS-rapporten Vem styr? av Molander, Nilsson och Schick från 2002. Den grundar sig visserligen på undersökningar som jag redan läst, men innehåller ändå en del spännande grundfakta om vilka det är som formulerar svensk politik: Mellan 1978 och 1999 ökade antalet anställda vid Regeringskansliet exklusive kommittéer med omkring 15 procent, från knappt 3300 till knappt 3800. En överväldigande majoritet av Regeringskansliets handläggare har eftergymnasial utbildning. Av dessa har omkring 3 procent licentiat- eller doktorsexamen. [...] Omkring 4 procent av Regeringskansliets personal är politiskt anställda Det är alltså dessa personer som formulerar regeringens beslut och propositioner. De flesta av dem är tillsatta på icke-politiska meriter. Går man tillbaka något i tiden kan man emellertid se en långsiktig trend mot att ett stigande antal av dem ändå är medlemmar i politiska partier (Mellbourn: Byråkratins ansikten , Ehn: Maktens administratörer ). Antal partimedl...

De som intresserar sig för grannländernas politik känner naturligtvis till den paragraf i den ryska konstitutionen som förbjuder sittande presidenter från att ställa upp som kandidater för en tredje period. Det har länge spekulerats i att Putin inte tänker lämna ledarskapet bakom sig. Nu tycks det som att han planerar att låta sig väljas till premiärminister av partiet Förenade Ryssland (som för närvarande har egen kvalificerad majoritet i Duman och som stöds av presidentens inflytande över media). Dumans talman förklarar nu att "Vladimir Putin förblir nationens ledare, oavsett vilken post han har" samt att "[parlaments]valet den 2 december 2007 kommer att lösa frågan om landets ledare. Den ledaren ser ut att bli, måste bli, och kommer att bli - Vladimir Putin." (citerad i SvD , hittat via Henrik L Barvå ). För den som intresserar sig för Rysslands utrikespolitik rekommenderas även Richards Swartz kolumn om hur Ukrainas val mellan öst och väst kan påverka europeis...

Den rådande synen på verkligheten blir tydlig när det blir möjligt att tilldelas en Oscar och Nobels fredspris för samma prestation.

Kulturjournalister är ofta nedlåtande mot bloggare och andra källor på nätet. Idag uppvisar DN dock en annan attityd, åtminstone om man får tro den ofta mycket läsvärda bloggen Månskensdans .

Necessity is the plea for every infringement of human freedom. It is the argument of tyrants; it is the creed of slaves. (William Pitt the Younger, Speech to Parliament 1783)

Debatten om muslimska kvinnors huvuddukar är på många sätt väldigt signifikativ för synen på religion i Sverige. Jag syftar framförallt på hur ytlig den etablerade uppfattningen om fenomenet egentligen är. Den svenska offentligheten tycks tämligen nyss ha fått upp ögonen för att huvudduken inte är ett klädesplagg som vilket som helst utan en religiös symbol. Man är också långsamt på väg att börja greppa att islam inte i första hand är en identitetsfråga utan ett system av föreställningar om Gud, människan och världen. Det som långsamt får svenskarna att inse detta är naturligtvis förekomsten av extremister inom detta område, extremister som man med viss rätt fruktar och vill bekämpa. Vad man inte tycks inse är emellertid att huvudduken faktiskt bara är ett klädesplagg, om än ett symboliskt viktigt sådant. Man tycks tro att det är symbolen som är problemet och att islam kommer att försvinna från samhället om man bara hindrar människor från att uttrycka sin tro offentligt, t.ex. genom at...

Min avhandling är nu inte bara tryckt och offentliggjord utan även godkänd. Ett stort tack till alla som bidrog till att göra disputationen till en intressant upplevelse.

Jag deltar sällan i demonstrationer men i fredags gjorde jag ett undantag och deltog som hastigast i en stödmanifestation för munkarna, nunnorna och demokratirörelsen i Burma. Det hela kändes emellertid väldigt otillräckligt. Visserligen kan det finnas en stor styrka i stödmanifestationer, men då måste de också manifestera en vilja att göra någonting mer. Ett par dagar senare läser jag i tidningen att representanter för Sverige redan gett upp hoppet om en demokratisering i Burma och hävdar att militrärregimen har vunnit - helt enkelt därför att juntan valt att skjuta skarpt mot demonstranterna. Carl Bildt har helt rätt i att den här sortens regimer inte varar för evigt , men man måste också inse att det är utmärkande för förtryckarregimer att de utövar våld mot befolkningen. Jag hoppas innerligt att vare sig den burmesiska oppositionen, munkarna eller resten av världen har lika lätt att ge upp som svenska media. Det kommer att bli svårt, men budskapet som världen borde ge är inte att ...