Akademiska synpunkter

Historikern Kim Salomon diskuterar europeisk minneskultur i gårdagens understreckare . För en gångs skull är det författarens egen avslutande reflektion som är det intressantaste i texten: Behovet av identitetsbärande berättelser sätter således djupa avtryck i dagens minneskultur. Inte minst har offerrollen blivit central. Till och med andra världskrigets tyskar förvandlas i aktuella studier från förövare till offer för flygbombningar och folkomflyttningar. Men det nya millenniets olika och ibland konkurrerande identiteter leder också till politisk och ideologisk vilsenhet som i sin tur utgör en källa till brytningar i nationella och kulturella livsstilar. Konflikter inom EU liksom främlingsfientlighet är tydliga vittnesbörd. Det europeiska gemenskapsprojektet, som tog form för att förhindra ett nytt världskrig, möter motstånd. Minnen relaterar till erfarenheter men kan förstås inte frikopplas från historien. De kräver referenser till det förflutna och därmed uppstår problem. Vems hist...

Sverige har världens äldsta studenter. Ändå känns det när jag undervisar som att de är mycket yngre än någon undervisningsgrupp jag själv deltagit i som student. Det uppenbara skälet är naturligtvis att det är jag som har blivit äldre. Så är det naturligtvis. När jag tänker närmare på saken finns det emellertid fler orsaker. Sveriges regering ägnar sig samtidigt åt att försöka föryngra studentpopulationen och åt att möjliggöra någonting man kallar livslångt lärande. Båda syftena är behjärtansvärda. Det finns helt klart ett ekonomiskt problem i att svenska ungdomar väntar längre än andra med att realisera sig själva som produktiva medlemmar av samhället (givet att en universitetsutbildning faktiskt bidrar till det). Livslångt lärande är å andra sidan något som på en gång ligger i linje med bildningstanken och är mer angeläget än någonsin i ett föränderligt samhälle som vårt. Det måste helt enkelt vara möjligt att komma tillbaka till universitetsvärden och fördjupa sina kunskaper inom ol...

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet. Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person. Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och sa...

Själv hinner jag inte blogga så mycket för närvarande. Appropå spekulationerna kring grundlagsförändringar passar jag dock på att länka till Jonas Morians kommentar till omstrukturering av YGL och TF. Rimliga synpunkter.

Jag har tidigare skrivit att jag väntar på att få reda på vad regeringen tänkt göra för universiteten. Något forskningspolitiskt program hörde vi aldrig talas om under valrörelsen. Jag har heller inte hört talas om något efter valet. Ulf Sandström noterar att alliansen före valet lovade två nya miljarder till forskningen men att man hittills bara tillfört 800 miljoner till fakultetsanslagen. Nedläggningen av arbetslivsinstitutet innebär 1,5 miljarder mindre till samhälssvetenskaplig forskning, pengar som inte överförts till universiteten utan utgör en ren besparing. Ytterligare besparingar på 600 miljoner har aviserats gällande FOI före nästa val. Jag har redan konstaterat att det inte räcker med mer pengar för att regeringen skall kunna sägas ha en fungerande forsknings- och universitetspolitik. Nu verkar man satsa på mindre pengar och har fortfarande inga politiska förslag. Vad tycker egentligen Lejonborg om Bolognaprocessen? Hur anser han att pengar skall fördelas mellan universite...

Nyligen blev jag ombedd att hålla en föreläsning om intersektionen mellan de två kategorierna etnicitet och religion. I dagens offentliga debatt behandlas de ofta som om de vore om inte synonyma så åtminstone näraliggande. Muslimer betraktas till exempel ofta som om de närmast vore något slags etnisk kategori. I Bosnien-Hercegovina var de till och med det under en period relativt nyligen (dock inte längre eftersom bosniaker numera är en etno-lingvisitsikt definierad grupp). Själv har jag å andra sidan ofta agerat som om de båda kategorierna var helt orelaterade. Även det är å andra sidan rätt vanligt idag, något man till exempel märker av när vita européer ägnar sig åt New Age och inbillar sig att de utövar indianreligion eller buddhism (gärna samtidigt). Ändå händer det att folk talar om etnisk religion ungefär som de talar om etnisk mat eller etnomusik. Religion å andra sidan kommer av latinets religio som betyder bindning. Religion är med andra ord rent språkligt sätt närmast en syn...

Höstens stora läsupplevelse så här långt har varit Ernst Jünger s Eumeswil . Det är inte någon helt upplyftande läsning. Det är knappt att man kan kalla det en roman. Snarare handlar det om ett slags historiefilosofisk essä som hjälpligt inrymts i romanformen. Jämför man med Heiliopolis , som verkligen är en roman och som han skrev kort efter andra världskriget framstår den som desillusionerad. Helopolis hade fortfarande stort utrymme för hopp. Den rymmer en väg ut ur samtidends politiska irrgångar. Inte ens dessa irrgångar är särskilt negativt beskrivna. Udden är i själva verket riktad främst mot ena sidan (som har många sidor gemensam med nazisterna, och kanske framförallt med SS). I Eumeswil har han inte särskilt mycket positivt att säga om världen. I inställning påminner han nu närmast om Spengler . Spelplatsen är statsstaten Eumeswil någon gång i en avlägsen framtid där även Heliopolis tillhör en avlägsen historia. Världsrikenas tid är förbi och jorden återigen uppdelad. Vad som...

De lärdas republik har alltid varit någonting som oftare refererats till i festtal än i politisk diskussion. Ändå har universiteten en gång i tiden varit organiserade på ett sätt som gjorde denna beskrivning rimlig. Universiteten har varit korporationer med egna rättssystem och politisk representation. Jag mins en gång när jag var på rundvandring på universitetet i Köpenhamn. Vi fick inte bara se konsistorietrum och bibliotek. Vi besökte också den tämligen mörka underjordiska fängelsehåla där man en gång i tiden spärrade in studenter som bröt mot reglerna. Universitetet var i fullaste mening en stat i staten. I Storbritannien hade universiteten så sent som i början av 1900-talet representation i underhuset. Den brittiske premiärministern William Gladstone representerade i decennier inte City of Oxford utan Corporation of Oxford, en valkrets som inte bestod av stadens innevånare utan av universitetets alumner, som tillsammans sände en MP till Westminster. Den siste brittiske universitet...

Läste nyligen klart Eumeswil och har nu även lagt Spieltrieb åt sidan. Båda ypperligt rekommendabla böcker, både som litteratur och som samtidsskildringar. Nästa bok på listan tycks vara Atlas Shrugged, något som inte minst förvånar mig själv. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i författarinnans filosofi ”objektivismen”. De kunskaper jag har om denna härrör å andra sidan från människor som har varit helt frälsta på den, eller som talat nedlåtande om människor som varit frälsta på den. Mitt intryck torde alltså vara besläktat med det jag har av Jehovas vittnen (och faktiskt inte helt olikt detta). Eftersom jag själv är både troende och i allt väsentligt antimodernist kan det knappast förvåna att jag känner ett visst avstånd till denna materialistiska, individualistiska och modernistiska världssyn. En del spridda kommentarer från Sophia Blomqvist har dock väckt visst intresse för texten. Tillräckligt för att jag ska sätta mig ner och läsa den.