Akademiska synpunkter

Litteraturhistorikern Peter Luthersson avled som bekant för en tid sedan. En stort förlust för svensk litteraturkritik. Har man följt debatten om den svenska kulturkanon kan man också konstatera att detta är en stor förlust för kanonutredningen. Lutherson hör till dem som har bidragit till diskussionen om den svenska litteraturkanon långt innan offentligheten började diskutera möjligheten att formalisera den i en officiell lista. Hans bok "Förlorare: noteringar om 1800-talets etos" kan läsas som ett slags alternativ litteraturkanon, med fokus på de 1800-talsförfattare som åtminstone i Sverige har kommit i skuggan av 1900-talet och dess version av moderniteten. Något liknande kan kanske också sägas om Axess sevärda serie Luthersson läser världslitteraturen ( https://www.axess.se/tv/luthersson-laser-varldslitteraturen/ ). Den lutherssonska kanon är närmast motsatsen till den läslista som i slutet av förra året presenterades av Skolverket och Kulturrådet. Här finns ett slags ka...

Det är tveksamt om det någonsin tidigare i USA:s historia hade varit möjligt för en president att ens skämtsamt beskriva sig själv som en kung, men nu har vi kommit till den punkten. Däremot har det ända sedan republikens grundande varit vanligt att dra paralleller till det gamla Rom (tänk bara på ord som "republik", "senat", "Capitolium" etc). Det är lätt att dra parelleller mellan Trump och Caesar, Napoleon, eller en viss rikskansler. Det enda som är riktigt märkligt om man tänker sig att Trump försöker genomföra en övergång till diktatur/envälde/auktoritarism, en kupp eller Machtübernahme som många påstår, är hur han har lyckats allienera såväl militären som säkerhetsorganen istället för att kooptera dem. Tankarna går inte så mycket till Bonaparte, Augustus eller nazisterna, utan mer till Putin eller Erdogan, eller för den delen hela processen med oligarkernas maktövertagande i Ryssland efter Sovjets fall. Trump har naturligtvis hela tiden varit en stor...

Om en klassiker är en bok som läses av generation efter generation, som fortsätter att vara närvarande i kulturen så torde Frans G. Bengtssons  Röde orm vara en av 1900-talets svenska klassiker. Detta trots att såväl boken som dess författare på många sätt befann sig utanför huvudströmningarna i svensk 1900-talslitteratur. Som man kan läsa t.ex. i bokförlaget Stolpes nyutkomna antologi om Bengtsson tog han uttalat avstånd från så väl modernistisk litteratur som från  den samtida kritiska historieforskningen. Bengtssons essäer och övriga skrivande berör ofta svunna tider och grundar sig i en mycket bred historisk bildning. Detta märks inte minst i Röde orm, där flera episoder är tydligt inspirerade av den isländska sagalitteraturen och medeltida krönikor. En av de berättelser som berättas i hans skildring av Harald Blåtands julgille baserar sig t.ex. direkt på en episod i Jomsvikingasagan, och framstår närmast som en kärleksfull satir av den samma. På samma sätt möter man an...