Akademiska synpunkter

Det har kanske har framgått att jag är mer sysselsatt med annat skrivande än med bloggen. I pipeline ligger just nu två projektansökningar till Vetenskapsrådet, med inriktning på civilsamhällelig projektorganisering respektive kyrka-statfrågan, plus ett par artiklar för konferenser och vetenskapliga tidskrifter. Huvudinriktningarna där handlar om grundandet av nya studieförbund och exakt vilken demokratisyn och politisk kompetens som befordras av moderna ungdomsorganisationer. Imorgon blir det empiriska studier. En annan sak som jag skriver på är ett kapitelutkast om kulturpolitiken i Sverige år 2040, för en antologi om framtidens kulturliv. Trots att det blir en rätt kort text så känns det verkligen som en utmaning. Hur kan världen se ut om tretio år? Såväl katastrofscenarion och auktoritära dystopier som post-humanism tornar upp sig för min inre blick. Även om vi inte förutsätter några direkt kataklysmiska förändringar så är det ganska tydligt att kulturlivet kan komma att se radikal...

Rasmus Fleischer gör här en intressant reflektion kring hur begreppen "konstnär", "kulturarbetare", "kulturskapare" o.s.v. har använts i svensk kulturdebatt och kulturpolitik. Avgjort läsvärt! Funderar på hur motsvarande begrepp har använts på andra språk. Med tanke på hur begreppen "creator" och "creative" har använts i engelskan på senare år - t.ex. i "creative commons" - så är det kanske inte överraskande att begreppet kulturskapare har blivit populärt just nu. Begreppet "kulturarbetare" torde däremot vara i det närmaste unikt för svenskan, och till sist på väg bort. Anledningen till reflektionen är dock nätverket kulturskaparna.com , som mycket riktigt är ett nätverk till försvar för den kommersiella upphovsrätten, den som möjliggör en marknad för immateriella produkter.

Fortsätter på temat konservativ idédebatt. Ett intressant perspektiv är det som förmedlas av den engelske Toryideologen Phillip Blond på tankesmedjan ResPublica . Vid grundandet av denna gav han en ganska god bild av ett intressant perspektiv på vad en modern konservatism skulle kunna vara . Ganska långt ifrån neo-konservatism, men kanske närmare både Burke och Toqueville. Intressant i alla fall: What is conservatism? Various derogatory claims are often propagated. Firstly some claim that it is a mere pragmatism – that it has no ideas, guiding theme or undergirding foundation, that it is doing what works without direction or belief. Such a vapid managerialism is indeed ubiquitous, but its reach does not extend to modern conservatism. Others say the Tories are the party of vested interest – they represent the status quo, they will always defend the rich against the poor, the strong against the weak and the haves against the have-nots. Again this description captures a position, but it ...