Akademiska synpunkter

Har i veckan ett par dagar åt projektplanering och diskussioner om det kyrkliga kulturarvet. Det verkar inte omöjligt att kyrkobyggnaderna idag har stor betydelse för fler svenskar än vad tron på Kristus som Guds son har, och kyrkogårdarna är kanske ännu viktigare. Många är med i Svenska kyrkan för att kunna vända sig dit för bröllop och begravningar. Det verkar heller inte omöjligt att relationen till gravplatserna förblir starka samtidigt som nya bruk knyts till dem och identifikationen med själva kyrkan försvagas. Olika typer av andlighet är fortfarande mycket vanlig, men kristendomen i konfessionell mening verkar fortfarande vara på tillbakagång i Sverige. En stor del av denna utveckling är dock mycket fläckvis kartlagd och jag ser ingenting självklart i att religion eller andlighet kommer att fortsätta att förlora betydelse ens i Sverige. Däremot tror jag att man kan dra slutsatsen att den konfessionella enhetskyrkans tid är förbi. Det vi ska forska om är kyrkan som kul...

På torsdag är jag tillbaka i Sverige för ett planeringsmöte kring ett nytt forskningprojekt, där jag kommer att arbeta med att studera kyrko- och kulturarvspolitik 1920-2014. Här kommer ett utdrag ur projektbeskrivningen: "Efter många decenniers försök beslöt Riksdagen 1995 att skilja stat och kyrka. En viktig oro gällde framtiden för det materiella kyrkliga kulturarvet när det enskilda samfundet Sv Kyrkan blev ensam ägare av ca 3400 kyrkor, varav ca 2900 skyddades av Kulturminneslagen, KML. Det beslöts att kyrkoarvet skulle ses som ett omistligt nationellt kulturarv som tillhörde alla medborgare oberoende av trosåskådning och samfundstillhörighet. I den reviderade KML utsträcktes skyddet för kyrkor och en "Kyrkoantikvarisk ersättning" (KAE) infördes. Den innebar att staten ersätter Sv Kyrkan för kulturhistoriskt motiverade "överkostnader" för underhåll som följer av KML. F.n. utgår KAE med 460 miljoner/år. Härigenom inrättas en helt ny regim för det ma...