Tidigare i år skrev jag om mitt intryck att kulturekonomen Richard Florida är på väg att bli allt mer omodern, åtminstone i svensk kulturpolitik. Inte så mycket motbevisad som just omodern, mer som ett mode som ersätts av nya än som en teori som överges efter att ha visat sig felaktig (det nya modenamnet att nämna – att döma av hur ofta jag har hört det det senaste halvåret – tycks vara Piere Luigi Sacco ). Efter att ha läst en del av Floridas senare produktion kan det finnas anledning att komplettera detta intryck, inte därför att det tycks felaktigt, utan därför att Florida inte svepte in över Sveriges kulturpolitiska samtal i första hand som en koherent teoretiker utan mer som ett ideologiskt mode. En bedömning av framtiden för det svenska mottagandet av hans idéer är därför inte det samma som en bedömning av det han säger. Inte heller Den stora omställningen – en bok från 2010 som jag just läst klart – presenterar emellertid någon koherent ekonomisk teori, i alla fall int...
En plats för mer eller mindre akademiska synpunkter på kulturen, politiken, livet och världen, ämnen som borde kunna förekomma på kultursidorna i en bra morgontidning.