Akademiska synpunkter

Förhandlingarna kring EU:s budget hamnar lätt i skuggan av pandemin och presidentvalet i USA. Förutom att budgeten är större än någonsin tidigare så innehåller den också ett inslag som gör den till en del av en av de viktigaste politiska processerna på decennier. I den föreslagna budgeten inågår ett krav på att rättsstatens grundprinciper upprätthålls i medlemsländerna för att de ska kunna få tillgång till vissa medel. Ungern har nu lagt in sitt veto av precis det skälet. Detta borde inte överraska någon eftersom kravet är tydligt riktat mot regeringarna i Polen och Ungern, som båda rör sig mot en illiberal demokrati (för att använda Orbans egen beskrivning) där regeringarnas inflytande på domstolsväsendet har ökat under flera år. Såväl Ungern som Polen är i behov av EU-stöd. Regimernas stabilitet förutsätter å ena sidan att de kan leverera ett visst mått av ekonomisk säkerhet, och det förutsätter i sin tur stöd från EU. Nettobidragstagare som Tyskland (och för den delen Sverige) har s...

De senaste veckorna har jag börjat läsa samlingsvolymen Dödsmässa  där mina gamla bekanta på bokförlaget Malört  har samlat texter av och om den polske författaren och konstkritikern Stanislaw Przybyszewski (1868-1927). Przybyszewski var en av sekelskiftets utpräglat dekadenta skriftställare. På krogen Zum schwarzen Ferkel i Berlin umgicks han bland annat med skandinaviska storheter som Strindberg, Munch, Vigeland och Gallén-Kallela. Han hörde också till dem introducerade Munch och Vigeland för en internationell publik. Tillsammans med sin norska hustru Dagny Juel levde han periodvis i Norge. Przybyszewsiki har alltså inte varit utan inflytande i Norden. Inte minst verkar han ha påverkat Edvard Munchs måleri, eller åtminstone receptionen av det. Bokens redaktör beskriver Przybyszewsiki som den förste moderne satanisten. Strindberg verkar ha varit övertygad om att Przybyszewsiki hade lagt en förbannelse på honom. Över lag verkar hans uppenbart medvetna arbete med att ...

För första gången på många år känner jag mig hoppfull när det gäller amerikansk politik. Allt fler republikanska företrädare tar avstånd från Trumps anklagelser om valfusk. Delstaternas administrationer och rösträknare verkar överallt ha gjort ett föredömligt arbete, oavsett partifärg. Biden har genomgående uppträtt statsmannamässigt. Samtdigt kommer rapporter från Vita Huset som som för tankarna till någon medeltida eller senantik tyrann vars hov är i upplösning under pest och belägring. Ingen vågar berätta för härskaren att spelet är över. Vem ska ta modet till sig? Hans dotter? Hans hustru? Hans svärson? De seniora rådgivarna har redan flytt. Samtidigt drabbas allt fler av hovmännen av pesten. På Facebook delas tidigare presidenters överlämningsbrev och förlorande kandidaters gratulationer. Medan rösträkningen pågick lyssnade jag bland annat på John McCains tal efter förlusten mot Obama. Det kändes som någonting från ett annat sekel, även om det bara var tolv år sedan: en presidentk...

För ett par år sedan skrev jag en kort essä om Ernst Jüngers roman På Marmorklipporna . Denna publicerades i Tidningen Kulturen , men verkar inte längre vara tillgänglig på deras nätsidor. Eftersom Ernst Jünger fortfarande är en intressant person och de frågor om makt, motstånd och totalitärianism som han tar upp är ständigt aktuella så lägger jag istället ut min text här på bloggen:  "Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1920 med krigsskildringen I stålstormen , och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till det omgivande samhället, och en stor del av det kretsar kring mötet mellan krigarens hederskänsla och det moderna samhället. Ofta kan man ana hur detta bottnar i mötet mellan hans eget perspektiv på världen – format av det tidiga 1900-talet och Första Världskriget – och de senare tider som han mötte under ett århundrade präglat av snabba förändringar. I Glasbin handlar det om mötet mellan en officer...

Bo Stråth skriver i  Union och Demokrati  (som jag av en slump kommit att läsa i översättning på nynorsk) om skillnaderna mellan norsk och svensk kultur under unionstiden. Norsk romantisk nationalism höll till vänster, medan svensk höll till höger. Unionen överlevde eftersom den dominerande politiska kraften i båda länderna var pragmatiskt liberalkonservativ. I Norge formerades en allians mellan näringsliv, politik och akademi. I Sverige var det enligt Stråth snarare en allians mellan ämbetsmän, adel, näringsliv och politik. Akademin spelade kring sekelskiftet en mycket mer begränsad roll som politisk idégenerator än i Norge, trots att dess verksamhet var mer omfattande och etablerad. I Sverige framträdde frikyrkan som självständig social kraft. I Norge saknades högkyrkligheten - och därmed motsvarighet till den svenska ungkyrkligheten. Istället var intellektuell sekularism en starkare oppositionell social kraft, medan lågkyrkligheten  var det normala.  I bakgru...

Bland flera olika forskningsinriktningar just nu har jag börjat intressera mig för relationen mellan begreppen kultur och politik under 1900-talets första decennier. I sin utmärkta historia över begreppet "kulturpolitik" i svenska språket nämner My Klockar-Linder att den tyskvänlige statsvetarprofessorn Rudolf Kjellén under Första Världskriget talade om detta krig som en "kulturpolitisk kamp". Hon drar slutsatsen att han uppenbarligen menade något annat med detta ord än vad de flesta skulle göra idag. Tyvärr går hon dock inte på djupet in på vad han faktiskt menade. De senaste månaderna har jag tagit mig tiden att läsa ett par av Kjelléns huvudverk, nämligen Staten som  li fsfor m och  Värld skrigets politiska problem, båda skrivna medan Första Världskriget pågick. Sista kapitlet i den sistnämnda använder just ordet "kulturpolitik" i rubriken och handlar om vad man idag kanske skulle beskriva som skillnaden i politisk kultur mellan västmakterna, centralma...

Jag är sedan länge övertygad om att det är viktigt att vara insatt i flera av samtidens politiska och kulturella inriktningar, inte bara de man själv uppskattar. Mark Sedgwicks Key Thinkers of the Radical Right ger en god inblick i tankeströmningar tämligen långt till höger om mångas bekvämlighetszon. Utgångspunkten är att ge en överblick över inspirationskällor som ofta refereras i ideologiska diskussioner i dagens radikala höger, inte minst på olika nätfora. Det gäller framförallt då de som refereras i engelskspråkiga sammanhang i kretsar som ligger någonstans till höger om Donald Trump och Breitbart, men som samtidigt har anspråk på att vara intellektuella, och som verkar vara en inte oviktig källa till idéer också för den europeiska och noramerikanska populistiska höger som sedan flera år tillbaka verkar växa närmast konstant. Boken bygger på att Sedgwick har bjudit in ledande akademiska experter för att skildra de olika tänkarna, deras idéer, inspirationskällor, och inflytande f...