Akademiska synpunkter

Lars Anders Johansson beskriver på ett väldigt bra sätt de problem som ständigt tycks hota Medelhavsmuseet och Östasiatiska Museet. "De senaste veckorna har det rapporterats om att Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet kan tvingas stänga. Förklaringen sägs vara stigande hyror och ett ansträngt ekonomiskt läge. Men problemet framställs ofta som en olycklig följd av kostnadsläge och konjunktur. I själva verket är det inbyggt i systemet. Många av statens viktigaste kulturbyggnader ägs av Statens fastighetsverk. Museer och kulturinstitutioner hyr sina lokaler av staten till hyror som ska sättas affärsmässigt. Det innebär att verksamheter vars uppdrag är att bevara kulturarv, bedriva bildning och ta hand om historiska byggnader förväntas betala hyror som om de vore kontorshyresgäster i attraktiva lägen. Resultatet blir ett märkligt kretslopp där staten i praktiken driver affärsverksamhet mot sig själv. Kulturdepartementet betalar ut anslag till museerna. Samtidigt tar staten tillba...

In the fall, I was reading We have never been woke by Musa al-Gharbi, a sociological Bourdieu-inspired analysis of the American academic left. Now, I am following up with Furious minds by Laura K. Field, a book about the intellectuals and academics of the MAGA movement, their philosophical thinking and their connections to the Trump administration. We encounter people like Harry Jaffa, Peter Thiel, Patrick Daneen, Stephen Miller, JD Vance, Yoram Hazony, Adrian Vermule, Curtis Yarvin /Mencius Moldbug, Costin Alamariu /Bronze Age Pervert (in some cases the word “intellectual” is more within quotation marks than in some others), various 'neo-reactionaries', 'National Conservatives', and 'aristo-populists', as well as the more distant influences of theorists such as Leo Strauss and Carl Schmitt. What emerges is a distinctly authoritarian vision. Both al-Gharbi and Field offer perspectives that are noticeably underrepresented in most analyses of the respective group...

I think the main problem with universities today is that academia is a network while universities are increasingly acting like companies (e.g. in the USA), or government agencies (e.g. in the Nordics). Academia is driven by individual researchers and research groups cooperating and exchanging thoughts in a network. Universities used to be collegiate structures, i.e. basically run by committees of the more important academics, as a support structure for their research and education activities. Now they are run by bureaucracies as if they were more traditional types of hierarchical organizations. Either this is for profit, or intended to implement government policy (or worse, ideology), which is directly the opposite to the logic of the research organization.

Looking back at global politics in 2025, I think this year might be the historical line when the multipolar world order became reality rather than prediction. The rift between USA and the rest of NATO is probably irreparable in terms of trust, at least for a generation. On the positive side, I think Europe is doing far better than is commonly thought. EU now has a closer relationship to many other parts of the world than it used to, perhaps especially to Canada, but also to countries like South Korea, Japan and Taiwan, and to some extent also to the Pacific Rim in general, to Central Asia, and Latin America. The fact that EU economy has a higher part industry than USA might be less of a weakness than we used to think, especially in a trade war. EU is also the worlds largest exporter of food. With the addition of Ukraine that is going to be even stronger. Meanwhile USA is facing housing and AI bubbles. Economies in eastern Europe have become significantly stronger the last couple of de...

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...

Litteraturhistorikern Peter Luthersson avled som bekant för en tid sedan. En stort förlust för svensk litteraturkritik. Har man följt debatten om den svenska kulturkanon kan man också konstatera att detta är en stor förlust för kanonutredningen. Lutherson hör till dem som har bidragit till diskussionen om den svenska litteraturkanon långt innan offentligheten började diskutera möjligheten att formalisera den i en officiell lista. Hans bok "Förlorare: noteringar om 1800-talets etos" kan läsas som ett slags alternativ litteraturkanon, med fokus på de 1800-talsförfattare som åtminstone i Sverige har kommit i skuggan av 1900-talet och dess version av moderniteten. Något liknande kan kanske också sägas om Axess sevärda serie Luthersson läser världslitteraturen ( https://www.axess.se/tv/luthersson-laser-varldslitteraturen/ ). Den lutherssonska kanon är närmast motsatsen till den läslista som i slutet av förra året presenterades av Skolverket och Kulturrådet. Här finns ett slags ka...