Akademiska synpunkter

Looking back at global politics in 2025, I think this year might be the historical line when the multipolar world order became reality rather than prediction. The rift between USA and the rest of NATO is probably irreparable in terms of trust, at least for a generation. On the positive side, I think Europe is doing far better than is commonly thought. EU now has a closer relationship to many other parts of the world than it used to, perhaps especially to Canada, but also to countries like South Korea, Japan and Taiwan, and to some extent also to the Pacific Rim in general, to Central Asia, and Latin America. The fact that EU economy has a higher part industry than USA might be less of a weakness than we used to think, especially in a trade war. EU is also the worlds largest exporter of food. With the addition of Ukraine that is going to be even stronger. Meanwhile USA is facing housing and AI bubbles. Economies in eastern Europe have become significantly stronger the last couple of de...

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...

Litteraturhistorikern Peter Luthersson avled som bekant för en tid sedan. En stort förlust för svensk litteraturkritik. Har man följt debatten om den svenska kulturkanon kan man också konstatera att detta är en stor förlust för kanonutredningen. Lutherson hör till dem som har bidragit till diskussionen om den svenska litteraturkanon långt innan offentligheten började diskutera möjligheten att formalisera den i en officiell lista. Hans bok "Förlorare: noteringar om 1800-talets etos" kan läsas som ett slags alternativ litteraturkanon, med fokus på de 1800-talsförfattare som åtminstone i Sverige har kommit i skuggan av 1900-talet och dess version av moderniteten. Något liknande kan kanske också sägas om Axess sevärda serie Luthersson läser världslitteraturen ( https://www.axess.se/tv/luthersson-laser-varldslitteraturen/ ). Den lutherssonska kanon är närmast motsatsen till den läslista som i slutet av förra året presenterades av Skolverket och Kulturrådet. Här finns ett slags ka...

Det är tveksamt om det någonsin tidigare i USA:s historia hade varit möjligt för en president att ens skämtsamt beskriva sig själv som en kung, men nu har vi kommit till den punkten. Däremot har det ända sedan republikens grundande varit vanligt att dra paralleller till det gamla Rom (tänk bara på ord som "republik", "senat", "Capitolium" etc). Det är lätt att dra parelleller mellan Trump och Caesar, Napoleon, eller en viss rikskansler. Det enda som är riktigt märkligt om man tänker sig att Trump försöker genomföra en övergång till diktatur/envälde/auktoritarism, en kupp eller Machtübernahme som många påstår, är hur han har lyckats allienera såväl militären som säkerhetsorganen istället för att kooptera dem. Tankarna går inte så mycket till Bonaparte, Augustus eller nazisterna, utan mer till Putin eller Erdogan, eller för den delen hela processen med oligarkernas maktövertagande i Ryssland efter Sovjets fall. Trump har naturligtvis hela tiden varit en stor...

Om en klassiker är en bok som läses av generation efter generation, som fortsätter att vara närvarande i kulturen så torde Frans G. Bengtssons  Röde orm vara en av 1900-talets svenska klassiker. Detta trots att såväl boken som dess författare på många sätt befann sig utanför huvudströmningarna i svensk 1900-talslitteratur. Som man kan läsa t.ex. i bokförlaget Stolpes nyutkomna antologi om Bengtsson tog han uttalat avstånd från så väl modernistisk litteratur som från  den samtida kritiska historieforskningen. Bengtssons essäer och övriga skrivande berör ofta svunna tider och grundar sig i en mycket bred historisk bildning. Detta märks inte minst i Röde orm, där flera episoder är tydligt inspirerade av den isländska sagalitteraturen och medeltida krönikor. En av de berättelser som berättas i hans skildring av Harald Blåtands julgille baserar sig t.ex. direkt på en episod i Jomsvikingasagan, och framstår närmast som en kärleksfull satir av den samma. På samma sätt möter man an...

Ibland kan det vara intressant att läsa sådant man skrivit för många år sedan. Nyligen läste jag om mitt kapitel till en antologi som Riksantikvarieämbetet gav ut 2013: “ Vilka är nationen? Om kulturarvet, staten, nationen och det civila samhället. ” Om jag inte mins helt fel hade jag skrivit texten åtminstone ett par år tidigare. Den utgör ett slags försök att sammanfatta hur jag då såg på svenskt förhållande till historien, och på kulturarvspolitik. Den landar i ett pluralistiskt och liberalt, närmast postnationellt synsätt, samtidigt som jag betonar behovet av de statliga institutionerna som neutrala förmedlare av kunskap, som ett korrektiv mot den flodvåg av “alternativa fakta” som redan då hade börjat visa sig. I denna neutralitet inkluderar jag då inte minst att möjliggöra ett möte med kultur från andra tider och andra delar av världen utan att de tillrättaläggs för att passa den svenska samtiden.  “Men hur är det med kulturminnesvården? Det arv som den är satt att förvalta ä...