Vid sidan av att jag sitter och läser in mig på teorier kring civilsamhälle, frivilligorganisationer och bildning så har jag suttit och bäddrat i Martin Melins Machiavelli för vår tid, ett slags förenklad omskrivning av Machiavellis Fursten menad för dagens "furstar", dvs. för folk i näringslivet. Han följer originalet rätt bra, men det är svårt att undvika att han missar en del av djupet i originalet. Framförallt känns den dock rätt mesig: både återhållsam och okontroversiell i jämförelse med originalet.Mellin säger själv att anpassningen bl.a. innebär att han strukit sådana saker som rekommendationer om politiska mord, som han ersatt med avsättning. Kanske har han rätt i att vår tid är mer civiliserad än Machiavellis. Åtminstone är vår del av världen det. Det är värt att komma ihåg att vi faktiskt lever i ett skyddat hörn av världen där insatserna i det ekonomiska livet i själva verket är väldigt låga. Vad är några miljoner mot livet?
Å andra sidan skrev Machiavelli faktiskt inte om näringslivet utan om politik. Idag tycks det tämligen okontroversiellt att ge machiavelliska råd till näringslivet. Ingen blir heller upprörd över att dess ledare anklagas för att vara cyniska. Eftersom Machiavelli bl.a. skriver om de strategiska fördelarna med långsiktigt tänkande kunde det kanske till och med vara bra om han lästes. I synnerhet i den här nedtonade versionen. Vore det annorlunda om råden - som i originalet - riktade sig till politiker? Försöker vi forfarande intala oss att de är bättre än så?
Ett friare, men också intressantare, försök att uppdatera Machiavelli är Maurice Jolys Dialog i dödsriket, mellan Machiavelli och Montesque från 1864. I denna konspirationsteoretiska klassiker skilldras hur en statsman kan urvattna en konstitutionell stat och omvandla den till en despoti. Metoder som rekommenderas är inskränkningar av pressens frihet, förstärkta resurser för övervakning av medborgarna och olika typer av undantagstillstånd. Avslutningsvis konstateras det att det redan har hänt. Vad som framställts som ett hypotetiskt fall är en relativt saklig besrkivning av utvecklingen under den samtida härskaren Napoleon III i Frankrike.
Tyvärr har den boken fallit i viss glömska. Dess metodförslag dyker då och då upp i konspirationsteoretiska sammanhang, men kanske hade det varit välgörande om fler läst den i original, t.ex. i Tyskland kring 1930. Jag tror i alla fall att jag skall läsa om den nu.
Kommentarer