Fortsätt till huvudinnehåll

Nu när jag hinner läsa tidningen


Den uppmärksamme läsaren lägger säkert märke till att det har varit mycket referenser till Svenska Dagbladet på sistone Det beror helt enkelt på att jag inte läser så mycket andra tidningar längre. Jag har alltid prenumererat på Svenska Dagbladet, och nästan alltid bara på den.

Fram till och med januari satt jag emellertid med Regeringskansliets mediabevakning på jobbet. Det innebär att man rent automatiskt kommer att titta på en mängd olika nyhetskällor (åtminstone i gammalmedia) även om artikeln man börjar med, till skillnad från dem som man kanske går tillbaka till på sin lediga tid, alltid är de som berör ens egna arbetsområden. Som en typisk bieffekt får man naturligtvis för sig att ens eget område röner enorm uppmärksamhet och att ens kollegors åtgärder och uttalanden får omedelbara konsekvenser och skapar ett intresse som dessutom kommer att ha dött inom några dagar. Jag är ganska övertygad om att detta tunnelseende skadar svensk politik eftersom det ger en minst sagt skev bild av den egna platsen i samhällsdebatten, för att inte tala om den politiska kontrollen över samhällsdebatten (eftersom pressen lätt framstår som väldigt reaktiv).

Jag får helt enkelt hoppas att fler av pressbevakningens användare läser fler artiklar än de som hänvisas till. Själv har jag sedan februari tagit del av relativt lite nyheter. Nu tänker jag dock bygga upp nyhetsintaget igen och letar således efter kanaler som kan ge mer korrekt, och gärna långsiktigt relevant information.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...