Just nu tillbringar jag dagarna bl.a. med den ganska angenäma uppgiften att läsa forskningsartiklar som dyker upp när man letar efter civilsamhälle, folkrörelser, bildning och demokrati i internationella forskningsdatabaser.
En intressant sak som dök upp idag var tidskriften Time & Society´s resention av W. E. Scheuermans Liberal Democracy and the Social Acceleration of Time (Johns Hopkins University Press). Scheuerman analyserar den liberala demokratin utifrån dess relationer till tid. Den lagstiftande makten är, enligt hans mening, tämligen långsiktigt framtidsorienterad. Den verkställande makter brukar tänkas som den som skall kunna agera i nuet, om än med hänsyn till framtiden. Den dömande makten är å andra sidan bakåtsyftande. Visserligen skapar den prejudikat men den den gör detta genom att bedöma fall som redan inträffat med utgångspunkt i existerande lagstiftning. Vad händer i så fall när politikens tidsperspektiv förkortas, förändringshastigheten ökar och framtidens förutsägbarhet minskar. Svaret är inte helt enkelt. Scheuerman menar att demokratin behöver förstärkas genom nya roller för det civila samhället och för elektronisk direktkontakt med medborgarna. Det är dock inte ens självklart vart utvecklingen är på väg, eller ens hur vår tidsuppfattning förändras, även om många menar att så är fallet. Frågan är i alla händelser intressant.
Själv medverkar jag i nästa nummer av den någon mindre illustra Nordisk Kulturpolitisk Tidskrift med en artikel om relationen till tid och historia i svenska statens försvar av svenska språket (Tillägg 2011-09-26: nu tillgänglig här).
Kommentarer