Fortsätt till huvudinnehåll

Lichtenstein som svensk inrikespolitik


Jag fick en sådan där känsla av politisk förändring i blixtbelysning när jag hörde Tomas Bodström uttala sig i Aktuellt om Lichtensteins medlemskap i Schengen (svt.se). Sverige lägger nu in sitt veto mot detta genom att Sveriges riksdag inte godkänner förslaget med kvalificerad majoritet. Socialdemokraterna stoppar alltså Lichtensteins medlemskap i Schengen (dock har inte heller Tyskland godkänt det ännu, det har alltså inte varit helt upp till SAP). Åtminstone i Aktuellt framstår det tydligt som en markering i EU-valet. EU är alltså så pass politiskt integrerat att Lichtensteins medlemskap i Schengen nu är en fråga som avgörs av det politiska spelet i Sverige. Ingen vetenskapligt välvald indikator, kanske, men för mig blev den väldigt tydlig.

Samtidigt kändes det signifikant även ur en annan synpunkt: Bodströms förklaring är att Lichtensteins medlemskap i Schengen "bara gynnar skattesmitarna". Tydligt betoning på "bara". (Citatet finns inte på nätet). Jag är inte insatt i detaljerna i avtalet, men misstänker att det har att göra med Lichtensteins att banklagstiftning i hög grad förhindrar insyn för t.ex. skattemyndigheterna. Tack vare information som svenska Skatteverket fick tillgång till genom att tyska myndigheter använde metoder som är olagliga i både Sverige och Lichtenstein (där tyskarna alltså använde dem) vet vi att denna lagstiftning faktiskt gynnar folk som vill dra sig undan skatt. Men är det verkligen så att avtalet bara gynnar skattesmitare? Även retoriken känns signifikant.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...
6 kommentarer
Läs mer

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...
Skicka en kommentar
Läs mer

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...
Skicka en kommentar
Läs mer