Vildmark

Per Helge har skrivit en intressant understreckare om den amerikanska Västern, intressant därför att den tar upp behovet av vildmark. Under merparten av vår historia har föreställningen en vildmark varit central för vår föreställning om civilisation. Detta blir sällan så tydligt som i antika och medeltida föreställningar om staden och den ordnade, uppodlade, världen i motsats till den omgivande vildmarken där allehanda farhågor lurade. Det var dock också till vildmarken som såväl eremiter som fredlösa drog sig tillbaka för att fly undan civilisationen.

Idag finns det knappast någon vildmark. Den överväldigande delen av jordytan är påverkad av människan, för att inte tala om att den idag är kartlagd i sin helhet, syns på satellitbild och i ökande grad till och med har mobiltäckning.

Kommer att tänka på den växande litterära genren urban fantasy och andra litterära strömningar där storstaden eller civilisationens utmarker får ta vildmarkens och de agrara fantasivärldarnas plats. Har vildmarken blivit så främmande att populärkulturen måste hitta andra platser där vilda äventyr kan utspela sig? Har vi passerat en punkt där civilisationen själv har blivit så överväldigande och komplex att vi nu relaterar till den på ett sätt som påminner om våra förfäders relation till den oförutsägbara naturen med alla sina faror?