Fortsätt till huvudinnehåll

In Memoriam: Greve Magnus Stenbock

Greve Magnus Stenbock var en av de mera udda människorna i våra dagars Sverige: en åldrande adelsman som levde på sitt förfallande gods Herrborum i Östergötland. Han förde ett ensligt liv enligt umgängesregler som måste ha förefallit konservativa redan vid förra sekelskiftet, omhändertagen av två hushållerskor som när de intervjuas Östgötacorrespondenten faller tillbaka på att beskriva hur snäll och trevlig han var. På äldre dar började han fylla ut sina inkomster och sitt redan omfattande umgänge genom att ta emot betalande gäster. Trots sitt ibland inkonsekventa avståndstagande från den moderna tiden verkar han sällan ha varit särskilt fördömande. Människor drogs till hans anakronistiska bubbla i tiden. Jag besökte honom själv tillsammans med några vänner för ett par år sedan. Man kände sig onekligen förflyttad en bit utanför tiden, en mycket stark upplevelse som i viss mån byggde på platsens stillhet och skönhet, men framförallt på att hela miljön accepterat grevens regler för gott uppträde, konversation och livsstil. Därmed skapades en miljö som befann sig mycket långt ifrån platser och tider som dagens Stockholm, eller i stort sett hela den moderna värld han sökte ta avstånd ifrån. Själva förutsättningen för detta var att det var han som fick råda, inte samtiden. För ett par år sedan producerade SVT en dokumentär om hans liv på godset Herborum där man fick en förvånansvärt sympatisk, om än något nostalgisk bild av honom.

Många av grevens tankar och synpunkter på tidens frågor befann sig tämligen långt ifrån vad man idag skulle uppfatta som politiskt korrekt. Då jag var ofin nog att syna böckerna i de bokhyllor som stod uppställda i den allmänna delen av Herrborum, den man hade tillgång till som hans gäst, kan jag konstatera att många av dem befann sig så långt bort att man inte ens kan beskriva dem som politiskt inkorrekta: de saknade helt enkelt den applicerbarhet som gör det avvikande kontroversiellt. Avståndet var helt enkelt för långt. Det kan heller inte ha varit så att grevens ståndpunkter någonsin varit särskilt typiska för hans samtid. Tvärtom rymde de ett stort mått en numera ovanlig form av fritänkeri. Han var t.ex. en av de västerlänningar som anammade buddistiska och hinduiska tankar långt före den österländska vågen på sjuttiotalet och senare. Med viss tillfredställelse noterade jag den lilla förgyllda buddhastatyn som stod placerad i en nisch i matsalen. I enlighet med detta var han också vegetarian, även om detta inte tycks ha varit av princip, i alla händelser tyckte han i alla fall enligt egen utsago att han kunde unna sig en att bryta mot regeln då och då. Antingen av ickevåldsprincip eller av ren excentricitet hade också tagit för vana att ta hand om katter. När jag var där hade de redan förökat sig så pass mycket att de måste ha varit någonstans mellan tretio och femtio stycken.

Nu när han är död anar jag att den miljö han skapade kommer att upplösas. Sverige är en intressant människa fattigare. Det ter sig symboliskt att han blev den siste av sin gren av ätten Stenbock.

Andra kommentarer: Östgötacorrespondenten, Norrköpings tidningar, Dexion, Söderbaum.

Kommentarer

Jag besökte också greven, gjorde till och med en liten film om honom. En på samma gång gammalmodig och radikalt modig man. Tror att det i bokhyllan också fanns en volym av Eric Stanislaus Stenbock, också ett original men på ett annat sätt...

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Svenska kyrkan och samkönade äktenskap

Det verkar som att regering och riksdag kommer att komma fram till en kompromiss i stil med den jag tog ställning för för en tid sedan ( här ). En könsneutral äktenskapslagstiftning är som jag ser det fullt rimlig men måste kombineras med full religionsfrihet för samfunden och helst också med bibehållen vigselrätt, ett förfarande som trots allt har både traditionen och folkmajoriteten bakom sig. Vad jag inte förstår är svenska kyrkans ställningstaganden (eller brist på ställningstaganden som det faktiskt handlar om). De tar alltså ställning mot samkönade äktenskap men försöker få det att framstå som motsatsen. De kommer att välsigna samkönade par som i lagens mening gifter sig men vägra viga dem, ett i sanning märkligt hårklyveri. Jag kan själv inte ställning i den bibelexegetiska frågan, som främst handlar om att tolka vad det egentligen var som pågick i Sodom och Gomorra , och framförallt vilka handlingar som pågick där som gjorde det motiverat för Gud att förstöra städerna. Spekulat...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...