Greve Magnus Stenbock var en av de mera udda människorna i våra dagars Sverige: en åldrande adelsman som levde på sitt förfallande gods Herrborum i Östergötland. Han förde ett ensligt liv enligt umgängesregler som måste ha förefallit konservativa redan vid förra sekelskiftet, omhändertagen av två hushållerskor som när de intervjuas Östgötacorrespondenten faller tillbaka på att beskriva hur snäll och trevlig han var. På äldre dar började han fylla ut sina inkomster och sitt redan omfattande umgänge genom att ta emot betalande gäster. Trots sitt ibland inkonsekventa avståndstagande från den moderna tiden verkar han sällan ha varit särskilt fördömande. Människor drogs till hans anakronistiska bubbla i tiden. Jag besökte honom själv tillsammans med några vänner för ett par år sedan. Man kände sig onekligen förflyttad en bit utanför tiden, en mycket stark upplevelse som i viss mån byggde på platsens stillhet och skönhet, men framförallt på att hela miljön accepterat grevens regler för gott uppträde, konversation och livsstil. Därmed skapades en miljö som befann sig mycket långt ifrån platser och tider som dagens Stockholm, eller i stort sett hela den moderna värld han sökte ta avstånd ifrån. Själva förutsättningen för detta var att det var han som fick råda, inte samtiden. För ett par år sedan producerade SVT en dokumentär om hans liv på godset Herborum där man fick en förvånansvärt sympatisk, om än något nostalgisk bild av honom.
Många av grevens tankar och synpunkter på tidens frågor befann sig tämligen långt ifrån vad man idag skulle uppfatta som politiskt korrekt. Då jag var ofin nog att syna böckerna i de bokhyllor som stod uppställda i den allmänna delen av Herrborum, den man hade tillgång till som hans gäst, kan jag konstatera att många av dem befann sig så långt bort att man inte ens kan beskriva dem som politiskt inkorrekta: de saknade helt enkelt den applicerbarhet som gör det avvikande kontroversiellt. Avståndet var helt enkelt för långt. Det kan heller inte ha varit så att grevens ståndpunkter någonsin varit särskilt typiska för hans samtid. Tvärtom rymde de ett stort mått en numera ovanlig form av fritänkeri. Han var t.ex. en av de västerlänningar som anammade buddistiska och hinduiska tankar långt före den österländska vågen på sjuttiotalet och senare. Med viss tillfredställelse noterade jag den lilla förgyllda buddhastatyn som stod placerad i en nisch i matsalen. I enlighet med detta var han också vegetarian, även om detta inte tycks ha varit av princip, i alla händelser tyckte han i alla fall enligt egen utsago att han kunde unna sig en att bryta mot regeln då och då. Antingen av ickevåldsprincip eller av ren excentricitet hade också tagit för vana att ta hand om katter. När jag var där hade de redan förökat sig så pass mycket att de måste ha varit någonstans mellan tretio och femtio stycken.
Nu när han är död anar jag att den miljö han skapade kommer att upplösas. Sverige är en intressant människa fattigare. Det ter sig symboliskt att han blev den siste av sin gren av ätten Stenbock.
Andra kommentarer: Östgötacorrespondenten, Norrköpings tidningar, Dexion, Söderbaum.
Många av grevens tankar och synpunkter på tidens frågor befann sig tämligen långt ifrån vad man idag skulle uppfatta som politiskt korrekt. Då jag var ofin nog att syna böckerna i de bokhyllor som stod uppställda i den allmänna delen av Herrborum, den man hade tillgång till som hans gäst, kan jag konstatera att många av dem befann sig så långt bort att man inte ens kan beskriva dem som politiskt inkorrekta: de saknade helt enkelt den applicerbarhet som gör det avvikande kontroversiellt. Avståndet var helt enkelt för långt. Det kan heller inte ha varit så att grevens ståndpunkter någonsin varit särskilt typiska för hans samtid. Tvärtom rymde de ett stort mått en numera ovanlig form av fritänkeri. Han var t.ex. en av de västerlänningar som anammade buddistiska och hinduiska tankar långt före den österländska vågen på sjuttiotalet och senare. Med viss tillfredställelse noterade jag den lilla förgyllda buddhastatyn som stod placerad i en nisch i matsalen. I enlighet med detta var han också vegetarian, även om detta inte tycks ha varit av princip, i alla händelser tyckte han i alla fall enligt egen utsago att han kunde unna sig en att bryta mot regeln då och då. Antingen av ickevåldsprincip eller av ren excentricitet hade också tagit för vana att ta hand om katter. När jag var där hade de redan förökat sig så pass mycket att de måste ha varit någonstans mellan tretio och femtio stycken.
Nu när han är död anar jag att den miljö han skapade kommer att upplösas. Sverige är en intressant människa fattigare. Det ter sig symboliskt att han blev den siste av sin gren av ätten Stenbock.
Andra kommentarer: Östgötacorrespondenten, Norrköpings tidningar, Dexion, Söderbaum.
Kommentarer