Personligen gillade jag Skatteskrapan på Södermalm i Stockholm. Gigantisk. Grå. Fantasilös. Fullständigt okänslig för sin egen image. På många sätt en perfekt symbol för det byråkratiska system som styrt Sverige i decennier.
Dess försvinnande är också tämligen symboliskt. Skattemyndigheten flyttar in i nya trevliga lokaler upprustade för skattebetalarnas pengar. Ännu mer pengar går åt för att bygga om den före detta Skatteskrapan till – studentbostäder. Eftersom jag själv var studentaktiv en gång i tiden, och bland annat suttit i styrelsen för Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO), har jag en hel del negativt att säga om det här projektet.
Nya studentbostäder behövs verkligen i Stockholm. Så långt är tanken god. Sedan blir det tyvärr inga fler goda tankar. Att lägga pengar på studentbostäder på en av Stockholms dyrare adresser är – förutsägbart nog – inte den modell som ger mest studentbostäder för pengarna. Däremot blir de väldigt dyra. Vilka studenter kan betala 3500 kr. i månaden för en lägenhet? Hur kommer det sig att det förutvarande socialdemokratiska styret i Stockholm var så angeläget att gynna dem?
Visserligen kan man anföra argumentet att segregationen i innerstan bör motverkas samtidigt som bostäder och kontor bör blandas. Södermalm har emellertid just den blandningen och framstår just därför som en levande och attraktiv stadsdel. Råder det verkligen en sådan brist på ungdomar eller levande uteliv att stadsbilden har någonting att vinna på att locka just studenter till Södermalm? Är de studenter som kan betala 3500 kr i månaden för en studentlägenhet verkligen den kategori man bör locka för att motverka segregation i en stadsdel med stadigt ökande bostadspriser?
Som grädde på moset ägs de här bostäderna av offentligägda Svenska bostäder och inte – som studentbostäder i Stockholm brukat göra – Stiftelsen Stockholms Studentbostäder där studentkårerna är det dominerande intresset. Man håller alltså aktivt på att kommunalisera en verksamhet som tidigare skötts i en något så när oberoende stiftelse.
Jag har mycket svårt att se fördelar med det här projektet. Däremot är det lätt att se varför det genomfördes. Det handlar inte om att möta problemet med effektiva åtgärder utan om att möta det med så synliga åtgärder som möjligt.
Precis som förut är Skatteskrapan ett monument över svensk politik.
Dess försvinnande är också tämligen symboliskt. Skattemyndigheten flyttar in i nya trevliga lokaler upprustade för skattebetalarnas pengar. Ännu mer pengar går åt för att bygga om den före detta Skatteskrapan till – studentbostäder. Eftersom jag själv var studentaktiv en gång i tiden, och bland annat suttit i styrelsen för Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO), har jag en hel del negativt att säga om det här projektet.
Nya studentbostäder behövs verkligen i Stockholm. Så långt är tanken god. Sedan blir det tyvärr inga fler goda tankar. Att lägga pengar på studentbostäder på en av Stockholms dyrare adresser är – förutsägbart nog – inte den modell som ger mest studentbostäder för pengarna. Däremot blir de väldigt dyra. Vilka studenter kan betala 3500 kr. i månaden för en lägenhet? Hur kommer det sig att det förutvarande socialdemokratiska styret i Stockholm var så angeläget att gynna dem?
Visserligen kan man anföra argumentet att segregationen i innerstan bör motverkas samtidigt som bostäder och kontor bör blandas. Södermalm har emellertid just den blandningen och framstår just därför som en levande och attraktiv stadsdel. Råder det verkligen en sådan brist på ungdomar eller levande uteliv att stadsbilden har någonting att vinna på att locka just studenter till Södermalm? Är de studenter som kan betala 3500 kr i månaden för en studentlägenhet verkligen den kategori man bör locka för att motverka segregation i en stadsdel med stadigt ökande bostadspriser?
Som grädde på moset ägs de här bostäderna av offentligägda Svenska bostäder och inte – som studentbostäder i Stockholm brukat göra – Stiftelsen Stockholms Studentbostäder där studentkårerna är det dominerande intresset. Man håller alltså aktivt på att kommunalisera en verksamhet som tidigare skötts i en något så när oberoende stiftelse.
Jag har mycket svårt att se fördelar med det här projektet. Däremot är det lätt att se varför det genomfördes. Det handlar inte om att möta problemet med effektiva åtgärder utan om att möta det med så synliga åtgärder som möjligt.
Precis som förut är Skatteskrapan ett monument över svensk politik.
Kommentarer