Akademiska synpunkter

En av de intressantaste sakerna med internationella konferenser är att man matas med internationella exempel. I det här fallet var det inte minst de svenska stadsutvecklingsprojekten som sattes i perspektiv. Över hela världen försöker städer placera sig på en global karta både genom event som de europeiska kulturhuvudstäderna och OS (i teorin inskrivna i en internationalistiska men i praktiken på stads- och nationsmarknadsföring i Berlin-OS efterföljd) och genom ofta monumental nybyggnation i städernas tomma zoner, som förfallna hamnområden. Gemensamt är också fokuset på framtiden och på nya museer, för att inte tala om planerade. Nextopia Guggenheimization? Ett intressant exempel är försöken att regenerera Rio de Janeiro, en stad vars nuvarande situation också kan ses mot bakgrund av Rios historia som kolonial, nationell och kejserlig huvudstad och 1960-talets futuristiska projekt att skapa en ny förment neutral huvudstad i Brazilia. Om relationen mellan representation av städer oc...

Efter att ha ägnat veckoslutet åt att vila och ta del av Barcelonas rika kulturliv, sådant det visas upp för stadens besökare, är det dags för årets internationella konferens om kulturpolitikforskning (ICCPR 2012). Detta är den mer organiserade delen av mina anteckningar och alltså något av ett axplock från konferensen. Den inledande panelen kom i hög grad att handla om skillnader och likheter mellan utvecklingen i USA och Europa. Jämförelsen inleddes av den amerikanska forskaren Vera Zoelberg som på ett förtjänstfullt sätt grundade beskrivningen i en analys av en i USA:s fall tvåhundraårig historia, och inte minst i de Toqcuevilles analys, som enligt henne fortfarande äger viss giltighet; USA präglas fortfarande av en modell där konst och kultur huvudsakligen finansieras med hjälp av privata, förvisso avdragsgilla, gåvor, men också ständigt hotade av en populistisk antielitism; medan Frankrike/Europa präglas av en statlig finansiering som fortfarande bär på ett arv från ancien...

Det här gamla diagrammet över antal medlemskap i ungdomsorganisationer kan kanske också vara relevat.

Kanske är den här inställningen en del av det som gör att jag finner hans böcker så underhållande: " Jag ser litteratur mer som bränsle att kasta på läsarens egen fantastiska brasa än som ett instrument för att via text förmedla författarens idé till samma idé hos läsaren. Med andra ord välkomnar jag tolkningar och ligger de sedan utanför mina avsikter så blir de bara intressantare. Motbjudande tolkningar har jag nog inte stött på än men de kan man ju bara skratta åt. Jag kan däremot föreställa mig att den som skriver en politisk allegori skulle bli missnöjd av att misstolkas, om till exempel folk trodde "Djurfarmen" handlade om kommunalpolitiken i Tierp på sextiotalet. Å andra sidan kan allt hända i Tierp enligt deras egen TV-reklam. Det vore väl coolt om en vandöd arme trängde upp ur asfalten utanför COOP i centrum och hävdade att affären var deras. Sedan är det väl inte så konstigt att det redan färdiga är tråkigare än det som kittlar min fantasi som läsare? ...

Ingen rast ingen ro. Fullt upptagen med att skriva en rapport om det svenska civilsamhället. Några axplock ur den statistik om ideella föreningar som jag håller på att gå igenom: (enligt SCB)  (enligt undersökningar utförda av Ersta Sköndal Högskola) (via Trägårdh & Vamstad 2009)

För den litteraturpolitiskt intresserade rekommenderas antologin Läsarnas marknad, marknadens läsare  som handlar om litteraturpolitikens och litteraturmarknadens senaste utveckling . Antologin innehåller bland annat kapitel som producerats för den av regeringen tillsatta Litteraturutredningen, men också helt nya texter som går utöver utredningens uppdrag. Boken finns att beställa från forskningsinstitutet Nordicom vid Göteborgs Universitet och ges ut i samarbete med enheten SweCult vid Linköpings Universitet (där undertecknad har en del av sin tjänst) och Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås .

Jag har länge hävdat att svensk fantasy och science fiction-litteratur mest är skräp. På senaste tiden har jag emellertid tvingats tänka om efter att ha läst författare som Erik Granström och Karin Tidbeck . Ser också fram emot Ola Wi kander s kommande Serafers drömmar. Den senaste tiden har jag läst först Svavelvinter och nu seriens andra del  Slaktare små . Som en del av mina läsare säkert vet rör det sig om de två första böckerna i en serie baserad på en rollspelskampanj skriven för det svenska rollspelet Drakar och Demoner för ett par decennier sedan. De utspelar sig i öriket Trakorien, som precis som kampanjen skrevs av Erik Granström, som nu har arbetat om berättelsen till romanform. Svavelvinter följer vad jag kan förstå rollspelsäventyret med samma namn tämligen nära, medan Slaktare Små har betydligt större skillnader i jämförelse med motsvarande äventyr. Man vet alltså inte nödvändigtvis vad som ska hända bara för att man har spelat rollspelet. I och med att...