Lars Anders Johansson beskriver på ett väldigt bra sätt de problem som ständigt tycks hota Medelhavsmuseet och Östasiatiska Museet.
"De senaste veckorna har det rapporterats om att Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet kan tvingas stänga. Förklaringen sägs vara stigande hyror och ett ansträngt ekonomiskt läge. Men problemet framställs ofta som en olycklig följd av kostnadsläge och konjunktur. I själva verket är det inbyggt i systemet.
Många av statens viktigaste kulturbyggnader ägs av Statens fastighetsverk. Museer och kulturinstitutioner hyr sina lokaler av staten till hyror som ska sättas affärsmässigt. Det innebär att verksamheter vars uppdrag är att bevara kulturarv, bedriva bildning och ta hand om historiska byggnader förväntas betala hyror som om de vore kontorshyresgäster i attraktiva lägen.
Resultatet blir ett märkligt kretslopp där staten i praktiken driver affärsverksamhet mot sig själv. Kulturdepartementet betalar ut anslag till museerna. Samtidigt tar staten tillbaka en del av pengarna genom hyror som hamnar hos Statens fastighetsverk. Pengarna lämnar aldrig staten, de flyttas bara mellan olika delar av den. ... I min krönika i Fokus skriver jag om varför staten borde betrakta sitt fastighetsbestånd som en tillgång för verksamheter i centrala lägen, inte som en mjölkko – och varför systemet där staten leker affär med sig själv förr eller senare måste få ett slut." https://substack.com/home/post/p-190077806
Eftersom det här systemet har funnits i årtionden återkommer det ständigt. Myndigheten Statens museer för världskultur innehåller fyra museer som alla har de här problemet. Det innebär att den återkommande diskussionen konstant ställer dessa båda museer (och ibland Folkens museum) mot Världskulturmuseet i Göteborg. Det betyder i sin tur att diskussionen ofta får politiska och ideologiska övertoner när dessa museer ställs emot varandra.
För den som är intresserad av en djupdykning i diskussionerna om Världskulturmuseet och dessas roll i svensk kulturpolitisk diskussion sedan 1990-talet skrev jag för några år sedan en vetenskaplig artikel, som fortfarande finns tillgänglig med Open Access ( https://www-tandfonline-com.ezproxy1.usn.no/.../10286632... ). Där finns också referenser till åtskilliga tidigare inlägg i diskussioner kring de här museerna, som t.ex. museiintententen Si Hans försvarstal för Östasiatiska museet från 2016 ( https://www.svd.se/.../att-flytta-ostasiatiska-skulle... ).
Så vitt jag kan se är allt detta fortfarande aktuellt eftersom läget inte tycks ha förändrats över huvud taget sedan 2016. Den enda skillnad jag kan se är att vi nu har en borgerlig regering, vilket innebär att museerna inte som tidigare kan få stöd från en borgerlig opposition.
Kommentarer