Akademiska synpunkter

Alla har säkert noterat att rubriken dagens citat på den här bloggen sällan eller aldrig hänvisar till någonting som sagts idag. Ibland handlar det emellertid om någonting som är synnerligen träffande på samtiden (och de mest träffande beskrivningarna av ett fenomen kommer sällan från den period då de är som starkast). Dagens citat anspelar på problemen med en polisstat och är ett utdrag ur en roman av någon som knappast kan anklagas för att ha varit vänster, som aldrig någonsin anklagats för att vara liberal och som antagligen hellre skulle se den makten i händerna på militären än på polisen, mycket eftersom han själv var officer och samtidigt hade erfarenheten av att vara övervakad av Gestapo: ”Alla vet om det […]. I kartoteken har sällsamma hieroglyfer innästlat sig; de hänvisar till en chronique scandaleuse, som förvaras i digra dosierer. […] Varje förseelse behöver inte åtalas. Men när något åtalas, då måste saken inte bara grundas på fakta utan också ge något matnyttigt åt journa...

En engelsk litteraturprofessor tycks verkligen ha bevisat att man inte blir en bättre människa av att uppskatta konst. Om detta kan man läsa i dagens understreckare . Jag blir själv rött trött på folk som tror det, men det gäller även dem som fått för sig att det finns något sådant kausalsamband och sedan blir besvikna. Detta gäller i synnerhet om de är professorer som spenderar sina liv bekvämt läsande i Oxford för att sedan i universitetsfinansierade intellektuella böcker gnälla över att det inte gjort dem till bättre människor. I den meningen tenderar anti-intellektuella intellektuella att exemplifiera sina egna teser: Ett liv som litteraturprofessor har uppenbarligen i alla fall inte gjort John Carey till en nyttig samhällsmedborgare.

Inom utrikespolitiken framstår Persson som originell egentligen enbart i sin Istraelpolitik. Skall man blicka framåt kan man undra vad Sahlin – eller snarare Wallström och Eliasson – kommer att göra med denna. Att Wallström kommer att fortsätta på Perssons EU-linje är väl tämligen troligt, liksom att Eliasson kommer att fortsätta sätta all tilltro till FN. Eftersom jag främst förknippar Eliasson med Palmes utrikespolitik har jag dock svårt att tro att Sahlin under hans inflytande kommer att hålla fast vid Perssons Israelpolitik. Min gissning är alltså att socialdemokraternas nya utrikespolitik kommer bli ännu mer EU-federalistisk men att dess mest uppmärksammade detaljer kommer att bli en mer kritisk hållning gentemot Israel och USA.

Den här veckan har det varit en löpsedelsnyhet att Göran Persson för nästan tio år sedan sa någonting elakt om någon av sina politiska motståndare! Min omedelbara reaktion är att media tycks ha svårt att hänga med verkligheten, svårt att acceptera att den Göran Persson som lyckades hålla deras uppmärksamhet i ett decennium inte är statsminister längre. Istället för att granska hans efterträdare – Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin – ägnar man sig alltså åt att försöka producera nyhetsvärde av saker som Persson hävde ur sig på nittiotalet. Samtidigt klagas det över att Reinfeldt är ”frånvarande” när det rimligen är medias uppgift att granska statsministern, inte statsministerns uppgift att fånga medias uppmärksamhet. Mycket av min irritation över dokumentären stammar naturligtvis också ur det faktum att personen Göran Persson intresserar mig som historisk person. Att sända historiska analyser är helt i linje med SVT:s uppdrag, oavsett om tittarsiffrorna då skulle bli lägre än för de komm...

Var i dagarna och såg Casino Royal på bio, en klart rekommenderad film, betydligt mera i Ian Flemmings stil än de flesta andra Bondfilmer. Lite i stil med Batman Begins fokuserar den på hur en hjälte skapas . En annan film jag tänker se är Millers Thermopyleaction 300 , som jag har förstått skall vara till brädden fylld av estetiserat våld. Det skall bli spännande att se hur mötet mellan modern serietidningsestetik och likaledes lakonisk antik historieskildring ter sig. Hoppingivande nog innehåller redan trailern åtminstone ett klassiskt Herodotoscitat: ”Då få vi strida i skuggan!” Jag har hört att den senare filmen inte uppfattas som särdeles politiskt korrekt i sin skildring av perserna (som onekligen inte ser särskilt realistiska ut i trailern). Jag tänker dock inte ens försöka försvara den ur det perspektivet, jag har inte för vana att betrakta min kultursmak som ett politiskt ställningstagande (som redan torde ha framgått är det mesta av den i stort sett helt oförsvarlig ur det pe...

SAP har alltså valt en ny partiledare och - får man förmoda - statsministerkandidat. SVT firar detta genom att låta Göran Persson ge sin bild av sitt eget ledarskap . Mona Sahlin har fortfarande inte pressentarat några visioner som överraskar eller är det minsta kontroversiella bland politiker eller journalister. Även Grundlagsberedningen tar Göran Persson i försvar genom att hävda att hans ledarskap inte varit det minsta presidentlikt, ett ord som för Grundlagsberedningen uppenbarligen står för allt de uppfattar som dåligt ledarskap. Personligen tycker jag att Fredrik Reinfeldt agerade presidentlikt - i meningen statsmannamässigt - när han tillsatte sin företrädare Carl Bildt som utrikesminister. När det gäller Göran Perssons ledarskap säger det en hel del att det inte gav utrymme för en enda ny person att profilera sig tillräckligt mycket för att kunna bilda en plattform för att kandidera till att efterträda honom. Säga vad man vill om Mona Sahlin, men det går inte att neka till att...

(enlingt Alexis de Tocqueville ) I allt som berör hans plikter är han alltså undersåte. I allt som endast angår honom själv förblir han herre, han är fri och ansvarar för sina handlingar endast inför Gud. Därur härör grundprincipen att individen är den bäste och ende domaren i sina egna angelägenheter och att samhället har rätt att styra hans handlingar endast när individen skadar det eller när samhället har behov av hans medverkan.