Fortsätt till huvudinnehåll

Lutherssons och statens kanon

Litteraturhistorikern Peter Luthersson avled som bekant för en tid sedan. En stort förlust för svensk litteraturkritik. Har man följt debatten om den svenska kulturkanon kan man också konstatera att detta är en stor förlust för kanonutredningen. Lutherson hör till dem som har bidragit till diskussionen om den svenska litteraturkanon långt innan offentligheten började diskutera möjligheten att formalisera den i en officiell lista. Hans bok "Förlorare: noteringar om 1800-talets etos" kan läsas som ett slags alternativ litteraturkanon, med fokus på de 1800-talsförfattare som åtminstone i Sverige har kommit i skuggan av 1900-talet och dess version av moderniteten. Något liknande kan kanske också sägas om Axess sevärda serie Luthersson läser världslitteraturen ( https://www.axess.se/tv/luthersson-laser-varldslitteraturen/ ).

Den lutherssonska kanon är närmast motsatsen till den läslista som i slutet av förra året presenterades av Skolverket och Kulturrådet. Här finns ett slags kanon som nästan uteslutande fokuserar på 1900-talet och 2000-talet, faktiskt mest på det senaste helvseklet. Väldigt lite finns representerat från tidigare perioder. De isländska sagorna och den fornnordiska mytologin finns t.ex. bara representerade i den amerikanske författaren Neil Geimans tolkning. Här verkar den offentliga debatten fortfarande vänta på kanonutredningens version, trots att läslistan för skolan har ett betydligt mer konkret användningsområde. En djupare diskussion skulle med all sannolikhet kunna vara givande. Det säger något om ett samhälle vilka böcker eller vilken konst som auktoriteter menar kan "gestalta tillvarons komplexitet i text och bild men också bidra till att barn och elever lär känna sig själva, andra och omvärlden", eller - som i fallet med den officiella kulturkanon - göra någonting liknande för vuxna medborgare och potentiella medborgare. https://www.skolverket.se/.../stod-i-arbetet/laslistor

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...
6 kommentarer
Läs mer

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...
Skicka en kommentar
Läs mer

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...
Skicka en kommentar
Läs mer