Världskulturmuseer

Idag publicerades min artikel om svenska världskulturmusseer och diskussioner kring dem i International Journal of Cultural Policy (open access här). Jag går bland annat in på bakgrundshistorien till att Världskulturmuseet i Göteborg grundades för snart 20 år sen, analyserar en mer eller mindre permanent utställning på museet, och diskussionerna i svensk press för några år sen kring världskulturmusserna och förslaget att slå samman Östasiatiska, Medelhavsmuseet, och Folkens Museum, i Stockholm. Det här är en artikel som jag inspirerades till eftersom jag hade det stora nöjet att besöka museet några gånger under resor till Göteborg de senaste åren. Möjligen började jag skissa på den på tåget för runt ett och ett halvt år sen. Debatten kring museet har jag dock följd under många år, och de utredningar, regeringsdokument och riksdagsdebatter som vitnar om diskussionerna kring dess grundande studerade jag redan när jag i början av 2000-talet arbetade med min doktorsavhandling om svensk kulturpolitik. Detta är alltså ett exempel på forskning som sker av rent intresse, på de forskningstimmar som jag har turen att ha som en del av min tjänst. Open access blev det tack vare de norska universitetens avtal med Taylor & Francis, och var mer än vad jag hade kunnat räkna med när jag började skriva.

Abstract: The Museum of World Culture opened in 2004, partially in response to the increased immigration of the 1990s. This article analyses the political process leading to the establishment of the museum, and of the government agency that administers it and three other museums. It also analyses one of its permanent exhibitions, and the recent examples of public criticism of the museum, and of the government agency. Using conceptual history and analysis of historical periodization to analyze understandings of culture, history, and the role of museums, I argue that the museum represents a museum-idea focused on current issues, understanding history in terms of flows and encounters, in contrast to a museum-idea focusing on particular cultures and historical contexts and on understanding these as distinctly separate and context-dependent. Debate about the museum has become intertwined with the debate about the history, and nature, of the Swedish nation, making the museum both, a symbol of, and an actor in, the ongoing debate about Swedish national self-identity. The museum can thus be understood as a national museum, in the sense that it institutionalizes a version of national self-identity, and acts as a focus for debates about it.

Bilden föreställer ett av de föremål i utställningen som fascinerade mig mest, en niombo från Kongoområdet, en begravningsdocka som traditionellt innehöll en död person, eller reliker från begravningsplatsen (just denna framstäldes dock på beställning för en svensk missionär som sedan skänkte den till  etnografiska museet, så just denna innehåller alltså ingenting särskilt). Mar info här, i museets ofta innehållsrika webplats.