Fortsätt till huvudinnehåll

Svenska kyrkor som postkristna heliga platser

I början av sommaren fick jag en artikel publicerad i den akademiska tidskriften Culture Unbound under titeln "Heritage Churches as Post-Christian Sacred Spaces: Reflections on the Significance of Government Protection of Ecclesiastical Heritage in Swedish National and Secular Self-Identity". Jag tar utgångspunkt i den svenska kulturarvslagstiftningens prioritering av skyddet av det svenskkyrkliga kulturarvet för att diskutera vilken roll historiska kyrkobygnader spelar i det sekulära, eller postkristna, Sverige, ett land där över två tredjedelar av befolkningen är medlemmar i religiösa samfund, men där bara 45 procent tror på Gud. Här följer ett utdrag ur artikeln. Hela artikeln kan läsas här (pdf).

It has often been claimed that we see a process where religious objects and sites are heritagized, and through this process secularized: religious objects and buildings become seen as historical monuments and museum pieces, rather than as sacred objects and places. Yet, it has also often been observed that there are similarities between the norm-prescribed approach of museum and heritage audiences to the displayed objects, and the prescribed venerating attitude expected of a religious worshiper approaching a sacred object or place. It is not only the case that churches are becoming increasingly museum-like, it is also that museums have always had similarities with sacred places.

Based on the examples in this article, I suggest that the ongoing heritagization of Church of Sweden’s church buildings could also be seen as a process where they are decontextualized from the  denominationally specific religiosity of the Church of Sweden, but rather than being re-contextualized only as secular heritage, they could be more clearly understood as becoming the sacred places and sacred objects of a post-Lutheran civil religion and generalized religiosity, i.e. not simply as a disenchantment, but also as a re-enchantment. People come to churches to contemplate heritage, spirituality, and aesthetics, as well as to celebrate life events, often without making a difference between secular and religious categories. This approach could be understood as a continuation of traditions of approaching memory and the sacred, developed in a society characterized by the near hegemony of the established church in the religious sphere, but also in partially counter-clerical movements, such as the Romantic movement (including, e.g. von Heidenstam). It is not only an example of heritage and religion coexisting in the same spaces, but of the close relationship and strong similarities between these two categories. While many visitors to Swedish churches may seek to experience both spirituality and history, the separation of church and state requires both state and Church to separate religion and heritage, even when both the state and the Church appears to want to take responsibility for aspects which could be described as spiritual.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Svenska kyrkan och samkönade äktenskap

Det verkar som att regering och riksdag kommer att komma fram till en kompromiss i stil med den jag tog ställning för för en tid sedan ( här ). En könsneutral äktenskapslagstiftning är som jag ser det fullt rimlig men måste kombineras med full religionsfrihet för samfunden och helst också med bibehållen vigselrätt, ett förfarande som trots allt har både traditionen och folkmajoriteten bakom sig. Vad jag inte förstår är svenska kyrkans ställningstaganden (eller brist på ställningstaganden som det faktiskt handlar om). De tar alltså ställning mot samkönade äktenskap men försöker få det att framstå som motsatsen. De kommer att välsigna samkönade par som i lagens mening gifter sig men vägra viga dem, ett i sanning märkligt hårklyveri. Jag kan själv inte ställning i den bibelexegetiska frågan, som främst handlar om att tolka vad det egentligen var som pågick i Sodom och Gomorra , och framförallt vilka handlingar som pågick där som gjorde det motiverat för Gud att förstöra städerna. Spekulat...

"Det civila samhället"

Nu har jag återigen hört en svensk politiker göra sig lustig över ordet "civilt samhälle". "Är resten av samhället militärt?" frågar man sig. Som så många andra direktlån ifrån engelskan låter det onekligen lite märkligt på svenska. Men det betecknar något som vi annars inte skulle ha ord för. Hela fenomenet låter konstigt i många svenska öron. Dess nu flera decennier långa historia som svenskt begrepp, sedan det lånades in i den akademiska diskursen, tecknas bl.a. i Filip Wijkströms & Tommy Lundströms utmärkta bok Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället . Vad det civila samhället står i motsats till är naturligtvis inte enbart det militära, utan staten som helhet. Ett civilt samhälle förutsätter således att staten är en avskild del av samhället och inte, som ibland i svenskt språkbruk, uppfattas som synonymt med samhället. I viss mening är "civilt samhälle" således inte bara en översättning av "civil society" utan faktis...