Fortsätt till huvudinnehåll

Almedalen 2013

Tidigare i veckan besökte jag för första gången hittills politikerveckan i Almedalen. Naturligtvis är Almedalen en mötesplats för en politisk elit: politiker, politiska tjänstemän, journalister, lobbyister, en och annan akademisk expert eller kommentator, människor som på olika sätt kan beskrivas som mer eller mindre professionella deltagare i det offentliga samtalet. Alla träffas de i Visby i början av juli i ett slags jättekonferens med dryga 2500 evenemang som slukar hela staden, ungeför som Medeltidsveckan med alla sina mer eller mindre improviserade evenemang i slutet av sommaren. Precis som under medeltidsveckan handlar det minst lika mycket om att träffas som om att visa upp någonting. Det är heller inte någon självklarhet att detta är det bästa tillfället för den som vill presentera rapporter eller färdiga resonemang (som bl.a. Erik Lakomaa har påpekat blir konkurensen om uppmärksamheten sällan större i Sverige). Däremot kan det vara rätt tillfälle att starta nya diskussioner eller, för den delen, rykten. Nätverket står i centrum, och denna vecka är det lätt att att föreställa sig att "alla" är där. Det är med andra ord ett bra tillfälle att iaktta för den som vill förstå vilka innegruppen "alla" är i Sverige.

Att den här gruppen träffas är knappast det anmärkningsvärda eller typiskt svenska i det här sammanhanget - sådana mötesplatser finns överallt - det anmärkningsvärda är snarare att tillställningen är så öppen. Vem som helst som kan hitta någonstans att sova (i och för sig inte helt lätt) kan delta på i stort sett vad som helst. Ledande politiker deltar i vad som på många sätt är en mingeltillställning med öppen inbjudan. Naturligtvis är diskussionen på många sätt sluten, men jämför man sammankomster för politiker och lobbyister i andra länder eller tidigare i historien så är detta ett under av öppenhet. Förhoppningsvis kan vi fortsätta att ha det så också i framtiden.

En intressant iakttagelse som tankesmedjan Sektor 3 gjorde i början av veckan var att  majoriteten av arrangemangen idag arrangeras av organisationer i det civila samhället. Detta säger rimligen någonting om det civila samhället och dess roll i Sverige. Frågan är bara vad. Innebär det att civilsamhället dominerar samhällsdebatten? Att politikerveckan håller på att tas över av civilsamhället? Eller är det ett resultat av att civilsamhällets organisationer i Sverige är synnerligen beroende av offentliga medel, och att osäkerheten kring dessa tvingar dem att lägga väsentliga resurser på lobbying? Almedalen är inte bara en del av en offentlig debatt. Den är också en del av en intern debatt bland de som yrkesmässigt sysslar med politik och näraliggande verksamheter. Detta inkluderar en stor mängd av de verksamma på nationell nivå i civilsamhälleliga organisationer, men det betyder inte att det är de som dominerar, eller ens att hela det civila samhället är inkluderade i denna gemenskap.

Kommentarer

Angående civilsamhällets deltagande vill jag rekommendera en skrift du kommer nog att finna intressant.

http://waldemaringdahl.blogspot.se/2012/07/villa-strumpa-i-almedalen.html

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Svenska kyrkan och samkönade äktenskap

Det verkar som att regering och riksdag kommer att komma fram till en kompromiss i stil med den jag tog ställning för för en tid sedan ( här ). En könsneutral äktenskapslagstiftning är som jag ser det fullt rimlig men måste kombineras med full religionsfrihet för samfunden och helst också med bibehållen vigselrätt, ett förfarande som trots allt har både traditionen och folkmajoriteten bakom sig. Vad jag inte förstår är svenska kyrkans ställningstaganden (eller brist på ställningstaganden som det faktiskt handlar om). De tar alltså ställning mot samkönade äktenskap men försöker få det att framstå som motsatsen. De kommer att välsigna samkönade par som i lagens mening gifter sig men vägra viga dem, ett i sanning märkligt hårklyveri. Jag kan själv inte ställning i den bibelexegetiska frågan, som främst handlar om att tolka vad det egentligen var som pågick i Sodom och Gomorra , och framförallt vilka handlingar som pågick där som gjorde det motiverat för Gud att förstöra städerna. Spekulat...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...