Fortsätt till huvudinnehåll

Politik som kall


"Man kan säga att det huvudsakligen är tre egenskaper som är avgörande för en politiker: lidelsefullhet, ansvarskänsla och sinne för proportioner. Lidelsefullhet I betydelsen saklighet, att lidelsefullt hänge sig åt en “sak”, åt den gud eller demon som härskar över den. Inte lidelsefullhet i betydelsen ”steril upphetsning”, som min bortgångne vän George Simmel brukade kalla den här inre hållningen, som är så vanlig hos en viss typ intellektuella [… Lidelsefullhet] gör en inte till politiker, om inte samtidigt ansvarskänslan blir ledstjärnan för ens handlande, när man tjänar en ”sak”. Och för detta krävs ett sinne för proportioner – den avgörande psykologiska egenskapen hos en politiker. […] själva problemet är: Hur kan en brinnande lidelsefullhet och ett kyligt sinne för proportioner pressas ihop i en och samma själ? […] Och likväl kan den politiska hängivenheten bara födas och växa ur lidelsefullhet, om det inte ska bli till ett lättsinnigt intellektuellt spel, utan ett uttryck för äkta mänskligt handlande. Men den starka själsliga behärskning som utmärker varje lidelsefull politiker och som skiljer honom från de politiska dilettanternas "stirila upphetsning", denna behärskning förutsätter distans, i ordets alla bemärkelser. Att i politiskt avseende ha en "stark personlighet" innebär först och främst att vara i besittning av dessa tre egenskaper." (Maximilian Weber 1919: Politik als Beruf)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...