Fortsätt till huvudinnehåll

Slussen, kyrktorn och stadsbygnad


Man kan ha olika förhållningssätt till historien. Detta blir särskilt tydligt när man talar om någonting fysiskt som byggnader och stadsplanering. Ser man tillbaka på hur diskussionen kring detta sett ut i Sverige de senaste säg 60 åren får man lätt ett intryck av att det handlar om en kamp mellan gammalt och nytt; en kamp där det nya i efterhand ofta framstår som ganska fult, medan försvaret av det gamla närmast tycks handla om något slags försök att frysa tiden. Ett klassiskt exempel är den i flera städer spridda idén att stadens siluett av någon anledning skall domineras av kyrktorn. Inga hus får vara högre än kyrktornen. En i sanning märklig uppfattning i ett land som ofta betraktas som ett av världens mest sekulariserade.

På senare år skulle jag säga att vi har hamnat i en återvändsgränd: de som försvarar det som är gammalt har börjat försvara det som deras föregångare i förra generationen var emot. Slussen i Stockholm är kanske det det mest aktuella exemplet (se t.ex. debatten i SvD). Personligen blir jag väldigt dubbel inför detta. Slussen må vara en grotesk betonglabyrint, men det finns också någonting starkt och levande i den, ett slags manifestation av den moderna storstaden. Vissa av förslagen att ersätta den andas försök att idyllisera storstadens kärna. Det här är en av de platser i Sverige som flest personer passerar dagligen. Det kommer aldrig att vara någon lugn eller kontemplativ plats. Den skall inte vara det. Jag är en övertygad anhängare av att staden skall växa. Jag vill inte bo i en småstad. Om Stockholm utvecklas i rätt riktning kan vi på allvar bli en av de dominerande städerna i vår del av Europa.

Det betyder inte attjag vill riva det som är gammalt. än mindre konservera det som är halvgammalt. Det jag vänder mig ifrån i 1900-talets stadsbyggnad är inte minst viljan att frysa tiden. Jag vill bo i en stad; inte i ett museum; vare sig ett medeltidsmuseum eller ett tekniskt museum.

Ett bra exempel på vad jag menar är just kyrkor och kyrktorn. Ser man på Storkyrkan i Stockholm - eller på nästan vilken annan större gammal kyrka som helst - så inser man att den har delar från en mängd olika perioder. Den har byggts om och byggts till under århundraden, allt efter tiden smak och behov. Vissa åtgärder har varit lyckade, andra mindre lyckade. Men så i början av 1900-talet tar det stopp. Sedan händer ingenting mer. Plötsligt står valet av någon anledning mellan att riva hela stadsdelar eller att vägra att alls förändra det intryck de ger.

Visst tycker jag att man skall ta tillvara det unika man har. Stockholm är unikt genom Gamla Stan, genom sina parker, och på många andra sätt. De områdena är värda att bevara och bygga vidare på. Men det finns onekligen plats att bygga nytt också.

Att skylinen skall domineras av kyrktorn hade jag kunnat acceptera som ett argument för att bygga fler och större kyrkor, men inte som ett argument för att stoppa annat byggande. Jag vill se 1600-talsstatyer spegla sig i skyskrapsglas, inte höra att man inte får bygga högre än sju våningar!

(Bild: Stockholm 1535, bildhistorik här)
(Kommentar 2009-06-01: Nu så verkar det alltså bli ändring, men fortfarande samma horisontalnivå, och ingen tydlighet på hur husen kommer att se ut)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

Svenska kyrkan och samkönade äktenskap

Det verkar som att regering och riksdag kommer att komma fram till en kompromiss i stil med den jag tog ställning för för en tid sedan ( här ). En könsneutral äktenskapslagstiftning är som jag ser det fullt rimlig men måste kombineras med full religionsfrihet för samfunden och helst också med bibehållen vigselrätt, ett förfarande som trots allt har både traditionen och folkmajoriteten bakom sig. Vad jag inte förstår är svenska kyrkans ställningstaganden (eller brist på ställningstaganden som det faktiskt handlar om). De tar alltså ställning mot samkönade äktenskap men försöker få det att framstå som motsatsen. De kommer att välsigna samkönade par som i lagens mening gifter sig men vägra viga dem, ett i sanning märkligt hårklyveri. Jag kan själv inte ställning i den bibelexegetiska frågan, som främst handlar om att tolka vad det egentligen var som pågick i Sodom och Gomorra , och framförallt vilka handlingar som pågick där som gjorde det motiverat för Gud att förstöra städerna. Spekulat...

"Det civila samhället"

Nu har jag återigen hört en svensk politiker göra sig lustig över ordet "civilt samhälle". "Är resten av samhället militärt?" frågar man sig. Som så många andra direktlån ifrån engelskan låter det onekligen lite märkligt på svenska. Men det betecknar något som vi annars inte skulle ha ord för. Hela fenomenet låter konstigt i många svenska öron. Dess nu flera decennier långa historia som svenskt begrepp, sedan det lånades in i den akademiska diskursen, tecknas bl.a. i Filip Wijkströms & Tommy Lundströms utmärkta bok Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället . Vad det civila samhället står i motsats till är naturligtvis inte enbart det militära, utan staten som helhet. Ett civilt samhälle förutsätter således att staten är en avskild del av samhället och inte, som ibland i svenskt språkbruk, uppfattas som synonymt med samhället. I viss mening är "civilt samhälle" således inte bara en översättning av "civil society" utan faktis...