Den Svegforska utredningen har alltså kommit fram till ett förslag om att möjliggöra decentralisering av makt genom att slå ihop länen och skapa större regioner. Detta är utmärkt. Länen är i de allra flesta fall för små för att utgöra funktionella regioner. I Stockholm är detta särskilt tydligt. Det är fullständigt uppenbart att den funktionella regionen är större än Stockholms län. Den innefattar åtminstone Uppsala och förmodligen större delen av Mälardalen (själv pendlar jag ännu längre). Den här regionen behöver samordnas och skulle antagligen kunna hävda sig betydligt bättre mot regeringen om den hade en gemensam demokratiskt vald representation och ledning. I Skåne har man redan insett samma sak.
Att svenskar skulle identifiera sig särskilt med sina regioner är i de allra flesta fall fullständigt felaktigt. Rolf K. Nilsson hävdar att så skulle vara fallet på Gotland, men Gotland är både en kommun och ett län och kommer således att fortsätta att vara en enhet även efter en sådan här reform. Samma sak har hävdats om Östergötland. Allt jag har hört från östgötska försök till kommunsamordning och liknande tyder dock på att man särskilt i Norrköping har väldigt svårt att identifiera sig med länet, inte minst eftersom en lång rivalitet med Linköping tar överhanden. Själv identifierar jag mig rätt mycket med Stockholm som storstadsregion, och i viss utsträckning med hemkommunen, men inte särskilt med Stockholms län.
Mer troligt än att svenskar i gemen skulle identifiera sig särskilt med länen torde vara att de identifierar sig med lokalsamhällen, städer och, i vissa fall, med landskap. De lokalsamhällen många identifierar sig med upphörde dock som politiska enheter redan under kommunsammanslagningarna på femtio- och sextiotalan, och landskapen redan på medeltiden. Därmed inte sagt att man inte borde försöka få de nya gränserna att sammanfalla med äldre gränser, till exempel genom att hålla ihop landskapen. Länen existerar bara genom statsmaktens diktat, det finns ingenting odemokratiskt i att skapa län som faktiskt skulle kunna fungera. Vill man stärka den demokratiska legitimiteten skulle man kunna hålla lokala och regionala folkomröstningar i de områden man är osäker på vilka regioner de skall tillhöra.
På det hela taget är detta med andra ord ett utmärkt förslag – givet att man faktiskt vill ha starka regioner som kan uppväga statsmakten. Ett lämpligt nästa steg borde vara att flytta över ytterligare befogenheter till regionerna och tillåta att olika politiska lösningar kan genomföras i olika regioner. Eller är det otänkbart att olika åtgärder skulle kunna vara lämpliga i Piteå och i Malmö?
Att svenskar skulle identifiera sig särskilt med sina regioner är i de allra flesta fall fullständigt felaktigt. Rolf K. Nilsson hävdar att så skulle vara fallet på Gotland, men Gotland är både en kommun och ett län och kommer således att fortsätta att vara en enhet även efter en sådan här reform. Samma sak har hävdats om Östergötland. Allt jag har hört från östgötska försök till kommunsamordning och liknande tyder dock på att man särskilt i Norrköping har väldigt svårt att identifiera sig med länet, inte minst eftersom en lång rivalitet med Linköping tar överhanden. Själv identifierar jag mig rätt mycket med Stockholm som storstadsregion, och i viss utsträckning med hemkommunen, men inte särskilt med Stockholms län.
Mer troligt än att svenskar i gemen skulle identifiera sig särskilt med länen torde vara att de identifierar sig med lokalsamhällen, städer och, i vissa fall, med landskap. De lokalsamhällen många identifierar sig med upphörde dock som politiska enheter redan under kommunsammanslagningarna på femtio- och sextiotalan, och landskapen redan på medeltiden. Därmed inte sagt att man inte borde försöka få de nya gränserna att sammanfalla med äldre gränser, till exempel genom att hålla ihop landskapen. Länen existerar bara genom statsmaktens diktat, det finns ingenting odemokratiskt i att skapa län som faktiskt skulle kunna fungera. Vill man stärka den demokratiska legitimiteten skulle man kunna hålla lokala och regionala folkomröstningar i de områden man är osäker på vilka regioner de skall tillhöra.
På det hela taget är detta med andra ord ett utmärkt förslag – givet att man faktiskt vill ha starka regioner som kan uppväga statsmakten. Ett lämpligt nästa steg borde vara att flytta över ytterligare befogenheter till regionerna och tillåta att olika politiska lösningar kan genomföras i olika regioner. Eller är det otänkbart att olika åtgärder skulle kunna vara lämpliga i Piteå och i Malmö?
Kommentarer