Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent. (Esaias Tegnér 1817)
Nationalismens verkliga genombrott i Sverige kom genom tysk inspiration under artonhundratalet. Sökandet efter det förflutna blev ett sökande efter svenskhetens källa – inte bara efter dess historiska ursprung. Artonhundratalet innebar ett återuppväckande av stormaktstidens götiska vurm. I likhet med Buréus och Rudbeck ägnade sig Götiska förbundets medlemmar under början av artonhundratalet åt att insamla och bevara fornfynd som runstenar och gravhögar. Till skillnad från sina föregångare var dess medlemmar diktare och litteraturpersonligheter som Geijer och Tegnér.
Fäderneslandet var i stort behov av just patriotisk dikt vid denna tid. Förlusten av Finland 1809 kom på sikt att få en effekt på svensk nationalism som påminner om den som revolutionskrigens franska ockupation hade i Tyskland. Tegnér talade om att ”inom Sveriges gränser erövra Finland åter”, dvs. återvinna – i själva verket skapa – en nationell stolthet. Exakt vilken nation det handlade om var emellertid allt annat än självklart. Under artonhundratalet var det i själva verket vanligt att nationalism i Sverige efter att blivit besviken på krig och kungamakt istället fokuserade på den språkliga gemenskapen med övriga Skandinavien. Genom att fokusera sina nationalromantiska strävanden på den för Skandinavien gemensamma vikingatiden hade man också tagit ett steg närmare att skriva ut Finland ur den svenska historien genom att sätta parenteser kring dess tid som en del av riket och söka det autentiskt svenska före erövringen av större delen av Finland. Att inom Sveriges gränser vinna Finland åter innebar med andra ord ironiskt nog att försöka glömma Finland med äran i behåll för att på så vis kunna gå vidare.
I detta sammanhang blev stavningsreformer och språkpolitik viktiga inslag i försöken att närma svenskan, norskan och danskan till varandra. Liksom den tyska enhetsrörelsen hade skandinavismen sina starkaste fästen vid universiteten. Där den hade starkast stöd bland studenterna men där viktiga kulturpersoner som Geijer också hade en viktig roll att spela både som professorer och som nationella intellektuella. Folkbildning, skandinavism och nationalism var länge tätt sammanlänkade fenomen i den svenska borgerliga offentligheten.
Svenska akademien som vid denna tid främst bestod av högre ämbetsmän och i språkfrågor konservativa språkvetare och författare var emellertid aldrig någon vän av det skandinavistiska projektet. Rörelsen för en skandinavisk stavningsreform kulminerade i det skandinaviska språkvårdsmötet i Stockholm 1869. Där var de dominerande perspektiven dels skandinavismen och dels att stavningen skulle följa uttalet. Svenska akademien gick emellertid till motattack. Dess främsta medel utgjordes av första upplagan av Svenska akademiens ordlista 1874 där man utgick ifrån de grundprinciper som lagts fast redan i akademiens barndom i och med Karl Gustaf as Leopolds stavningslära från slutet av 1700-talet. Medan Leopolds huvudsakliga framgång hade varit försvenskningen av stavningen av lånord som ”akademi” (”academi”), ”familj” (”famille”) och ”batalj” (”bataille”) syftade akademien nu istället till att motverka lånord helt och hållet. Detta var också i detta syfte som man återupptog det sedan länge avdomnande arbetet med Svenska akademiens ordbok. Man hoppades nämligen att man genom detta arbete skulle kunna påminna folket om de många svenska ord som nu fallit ur bruk till förmån för utländska synonymer. Man sökte bevara språket som nationellt minne. Förbindelsen bakåt i tiden prioriterades framför förbindelsen i rummet. I detta sammanhang tänkte man sig att sökandet skulle kunna sträcka sig så långt tillbaka som till Gustav Vasas bibel, som därmed upphöjdes till ett slags officiell kronologisk gräns för den moderna svenskans utsträckning bakåt i tiden. Därmed hade man också knutit den svenska gemenskapens utsträckning i tiden till riksgrundandet, till skillnad från göticisterna som sökte sig tillbaka till den för hela Skandinavien gemensamma vikingatid som i ett nationalromantiskt ljusdunkel lurade på andra sidan den av akademien fastställda kronologiska riksgränsen.
I förhållande till Danmark fallerade den svenska skandinavismen emellertid när den prövades och Sverige i samband med den tyska invasionen av Slesvig och Holsten (Schleswig-Holstein på tyska) inte sände någon som helst militär hjälp till de danska försvararna. Ändå kan man notera att svenska nationalmonument som Nordiska Museet och Skansen så sent som vid förra sekelskiftet grundades med fokus på ett löst definierat Skandinavien eller Norden snarare än på Sverige. Sedd i det ljuset är det ingenting självklart i att museibyggnadens nationalromantiska nygotik skulle representera någon specifikt svensk nationalism. Snarare innebär betoningen av det fornnordiska ett skandinaviskt eller nordiskt inslag. Det är betecknande att deras upphovsman Arthur Hazelius började sin offentlig bana som debattör i undervisningsfrågor med skandinavistiska stavningsreformer som huvudpunkten på sitt program. Det är också betecknande att projekten huvudsakligen finansierades av privata medel. Det först i och med att Nordiska Museets nuvarande byggnad öppnades – kort efter den norsk-svenska unionsupplösningen – som både den statliga och den svenska aspekten gjorde sig gällande. Det gjorde dem emellertid med besked: än idag möts besökaren av Carl Milles mastodontstaty av den åldrige Gustav Vasa med den närmast övertydliga sockelinskriptionen ”Warner Swenske”. På den tiden var budskapet ännu tydligare eftersom museets nationalromantiskt gotiska stora hall då fylldes av kungliga livrustkammarens utställning, med erövrade standar och annat stormaktstida krigsbyte som huvudattraktion.
Tillägg 2011-09-26: Det här inlägget uppstod under bearbetningen av en längre text om det politiska försvaret av svenska språket genom tiderna där det också ingår. Den fullständiga artikeln finns nu tillgänglig här.
Ren är din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent. (Esaias Tegnér 1817)
Nationalismens verkliga genombrott i Sverige kom genom tysk inspiration under artonhundratalet. Sökandet efter det förflutna blev ett sökande efter svenskhetens källa – inte bara efter dess historiska ursprung. Artonhundratalet innebar ett återuppväckande av stormaktstidens götiska vurm. I likhet med Buréus och Rudbeck ägnade sig Götiska förbundets medlemmar under början av artonhundratalet åt att insamla och bevara fornfynd som runstenar och gravhögar. Till skillnad från sina föregångare var dess medlemmar diktare och litteraturpersonligheter som Geijer och Tegnér.
Fäderneslandet var i stort behov av just patriotisk dikt vid denna tid. Förlusten av Finland 1809 kom på sikt att få en effekt på svensk nationalism som påminner om den som revolutionskrigens franska ockupation hade i Tyskland. Tegnér talade om att ”inom Sveriges gränser erövra Finland åter”, dvs. återvinna – i själva verket skapa – en nationell stolthet. Exakt vilken nation det handlade om var emellertid allt annat än självklart. Under artonhundratalet var det i själva verket vanligt att nationalism i Sverige efter att blivit besviken på krig och kungamakt istället fokuserade på den språkliga gemenskapen med övriga Skandinavien. Genom att fokusera sina nationalromantiska strävanden på den för Skandinavien gemensamma vikingatiden hade man också tagit ett steg närmare att skriva ut Finland ur den svenska historien genom att sätta parenteser kring dess tid som en del av riket och söka det autentiskt svenska före erövringen av större delen av Finland. Att inom Sveriges gränser vinna Finland åter innebar med andra ord ironiskt nog att försöka glömma Finland med äran i behåll för att på så vis kunna gå vidare.
I detta sammanhang blev stavningsreformer och språkpolitik viktiga inslag i försöken att närma svenskan, norskan och danskan till varandra. Liksom den tyska enhetsrörelsen hade skandinavismen sina starkaste fästen vid universiteten. Där den hade starkast stöd bland studenterna men där viktiga kulturpersoner som Geijer också hade en viktig roll att spela både som professorer och som nationella intellektuella. Folkbildning, skandinavism och nationalism var länge tätt sammanlänkade fenomen i den svenska borgerliga offentligheten.
Svenska akademien som vid denna tid främst bestod av högre ämbetsmän och i språkfrågor konservativa språkvetare och författare var emellertid aldrig någon vän av det skandinavistiska projektet. Rörelsen för en skandinavisk stavningsreform kulminerade i det skandinaviska språkvårdsmötet i Stockholm 1869. Där var de dominerande perspektiven dels skandinavismen och dels att stavningen skulle följa uttalet. Svenska akademien gick emellertid till motattack. Dess främsta medel utgjordes av första upplagan av Svenska akademiens ordlista 1874 där man utgick ifrån de grundprinciper som lagts fast redan i akademiens barndom i och med Karl Gustaf as Leopolds stavningslära från slutet av 1700-talet. Medan Leopolds huvudsakliga framgång hade varit försvenskningen av stavningen av lånord som ”akademi” (”academi”), ”familj” (”famille”) och ”batalj” (”bataille”) syftade akademien nu istället till att motverka lånord helt och hållet. Detta var också i detta syfte som man återupptog det sedan länge avdomnande arbetet med Svenska akademiens ordbok. Man hoppades nämligen att man genom detta arbete skulle kunna påminna folket om de många svenska ord som nu fallit ur bruk till förmån för utländska synonymer. Man sökte bevara språket som nationellt minne. Förbindelsen bakåt i tiden prioriterades framför förbindelsen i rummet. I detta sammanhang tänkte man sig att sökandet skulle kunna sträcka sig så långt tillbaka som till Gustav Vasas bibel, som därmed upphöjdes till ett slags officiell kronologisk gräns för den moderna svenskans utsträckning bakåt i tiden. Därmed hade man också knutit den svenska gemenskapens utsträckning i tiden till riksgrundandet, till skillnad från göticisterna som sökte sig tillbaka till den för hela Skandinavien gemensamma vikingatid som i ett nationalromantiskt ljusdunkel lurade på andra sidan den av akademien fastställda kronologiska riksgränsen.
I förhållande till Danmark fallerade den svenska skandinavismen emellertid när den prövades och Sverige i samband med den tyska invasionen av Slesvig och Holsten (Schleswig-Holstein på tyska) inte sände någon som helst militär hjälp till de danska försvararna. Ändå kan man notera att svenska nationalmonument som Nordiska Museet och Skansen så sent som vid förra sekelskiftet grundades med fokus på ett löst definierat Skandinavien eller Norden snarare än på Sverige. Sedd i det ljuset är det ingenting självklart i att museibyggnadens nationalromantiska nygotik skulle representera någon specifikt svensk nationalism. Snarare innebär betoningen av det fornnordiska ett skandinaviskt eller nordiskt inslag. Det är betecknande att deras upphovsman Arthur Hazelius började sin offentlig bana som debattör i undervisningsfrågor med skandinavistiska stavningsreformer som huvudpunkten på sitt program. Det är också betecknande att projekten huvudsakligen finansierades av privata medel. Det först i och med att Nordiska Museets nuvarande byggnad öppnades – kort efter den norsk-svenska unionsupplösningen – som både den statliga och den svenska aspekten gjorde sig gällande. Det gjorde dem emellertid med besked: än idag möts besökaren av Carl Milles mastodontstaty av den åldrige Gustav Vasa med den närmast övertydliga sockelinskriptionen ”Warner Swenske”. På den tiden var budskapet ännu tydligare eftersom museets nationalromantiskt gotiska stora hall då fylldes av kungliga livrustkammarens utställning, med erövrade standar och annat stormaktstida krigsbyte som huvudattraktion.
Tillägg 2011-09-26: Det här inlägget uppstod under bearbetningen av en längre text om det politiska försvaret av svenska språket genom tiderna där det också ingår. Den fullständiga artikeln finns nu tillgänglig här.
Kommentarer