Fortsätt till huvudinnehåll

Wikipedia

Fortfarande fast i studenternas uppsatsslutspurt samtidigt som mängden egen forskning jag borde ägna mig åt istället tornar upp sig allt mer.

Hur kommer det sig att vuxna människor på universitetetsnivå får för sig att använda Wikipedia som källa i akademiska uppsatser? Jag brukar själv använda den privat och rättar den även när jag tycker att den har fel. Vid ett tillfälle har jag dessutom hittat långa stycken av en av mina egna texter där, utan källhänvisning. Jag orkade inte bråka, men la i alla fall in en hänvisning. Har man ändrat lite i den några gånger blir man instinktivt medveten om hur felbar den är. En wiki är inte bättre än sina användare. Följaktligen är den engelska versionen ett antal gånger bättre en den svenska, om inte annat så därför att dess användare är så många fler. Ändå envisas folk med att tro att den skulle kunna användas som faktakälla. Märkligt.

Nästa korståg riktar sig mot Nationalencyklopedin. Där vet man visserligen vems fel det är när saker och ting inte stämmer, men det blir man ju bara deprimerad av. Den är i alla händelser mer än lovligt tendensiös och har kanske just därför i allmänhet väldigt nära bäst före datum.

I Wikipedia är det naturligtvis ens eget fel om felaktigheterna står kvar när man är färdig. Det känns betydligt mindre störande. Snarare erbjuder den ett slags demokratiserad möjlighet för alla att känna att de gör en insats för folkbildningen. Som universitetslärare känner man sig betydligt mera nöjd när ens studenter deltar i ett sådant arbete än när de litar blint på dess resultat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vänskapens filosofi

Vänskap är ett svårt begrepp. Vad innebär det? Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero menade att den fulländade vänskapen endast kunde råda mellan goda människor som tillsammans strävar efter det goda, därmed, får man anta, inte sagt att inte mindre fulländad vänskap kan existera mellan andra människor. Å andra sidan är det inte givet att alla människor är förmögna att känna vänskap. Ur Ciceros antika filosofiska perspektiv torde det ha verkat självklart att endast ädla människor var förmögna till ädla känslor. En annan konsekvens är att vänskap i första hand bara kan råda mellan människor som håller med varandra i de flesta viktiga frågor. Jag är själv tämligen road av diskussioner och umgås helst med människor som förmår överraska mig. Följaktligen är jag spontant inte beredd att hålla med: åtskilliga av mina egna vänner håller inte med mig på flera punkter som åtminstone jag uppfattar som viktiga. Å andra sidan är det möjligt att det finns någon form av grundläggande hållni...

8 filosofiska texter

För ett par år sedan tillfrågades jag om jag ville vara med i en filosofisk antologi, eller snarare en antologi om filosofi. Förutsättningarna var sådana att jag inte gärna tackade nej: "De enda rekommendationer vi gav var: Skriv som om detta vore din sista text, skriv om något som känns angeläget, göm dig inte bakom teknisk apparatur eller någon annans penna utan gestalta din övertygelse med dina egna ord, gör en filosofisk undersökning snarare än en distanserad betraktelse, skriv innerligt snarare än akademiskt. Våga visa dig." Jag är inte säker på att jag lyckades på alla punkter. Nu ligger texten dock där den ligger och antologin pressenteras nu på onsdag av bokförlaget Anomali . Någonting som jag är säker på är att det är ett sant nöje att finnas med i detta sammanhang : "Dan Munter beskriver, genom brottsstycken av polemik och gestaltning, filosofins meningslöshet, arrogans och introverta karaktär. Han försöker visa hur en del av den filosofi som idag bedrivs inte...

Reclaiming art in the age of artifice

Läste nyligen färdigt Reclaiming art in the age of artific e av den kanadensiske författaren J.F. Martel. Det här är en intressant och tankeväckande bok för var och en som ägnat en tanke åt frågor om vad konst egentligen är och vad den fyller för funktion för oss som människor. Martels svar är på många sätt otidsenligt, eller åtminstone sådant att det går emot mycket av vad som har sagts i den kulturpolitiska offentligheten de senaste femtio åren eller så, på båda sidor av Atlanten. Hans tes är att konst är i grunden obegriplig, eller åtminstone mångtydig, utan tydlig tolkning, och att den står i motsats inte bara till offentlig styrning, utan också att verklig konst inte kan ha en allt för tydlig och styrande intention ens från konstnären. Istället utgår han ifrån vad många konstnärer genom historien har sagt om att verket växer fram som av sig själv, att de inte från början vetat exakt vart de var på väg med verket utan istället följt en inre logik som utvecklat sig under arbetets gå...