Ibland kan det vara intressant att läsa sådant man skrivit för många år sedan. Nyligen läste jag om mitt kapitel till en antologi som Riksantikvarieämbetet gav ut 2013: “ Vilka är nationen? Om kulturarvet, staten, nationen och det civila samhället. ” Om jag inte mins helt fel hade jag skrivit texten åtminstone ett par år tidigare. Den utgör ett slags försök att sammanfatta hur jag då såg på svenskt förhållande till historien, och på kulturarvspolitik. Den landar i ett pluralistiskt och liberalt, närmast postnationellt synsätt, samtidigt som jag betonar behovet av de statliga institutionerna som neutrala förmedlare av kunskap, som ett korrektiv mot den flodvåg av “alternativa fakta” som redan då hade börjat visa sig. I denna neutralitet inkluderar jag då inte minst att möjliggöra ett möte med kultur från andra tider och andra delar av världen utan att de tillrättaläggs för att passa den svenska samtiden. “Men hur är det med kulturminnesvården? Det arv som den är satt att förvalta är re
En plats för mer eller mindre akademiska synpunkter på kulturen, politiken, livet och världen, ämnen som borde kunna förekomma på kultursidorna i en bra morgontidning.