Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från december, 2010

Wijkström, Hells Angels och det civila samhället

Läser med stort intresse den numera ledande civilsamhällesforskaren och ekonomen Filip Wijkströms doktorsavhandling från slutet av nittiotalet. Jag blir särskilt förtjust i hans analys av hatgrupper – i synnerhet Ku Klux Klan – och motorcykelgäng som delar av det civila samhället. Enligt de flesta gängse definitioner är de naturligtvis det, men ändå diskuteras civilsamhället nästan alltid med mer positiva exempel som Röda Korset eller scouterna. Att t.ex. Ku Klux Klan och Hells Angels är att betrakta som civilsamhällesorganisationer framgår mycket riktigt av Wijkströms analys där han bl.a. pekar på de stora mängder ideellt arbete som läggs ned i dem och den gemenskap och identitetsstärkande verkan som många medlemmar säger sig uppleva. Ku Klux Klan lever dessutom upp till de gängse kriterierna för en politisk eller social rörelse. Hells Angels är lite mer tveksamma eftersom brottslig verksamhet av allt att döma är vinstdrivande. Det visade sig dock att organisationen själva tämligen m…

Mario Vargas Llosa om läsning

Jag kan inte annat än fascineras av Mario Vargas Llosas Nobeltal, i synnerhet då han talar om skönlitteraturens betydelse i livet:
jag har alltid fortsatt att skriva, också under de perioder då kampen för brödfödan upptog nästan hela min tid. Jag tror att jag gjorde rätt, för om litteraturens blomstring i ett samhälle skulle förutsätta att man först hade uppnått en högkultur med frihet, välstånd och rättvisa, då skulle den aldrig ha existerat. Tvärtom är det tack vare litteraturen, det medvetande som den har format, de önskningar och förhoppningar som den har inspirerat och det missnöje med verkligheten varmed vi återvänder från resan till någon vacker fantasi, som civilisationen nu är mindre grym än när historieberättarna började att förmänskliga livet med sina fabler. Utan de goda böcker som vi läser skulle vi vara sämre människor, mer konformistiska, mindre rastlösa och uppstudsiga, och den kritiska anda som är framstegets motor skulle inte ens existera. Precis som skrivandet är läs…

Borgerlighet eller medelklassighet

Per Gudmundsson skrev tidigare denna vecka om statsministerparets utpräglade medelklassighet. Därmed sätter han fingret på någonting som under lång tid har varit utmärkande för svenska politiker. Det är inte första gången som någon förundras över svenska ministrar som själva står i snabbköpsköer och på det hela taget lever – eller åtminstone framstår – som vanliga människor. Gudmundsson verkar inte tycka att detta är särskilt machiavelliskt, men att uppföra sig på det sätt som folket uppfattar som rättrådigt är exakt vad Machiavelli tillrådde. Det anmärkningsvärda är att just vanlighet uppfattas som så rätt. Denna förväntan är någonting som Alliansen nu har tagit över från socialdemokraterna. Kontakt med arbetarklassen var en gång en central egenskap i en socialdemokratisk ledares framtoning, åtminstone om man får tro Henrik Berggren och Lars Trägårdh. För Alliansen är det medelklassen som är det relevanta. Det är också medelklassen som har blivit det normala i dagens Sverige. Frågan …

Avförtrollning och förborgade tecken

Ett sammanhang där jag är väldigt glad att vara med är antologin Förborgade tecken där religionshistoriker, litteraturvetare och andra skriver om hur ockulta och esoteriska tankar har inspirerat skönlitterära författare; alltifrån Strindberg (ett kapitel av Henrik Johnsson) till Clive Barker (av Anna Arnman). Hittills har jag hunnit med att läsa Mattias Fyhrs analys om spiritistiska influenser hos Selma Lagerlöf och Eva Kingsepps av ett par av den populärkulturella naziockultismens klassiker. En klart rekommenderad bok för den som intresserar sig för sådant.

Själv skriver jag under rubriken "Avförtrollningen av Midgård" om Tolkiens ambivalenta förhållande till esoterism. Just den här texten skrev jag för flera år sedan men Max Webers take om avförtrollningen är någonting som jag tämligen ofta återkommer till. Jag tänker mig att vår tids fascination vid fantasy som Tolkiens i hög grad handlar om sökandet efter någonting som vår egen världsbild gör att vi inte ser i vår egen v…

Borgerlig idépolitik

Frågan om grunderna för en borgerlig politik har på sistone diskuterats allt mer i svensk press, en borgerlig idédebatt som går utöver frågan om hur Alliansen ska kunna vinna nästa val. Jag har själv varit inne på den här frågan tidigare. Å ena sidan finns borgerligheten som separat klass knappast längre, inte heller vore det rimligt att försöka bygga en ickesocialistisk politik på en sådan klass (och borgerlighetens enande faktor har länge varit självbeskrivningen som just ickesocialistisk). Å andra sidan kan de värden som traditionellt uppfattats som borgerliga fortfarande ha mycket att bidra med till en politisk diskurs i Sverige. Jag tror att det man framförallt måste ta fasta på är det som alltid upprört med den så kallade småborgerligheten: försvaret av rätten att leva i privatlivet istället för i de stora politiska sammanhangen. Detta skulle kunna leda till ett fokus på utbildning som personlig utveckling, staten som försvarare av den enskildes rätt, småskaliga lösningar framfö…