Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2008

Kanada som politisk förebild (forts.)

Mitt intryck av att Kanada är den gällande förebilden för svensk politik tycks inte helt ogrundat. Lärarutredningen har i veckan föreslagit ett system för lärarlegitimationer konstruerat efter förebilder i den kanadensiska delastaten Ontario samt i Skottland, även det en populär förebild för politiska och administrativa reformer.

Enligt förslaget ska lärare inte få sätta betyg utan att ha legitimation. För att få sådan krävs både ämneskompetens och genomgången lärarutbildning. Legitmationen ska också kunna dras in. Förslaget har tydliga fördelar. Vad som oroar mig är dock inte främst de lärare som har de här kvalifikationerna. De har i alla fall den utbildning de behöver. Problemet är snarare när man måste prioritera mellan ämneskunskaper och lärarhögskola hos de lärare som inte har båda. Det lär nämligen även fortsättningsvis vara åtskilliga.

Dagens bloggtips: Svenskläraren kommenterar. Ofta väldigt intressanta inlägg om språk och skola.

Konservativt program

Jag har funderat på hur det skulle bli om man i dagens Sverige skulle skriva ett politiskt program baserat på konservatismen sådan den uppfattades av till exempel Edmund Burke eller Harald Hjärne (den förstnämnde ofta utpekad som den anglosaxiska konservatismens grundare, den sistnämnde en av den anglosaxiskt influerade liberala konservatismens tidiga företrädare i Sverige). Jag tänker mig att det skulle kunna inkludera till exempel följande punkter:

1. Den personliga rättssäkerheten. En central fråga för de politiska grupper Burke tillhörde. Varje medborgares rätt att inte få sina juridiska rättigheter inskränkta utan att ges möjligheten att möta sina anklagare inför en opartisk domstol. Utanför de straff som kan dömas ut och de undersökningar som kan behöva bedrivas för att förbereda åtal sker inga intrång i den enskildes privatliv.

2. Allmän skolplikt och tillgång till en skola där alla medborgare kan lära sig läsa, skriva och räkna i den utsträckning som de behöver för att klara sig…

Dagens nyhet: Socialdemokraterna vill att det ska bli lättare att bilda enpartiregeringar.

Socialdemokraterna har nu presenterat sina utgångspunkter i grundlagsfrågorna. De tar kategoriskt avstånd ifrån förslaget att stärka försvaret av medborgerliga fri- och rättigheter genom att införa en författningsdomstol som granskar lagförslags grundlagsenlighet.

Däremot vill de att det skall bli lättare att bilda regeringar - underförstått: enpartiregeringar, d.v.s. socialdemokratiska regeringar utan Miljöpartiet - och kan tänka sig att ändra valsystemet i den riktningen.

I gengäld för sin kompromissvilja vill de se en återgång till de treåriga mandatperioder som infördes i och med sjuttiotalets grundlagsändringar. Den fyraåriga mandatperiod som användes från 1900-talets början och fram till 1970 återinfördes från och med valet 1994 för att göra det möjligt för regeringar att agera mer långsiktigt. En misstänksam person skulle kunna tänka sig att Socialdemokraterna räknar med att borgerliga regeringar inte sitter mer än en mandatperiod och att de därför försöker göra mandatperioderna…

Utopia

Sociologerna Ronald Inglehart och Christian Welzel gör iakttagelsen att de stora utopierna framträdde före industrialismens genomslag. Thomas More skrev Utopia 1516. Marx utopistiska föregångare skrev på 1800-talet i industrialismens gryningsskede. Kanske är det så att utopisterna har mer gemensamt än man vid första påseende kan tro med de mer reaktionära romantikerna, de som uttalat tog avstånd ifrån industrialismen och istället såg sitt ideal i de organiskt autentiska agrara - för att inte säga pastorala - idyllsamhällen som ansågs ha föregått den. Konservatismen tar traditionellt avstånd ifrån utopier, men det är också därför som man blickar bakåt: man visar på det bevaransvärda i det förflutna istället för att inbilla sig att man kan förutsäga eller detaljplanera framtiden.

Oavsett ideologisk tillhörighet finns det ändå någonting väldigt likartat över de flesta av Västerlandets utopier. De idylliserar ett samhälle som föregick vad Marx beskrev som aliena-tionen: människans förfräml…

Heja Grundlagsutredningen!

Med följande förslag skriver regeringspartiernas och Miljöpartiets representanter i Grundlagsutredningen in sig i svensk politisk historia. Kan de genomföras har ett stort steg tagits för att riva upp de värsta följdverkningarna av sjuttiotalets avskaffande av all maktdelning den svenska konstitutionen. Samtidigt tas viktiga steg för att föra utvecklingen framåt. Genomförs de så kommer Sverige för första gången i mannaminne att leva upp till internationell konstitutionell normalstandard för rättssäkerhet och demokrati!

1. Stärk allas rättighetsskydd med ökad lagprövning

2. Förstärkt grundlagsskydd för integritet och rättssäkerhet

3. Stärk det lokala självstyret i grundlagen

4. Stärkt personval vitaliserar vår demokrati

5. Regeringen ska automatiskt prövas i riksdagen efter val

6. Stärk och markera riksdagens kontrollmakt

7. Tydliggör domstolarnas ställning och domarnas oberoende

8. Gå åter till skilda valdagar

9. Inför stärkt proportionalitet och möjlighet till kommunala extraval

10. G…

Att sända begravningar på TV

Varje händelse kan ses från flera olika håll. Dick Erixons blogg uppmärksammade mig på en ynnerligen läsvärd artikel i Sydsvenskan. Religionsvetaren Anna Davidsson Bremborg kommenterar den mediala kritiken mot TV-sändningen av Engla Juncosa Höglunds begravning.

Rubriken är "Gråt behöver inte vara privat". Tvärtom är TV i det här fallet inbjudna av de sörjande. I Svenska Kyrkans ordning är begravningar offentliga gudstjänster. Om människor önskar att sörja i enskildhet skall det naturligtvis respekteras. Men det måste inte vara respektlöst att låta sina tankar gå till sörjande människor under en begravning. Tvärtom säger det någonting mycket obehagligt om vårt samhälle när vi tar detta för givet och antar att tankar på mänskligt lidande, djup smärta och de yttersta tingen bör stängas ute från offentligheten, eller att medmänniskornas deltagande måste vara av destruktiv natur. Att idag utsätta sig för denna offentlighet är dock modigt och långt ifrån ofarligt. Jag hoppas inne…

Kanada som politisk förebild i Sverige

Internationellt erkända förebilder är ett vanligt argument i politiken. Mitt allmänna intryck har varit att den stora förebilden i Sverige på senare år har varit Storbritannien under New Labour - och det oavsett om det stora regeringspartiet här har varit Socialdemokratiska Arbetarepartiet eller Nya Moderaterna/Nya Arbetarpartiet.

Nu tycks emellertid Kanada vara påväg att segla upp som vår nya förebild. Jag var själv på studiersa i Montreal i januari tillsammans med en stor och promnient skara människor ihopsamlade av Botkyrka kommun för att studera kulturpolitik och framförallt Montreals kraftigt växande kulturekonomi, med betoning på bl.a. nycirkus (jag ska inte fördjupa mig i den resan just nu, men konstaterar företagsekomomen Emma Stenström på deras uppdrag skrev en utmärkt reserapport).

I SvD (här, här och här) kan man läsa att Per Schlingmann nyligen har varit i Kanada för att studera bl.a. socialpolitik och invandringspolitik. SvD framställer Kanada i ett närmast utopiskt skimra…

Initiation

När jag läser Rolf Gustavssons kolumn av sin studentexamen slås jag av att det så sent som för några årtionden sedan fanns etablerade övergångsriter - i antropologisk mening - i det svenska samhället. Jag anar minnet av en studentexamen som vanns efter svåra prov, som innebar verklig ansträngning och som när den var avklarad innebar att en verklig förändring i studentens liv och som högtidlighölls med ett examensfirande drivet av stoltheten att ha åstadkommit någonting svårt och viktigt.

Själv minns jag bara ett nästan pinsamt firande där det aldrig var riktigt klart vad man hade att fira. Möjligen skulle man ha kunnat fira att man kom in på universitetet. Det var åtminstone jag stolt över – orimligt stolt rentav – men att ta sig igenom gymnasieskolan var verkligen ingenting att fira, i alla fall inte om man bortser från vad man lärt sig och vilka betyg man hade.

Studentexamen så sent som för några decennier sedan tycks ha varit någonting annat: högtidlighållandet av en prestation, fira…